Genomföra 200 träningspass – Under 2023 vill jag genomföra 200 st träningspass. Det är 3-4 pass per vecka, en siffra som jag tycker passar mig bra. Det är tillräckligt många pass för att kunna få utveckling men inte för många för att det skall bli övermäktigt.
Bänka 45 kg – Jag skall erkänna 2 saker. 1; Egentligen hade jag velat skriva “bänka 45 kg till midsommar och 50 kg till nyår” för 50 kg tycker jag är en cool siffra att bänka. Men jag vågar inte riktigt skriva det för 2; Jag är lite “rädd” när det blir riktigt tungt i bänk. Det kan låta lite märkligt med tanke på att bänk hör till favoriterna av alla men när det blir tungt, då är det något i mig som reagerar och jag tycker nästan det blir lite obehagligt, men känslan efteråt, när jag klarar både vikten och besegrar obehaget – den är ljuvlig! Men jag är snäll mot mig själv och sätter jag upp 45 kg som mål. 50 kg får vara ett kommande mål.
Träna på Core på onsdagar – På onsdagar är det lunchCore på gymmet och vi brukar var flera kollegor som kör detta och under hösten var jag noga med att gå på dessa pass och vill så även göra nu under 2023. Det är inte så att jag misslyckas med detta mål om det inte blir av exakt varje onsdag men jag tycker det är ett bra mål att skriva upp och uttala högt. Jag mår gott av att få bryta av jobbet där vid lunch mitt i veckan och den här typen av träning får jag inte gjort annars. Så det här får vara ett lite mer luddigt mål, jag tror det kommer bli bra ändå!
Genomföra 5 km-programmet – Om jag lyckas få ordning på min kropp och psyke så att jag kan börja springa igen så har jag ett träningsprogram för att springa 5 kilometer snabbare som jag så många gånger har påbörjat och aldrig genomfört. Vissa kanske tänker att jag borde ge upp tanken att klara av det men jag har lovat mig själv att genomföra det någon gång i livet. Och när jag lovat något då håller jag det, hur länge det sedan tar att genomföra det – det är en annan sak. Så kanske blir 2023 året jag faktiskt lyckas med det? Oavsett, det här målet är med varje år. Tills jag klarar det.
I kväll har jag haft några aktiva timmar: Jag har åkt skridskor, sprungit mina 1,7 km och kört rörlighet och stretch.
Dagens absoluta favorit var helt klart att åka skridskor. Jag kan inte minnas att jag tyckt så här mycket om att åka skridskor innan? Det är ljuvligt i alla fall! Nu skall ni inte tro att jag kan åka varken bra, snabbt eller stabilt men jag tycker om det för det är en sån frihetskänsla. 35 minuter på isen som var täckt av rejält med snö men det gick ändå att åka, om det inte var för mycket vass i isen för då blev det tvärstopp, och jag fick låna en skyffel av några killar och kunde då ordna en liten oval där jag kunde åka utan snö. Det var fint!
Efter en rätt tung snöpromenad hem var det bara att byta kläder och ge mig ut på 1,7 km jogg. Idag var det pannben och känslan av att inte ge upp vid dag 59 utan faktiskt kunna bocka av dag 60 som fick mig att komma ut men det var tungt i snön idag alltså, sjukt tungt! Jag hade rätt tunga ben efter skridskohalvtimmen så jag stoppade exakt på 1,7 km och gick upp för backen, nån måtta får det faktiskt vara hälsade mina höftböjare då. Och ja, eftersom höftböjarna och baksida lår inte tycker lika mycket om att åka skridskor som huvudet gör – visst är det fint när kroppen sammanbetar så fint? – så blev det även stretch och rörlighet när jag kom in.
En fin eftermiddag och kväll och ett fint sätt få gjort sin träning då jag inte riktigt får ut något av min löpning just nu. Jag hoppas inte snön blir allt för hård i morgon för då kanske, kanske jag kan åka en gång till. Det ser jag fram emot!
