Träning · Träningsmål&resultat

Träningsmål 2023

Genomföra 200 träningspass – Under 2023 vill jag genomföra 200 st träningspass. Det är 3-4 pass per vecka, en siffra som jag tycker passar mig bra. Det är tillräckligt många pass för att kunna få utveckling men inte för många för att det skall bli övermäktigt.

Bänka 45 kg – Jag skall erkänna 2 saker. 1; Egentligen hade jag velat skriva “bänka 45 kg till midsommar och 50 kg till nyår” för 50 kg tycker jag är en cool siffra att bänka. Men jag vågar inte riktigt skriva det för 2; Jag är lite “rädd” när det blir riktigt tungt i bänk. Det kan låta lite märkligt med tanke på att bänk hör till favoriterna av alla men när det blir tungt, då är det något i mig som reagerar och jag tycker nästan det blir lite obehagligt, men känslan efteråt, när jag klarar både vikten och besegrar obehaget – den är ljuvlig! Men jag är snäll mot mig själv och sätter jag upp 45 kg som mål. 50 kg får vara ett kommande mål.

Träna på Core på onsdagar – På onsdagar är det lunchCore på gymmet och vi brukar var flera kollegor som kör detta och under hösten var jag noga med att gå på dessa pass och vill så även göra nu under 2023. Det är inte så att jag misslyckas med detta mål om det inte blir av exakt varje onsdag men jag tycker det är ett bra mål att skriva upp och uttala högt. Jag mår gott av att få bryta av jobbet där vid lunch mitt i veckan och den här typen av träning får jag inte gjort annars. Så det här får vara ett lite mer luddigt mål, jag tror det kommer bli bra ändå!

Genomföra 5 km-programmet – Om jag lyckas få ordning på min kropp och psyke så att jag kan börja springa igen så har jag ett träningsprogram för att springa 5 kilometer snabbare som jag så många gånger har påbörjat och aldrig genomfört. Vissa kanske tänker att jag borde ge upp tanken att klara av det men jag har lovat mig själv att genomföra det någon gång i livet. Och när jag lovat något då håller jag det, hur länge det sedan tar att genomföra det – det är en annan sak. Så kanske blir 2023 året jag faktiskt lyckas med det? Oavsett, det här målet är med varje år. Tills jag klarar det.

Träningsmål&resultat

Sammanfattning av träning i september och träningsmål för oktober

Oktober är här och det är dags att sammanfatta träningen i september och kika framåt mot träningen i oktober. 

September

B: Promenader
Delmål: 40 km.
September: 40,15 km
Jag har gått exakt det jag behöver, inte mindre, inte mer. Jag får erkänna att det varit ganska tufft att komma ut på de här promenaderna, så jag har fått gå lite extra
nu de senaste dagarna för att komma ut men när jag väl är ute känns det ofta väldigt skönt och huvudet är många gånger fräschare på morgonen om jag går en promenad innan jobbet.
Det är ju exakt det som är mål – komma ut, få lite frisk luft, lite rörelse och ett fräschare huvud.

C: Träningspass:
Delmål: 25 st/40 st (räknat från 1 augusti/1 september) 
September: 30/51 st
Jag planerade höstens mål innan Henke tipsade mig om att lägga tid på foamroller. Jag hade redan med det i mina tankar men inte i så stor volym som det har blivit nu. Så träningen har blivit lite annorlunda än vad jag först tänkt. Det har blivit
styrketräning och friidrott men inte så mycket jogg och intervaller som jag från början tänkt utan i stället har jag fokuserat på att lägga tid på just foamroller.
Jag tänker att jag får tillbaka den tiden jag lagt ner på detta senare då jag just nu lägger tid på att göra kroppen stark inifrån och ut. Det är svårt att beskriva