Så var det dags att på något sätt sammanfatta det här träningsåret och det kommer bara bli en kort sammanfattning och sedan har jag valt ut ett gäng bilder som jag tycker beskriver det här året bra.
Det här har som mycket annat det här året helt klart varit annorlunda. På grund av, eller om ett tag det kanske till och med kommer vara tack vare Corona så har det blivit väldigt mycket löpning det här året. Redan i mars var jag uppe och tränade på arenan och tränade och det blev många 100-, 200- och 300-meters intervaller där uppe och jag gick från att inte orka hålla någon vettig löpning på 200 meter till att i stället pressa tiden på samma distans.
Så när ni tittar igenom bilderna nedan kommer det vara mest från vallen eller i samband med någon form av löpning på kortare distans. Det här med hemmaträning eller styrka utomhus har verkligen inte varit min grej det här träningsåret.
Träningsbilder 2020
En bild som sammanfattar mars och april väldigt bra här den här bilden. Det blev en hel del pass med intervaller och med medicinbollskast.
De följande två bilderna beskriver två känslor som jag hade där under våren. Den ena är känslan av att värmen började komma, benen kändes lite studsiga och att det var väldigt roligt att träna och den andra visar hur det mest var; vind och åter vind. Under en period så kändes det som att det var motvind vilket håll jag än sprang åt, det skapade rätt bra pannben.
På tal om pannben så kommer här en bild från i höstas när jag sprang intervaller på vallen i spöregn med regnkläder och pannlampa. Det var tungt! Och vått! Och jobbigt men efteråt var jag väldigt, väldigt nöjd och det hela fick på något sätt bli ett bevis på vad jag jobbat fram det här året.
Om det några stunder har ösregnar eller blåst vind åt vilket håll jag än sprungit åt så har jag också fått träna i väldigt fint väder. Som den här kvällen, jag hade haft ett långt telefonsamtal men var egentligen inte så sugen på att träna men lyckades komma iväg ändå och fick ett riktigt varmt och gott pass där på vallen.
Jag har styrketränat också, men väldigt lite men de veckorna här tidigare under hösten var väldigt ljuvliga att få spendera på gymmet, om det än var med försöktighet. Jag saknar såå att gymma och få styrketräna ordentligt på gym. Det här året har jag lärt mig hur mycket jag verkligen tycker om gymmet och styrketräning. Jag saknar det!
Den här bilden är en av mina favoriter från i somras. Det var 30 grader varmt och jag tog en löprunda innan jag skulle ut och tälta en natt. Det där var en väldigt bra dag!
Nästa bild är från under en period när jag faktiskt lyckades hålla i gång styrketräningen här hemma. Jag köpte hantlar och jag har använt dem tillräckligt mycket för att känna att det var ett köp värt pengarna men så klart hade jag önskat att jag träna mer styrka här hemma!
Den här bilden som kommer nu visar hur det verkligen ser ut när jag springer mina intervaller. Det är verkligen inte vackert men jag gör det och jag kämpar som bara den!
Bilden som kommer nu kanske ni inte tycker är mycket att ha men jag och min svåger körde ett riktigt semesterträningspass en kväll i somras i stugan. Jag tycker väldigt mycket att mysträna. Mysträna innebär lätt styrketräning i exempelvis flip flops. Fint!
Löpskolning har blivit en av mina favoritsaker det här det året! Det är roligt när man känner att man utvecklar sig och det är roligt att känna att kroppen svarar utan att man behöver göra jättestora ansträngningar. Enkel löpning men löpskolning efteråt är ett pass jag vet att jag alltid kan köra.
En suddig bild blir nästa, för det är så här det kändes rätt ofta i våras. Det var väldigt många pass som jag kände mig rätt suddig precis direkt efter intervallerna men det klarnade ofta väldigt snart igen och då hade jag en väldigt skön känsla i kroppen.
Det har som sagt blivit väldigt mycket mer löpning det här året än tidigare år. Det har gått så långt att jag till och med tog mig en lite runda på min födelsedag. Det är helt enkelt så att en joggingrunda eller intervaller i stället för att köra ett styrkepass här hemma.
Och så avslutar vi med den här bilden. För även om det inte har blivit så mycket tränings som jag velat, att jag tappat mycket mer styrka än jag önskat och att jag aldrig tidigare varit en sådan periodare när det kommer till träning så vill jag ändå minnas detta som ett roligt träningsår. Jag är stolt över alla intervaller jag plågat mig igenom, helt på egen hand. Jag är stolt över det pannben jag har börjat bygga upp. Jag är ändå på något sätt nöjd över det jag har tränat det här året.
Idag är det vilo- och hemmadag för mig. Det innebär att jag inte har någon träning, ingen tid att passa eller något annat som jag verkligen måste göra. Bara en lugn och go kväll här hemma – så skönt!
Jag har bland annat beställt nya löparskor vilket så klart alltid är väldigt roligt, dessa ser jag nu fram emot att få testa när jag får de, det gör mig lite extra motiverad faktiskt.
På tal om motiverad så har de senaste dagarnas träning varit riktigt bra;
♡ I söndags när jag körde mina lätta knäböj så kändes det lätt. Jag har ju lite ont just nu så jag kör väldigt lätt men trots det har ändå de lätta vikterna känts tungt men inte i söndags. Det kändes så pass lätt så att jag var tvungen att titta så att jag inte lyckats få tag på en skivstång som var lättare men så var inte fallet.
♡ En stund efter knäböjen var det dags för bänkpress. Det ena sättet där kändes löjligt lätt. Det är då jag får upp förhoppning att det kanske skulle kunna släppa snart och jag skulle kunna gå gå på de “stora” vikterna. Setet därpå kändes tungt igen, men det behöver vi inte prata om nu.
♡ Och sedan igår så chockade kroppen/benen mig med att de minsann kunde tänka sig att vara med på hela löprundan under uppvärmningen. Mina ben brukar annars skrika från steg 1 (och då menar jag verkligen steg 1), de brukar vara extremt tunga och inte vilja vara med alls men inte igår. Det gick riktigt bra riktigt länge, på slutet fick jag kämpa lite men då var jag inställd på att inte låta benen vinna så jag bara krigade på. Go känsla att ha benen med sig!
♡ Efter det körde vi intervaller och faktum är det också gick helt okej, trött och andfådd och kanske liiite för lång vila ibland och tempot inte allt för högt men ändå! Känslan överlag – mycket bra!
Det är gott när man kan sitta så här på sin vilodag och njuta över att träningen dagarna innan har varit fin! Det gör en motiverad att träna nästa dag.
Hur känns er träning just nu? Topp? Berg? Dalar? Gropar? Eller bara… som vanligt? Berätta gärna!
Är faktiskt egentligen glad, är bara fokuserad när jag tränar så jag ser ledsen/sur ut.
Ni vet ju att jag gick och la mig nöjd och glad. Somnade och sov väldigt bra. Vaknade första gången kvart över sex, brukar i alla fall vakna en eller två gånger per natt men inte i natt inte. Kände mig faktiskt inte alls redo att gå upp då.
Och sedan fortsatte bara dagen med att jag var grinig och lättirriterad och sånt som annars bara är kullar kändes idag som höga berg. Och tjurig och gnällig var jag också. Utan anledning. Fick i alla fall jobbat och göra mig redo att gå hem trots att jag verkligen inte kände för att varken gå eller att sedan åka till träningen och träffa en massa folk.
På vägen hem pratade jag med pappa och hör mig då gnälla över att nu behöver man minsann ha mössa och vantar och sånt så nu är det ännu mer saker att hålla koll på och man kommer hålla på att tappa dem och sånt jobbigt (mmm positiv tjej).
Väl hemma äter jag en broccolisoppa som var bland det sämre jag gjort (faktiskt nästan sant, den var faktiskt inte jättegod) och gnäller över att detta väder är så svårt att klä sig i när man skall träna både inne och ute och jag avskyr att bli varm men också för kall. Och behöver man vantar? Och varför skall allt vara så svårt???
Jag kommer i alla fall iväg till träningen och sätter igång. Och joggen känns bra och intervallerna flyter på och ja, så är träningen över. Och humör tillbaka på tidigare nivå, alltså inte lika gnälligt och allmänt klagande.
Och i bilen kommer jag på att jag packade ner en bar för jag vet att jag blir glad av det. Och det blev jag!
Och nu är jag trött men ändå rätt nöjd, så här efter träning så har jag nästan glömt att jag var grinig tidigare.
Igår stod deg långa intervaller på schemat (långa intervaller = intervaller på 100m till 400m) men jag var så trött så jag slumrade till efter jobbet och orkade inte åka iväg utan gick i stället och la mig innan 21 och somnade faktiskt relativt tidigt. Intervallerna flyttade jag fram en dag.
Eftersom jag skall iväg i kväll så fick det bli intervaller nu på morgonen i stället. Så 05.45 var jag på vallen. Verkligen inte pigg, men i alla fall där och jag bestämde mig för att köra en pyramid på 100-200-300-400-300-200-100 meter, med en minuts vila emellan intervallerna. Fokus: Bara göra skiten, tempo inte lika viktigt.
200 meter börjar jag bli bekväm med, där är nu fokus att orka hålla lite tempo. 300 är okej, där är fokus att orka hålla ihop löpningen, tempo inte så viktigt och 400 meter… ja, där är det mer att bara ta mig igenom. Jag är verkligen inte kompis med 400-ingar!
Det gick faktiskt okej idag. Första 300m var tröga. 400m var det bara att plåga sig igenom men den andra på 300m, där blev jag faktiskt lite förvånad för det var inte så trögt som jag trott att det skulle vara.
Jag är faktiskt nöjd nu, nöjd att jag kom upp, nöjd att jag bara körde på trots tidig morgon och nöjd med att det känns bra nu efteråt.
Nu hade det varit skönt att krypa ner under täcket och somna om… men jag skall resa på mig och dra mig mot jobbet.
Jag hade en liten plan för den här morgonen: springa en kort runda. Ett bra sätt att få ihop träning och några steg på rätt kort stund.
Jag har alltid bilden av att jag är ute och njutspringer i relativt högt tempo och att det känns… bra.
Idag var det raka motsatsen. Jag var sååå trött i benen och pannbenet har tagit semester eller något. Så det blev välsigt långa inslag av promenad under den där löprundan.
För några år sedan hade jag varit lite deppig nu och suttit och tryckt ner mig själv hur dålig jag är. Nu: skriver ner tiden i min bok och bestämmer mig för att slå den. Någon gång.
Det är ju faktiskt mycket enklare att slå en tid när den är rejält dålig!
Kanske inte supernöjd… men vad gör det när solen skiner?
Kom ni ihåg förra veckan när jag förra veckan småfirade och önskade att jag skulle kunna fira träning idag? Och vet ni vad jag har gjort i kväll – Yes! Exakt! Firat träning!
Sedan förra fredagen har jag tränat något varje dag, ibland har det varit korta pass, ibland lite längre men det har varit något. Jag har sprungit 5 km, sprungit kortkorta intervaller 2 gånger. Sprungit i skogen och kört styrka hemma. Fin variation.
Jag firar inte bara en fin träningsvecka utan jag firar även att jag är klar med ett träningsprogram jag har följt. Jag har visserligen bara fokuserat på löpningen i själva programmet och avstått från det andra och jag hade även en dipp där ett tag så det tog betydligt fler veckor än 8 för att slutföra programmet men nu är jag klar – och det känns väldigt roligt! Skall dessutom bli spännande att jämföra tider framöver!
Utöver detta surfar jag fortfarande på det faktum att jag förbättrade en 5km-runda med 5 minuter typ i lördags, men det tror jag förtjänar sitt egna inlägg!
Så, jag har verkligen berömt mig själv för flera höjdpunkter gällande träning! Det känns väldigt roligt!
Jag har kommit på det! För bara en liten, liten stund sedan. Jag har kommit på en sak om mig själv som gäller instagram/sociala medier som var så befriande att inse.
Låt oss ta det från början; jag har under ganska lång tid nu känt att jag inte blir så inspirerad av träning på exempelvis instagram. Det blev till och med så att jag skapade ett nytt konto där jag bara följer några enstaka utvalda konton för att jag mer kände stress än motivation (snacka om onödig stress!). Jag har känt lite frustration att jag inte förstått varför jag inte finner inspiration utan mest bara stress från träningskonton – jag älskar ju träning?
Nu har jag kommit på det: Jag tycker om att följa människor som skriver om sin träning i vardagen. Alltså inte rena och skära träningskonton där träningen är i 100% fokus. På något sätt blir det press för mig.
Den där personen som i vanliga fall delar glimtar från sitt liv och nu kämpar mot 10 km eller har börjat träna 3 gånger i veckan eller kämpar på med sina 2 gympass och promenader. Personen som kämpar med att komma iväg, jublar när målet nås, skriver tankar om hur bra träningen är eller hur motigt det känns men som ett inslag mellan allt vardagskaos. Personen som ena dagen berättar om den nya färgen på väggen för att nästa dag dela att hen persade på gymmet, som det är den mest självklara pusselbit i vardagen, som vilket kämpande som helst.
Dessa personer inspirerar mig! Det gör att jag vill träna mer, det ger mig pepp! Tänk att det tog så lång tid för mig att inse detta. Och så skönt det känns nu! Faktiskt!
Skall lägga till att jag även följa rätt många elitidrottare också men oftast tycker jag att deras sätt att dela sin träning är mer avspänd än andra träningskonton. Kanske just för att träningen är en sån naturlig del i deras liv?
Och kan väl även erkänna att jag har ett eget träningskonto men det beror på att jag insåg att det blev för mycket av mitt tränings-eltanade som jag tänkte att majoriteten skulle slippa. Jag har nämligen inte funnit nyckeln till den där vardagsträningen, för mig är det fortfarande väldigt mycket prestation. Nu när jag skriver detta så inser varför jag inspireras som jag gör. Nu känns det så självklart.
Tänk vad skönt det känns när man lär sig lite mer om sig själv.
I kväll har jag tränat. Det var på tiden om man säger så. Vi behöver inte gå in på detaljer men det är lite för många dagar sedan senaste träningen för att kroppen skall må bra men i kväll så! 45 minuter senare, en hel del TRX-övningar och så lite axelpress känner jag mig rejält nöjd! Så skönt att avsluta den här arbetsveckan med ett träningspass! Är väldigt nöjd nu! Jag älskar den där känslan man får i kroppen och i huvudet efter att man tränat första gången på ett bra tag. Det skulle nog faktiskt vara en av fördelarna med att inte träna – den där känslan efter det första träningspasset efter ett uppehåll.
Ryggtavla på tränande JH
Och nu kanske ni funderar på varför ni får se min ryggtavla och hår när jag tränar. Jo… det beror på att jag kanske inte vill att det första ni behöver se när ni öppnar bloggen (eller facebook) (eller annat ställe där ni läser detta inlägg) är mitt oerhört extrema fighting face. Jag kommer aldrig vara ansiktet utåt för vacker träning (om nu träning behöver vara vackert…) men ett riktigt bra fighting face – det kan vi ändå ge mig! Eller hur?
Fighting face – kan det vara vinnaren av årets fighting face tro?
Väldigt nöjd! Och väldigt trött så det här blir kort.
Tänkte jag skulle köra 3x 6x100m. Det står så på ett av träningsprogrammen jag tänkte köra. Kanske lite dumt med tanke på att jag inte varit på topp de senaste dagarna men tänkte att jag får väl känna på kroppen och lägga av när det inte funkar.
De två första intervallerna va tunga. Sedan var jag trött resterande intervallerna. Vid 4 tänkte jag att det fick räcka med totalt 12 i stället för 18. Men så kom första setvilan och sedan vid intervall 8 så började kroppen bli van och så hade jag gjort 12. Och en liten stund senare var jag klar.
Det gick inte fort. Men det gick framåt. Och det är träning!!
Och efter. Känslan av att vara hungrig och sugen på mat (och inte godis). Och känslan av att vara trött, veta att jag troligtvis kommer somna snabbt i kväll. Och så känslan av att ha sprungit de där intervallerna.
I dag har jag tränat löpning för första gången på veckor. Det var fint!
Körde ett lugnt och kort pass för att inte skrämma kroppen allt för mycket. Uppvärmning, löpskolning och så 6x100m.
De första intervallerna kändes lite tunga men sedan typ 3 och 4 fick jag upp lite fart och snabbare ben. Intervall 5 och 6 var jag mer trött.
Nu skall jag antingen öka antalet intervaller och köra mer set eller så bygger jag upp mot 200, 300 och 400 vilket inte är gör att tempot går ner vilket baksidorna troligtvis uppskattar mer medan andningen föredrar 100m.
– I morse när klockan ringde kändes det inte som att jag skulle orka träna men lyckades komma i väg.
– Allt, verkligen allt, förutom själva övningarna gick långsamt runt träningen idag. Att komma i väg, att byta om, att komma igång med nästa övning, duscha och så vidare.
– Men själva träningen, den gick faktiskt riktigt bra och var rolig!
– Jag är fortfarande trött och skakig i benen efter träningen, misstänker att det beror på lite för lite sömn de senaste dagarna.
– I dag körde jag rätt övningar för rätt kroppsdelar (se inlägget från igår).
– Var betydligt piggare efter träningen.
– När jag slutade jobbet idag, var jag väldigt glad att jag hade tränat på morgonen.
I kväll har jag tränat och ett riktigt bra pass dessutom. Jag vågar inte springa riktigt än för jag vet att jag kommer ta i allt jag kan och där är denna förkylningskropp inte riktigt än. Däremot fungerade ett gympass bra!
Jag jobbade sent idag, blev sen till gymmet utöver det och tränade hemma så klockan hann bli mycket innan jag kom hem.
Så nu blir det bara att äta och sedan sova.
Hoppas ni haft en fin dag!
Här tränade jag idag. Dock är bilden från en annan dag och jag plockar faktiskt undan vikterna efter mig… har ju egen erfarenhet av att plocka vikter.
Det blir träningssnack i kväll, jag har inget annat att komma med.
I dag var jag ca 100% osugen på att träna.
Men jag åkte..Och det hade varit så skönt om jag kunde säga att det trots detta hade blivit ett väldigt bra pass… men det blev det inte. Det var snarare ururselt.
Jag har ont överallt på benen. Baksidorna surar, vaderna är så tighta så de nästan krampar av lite enkel jogg. “Smärtan” i höftböjararna och ansatslöpning/längdhopp går inte ihop och framsida lår och smalben är så stumma och värker efter löpning på banan inomhus. Mmm. Jag vet. Positivt.
Men några saker kunde jag vara med på och i slutet skulle vi köra mångsteg i tjockmatta och efter lite övande och hjälp av bästa Isa började jag kunna testa på att köra med dubbel armföring. Ååh, det är så roligt att göra nya saker, saker man inte trodde man kunde klara. Och helt plötsligt var det lite roligt! Och jag hade kunnat fortsätta ett bra tag till med samma sak. Öva, öva, öva.
Så var passet slut och för några minuter kändes bekymmer och oro längre bort och jag kände strimma av glädje gå genom kroppen.
Och det här träningspasset kanske inte gav så mycket träning men jag lärde mig en ny sak som jag kan ta med mig till nästa pass, det hade jag kanske inte kunnat om jag inte gått på detta pass.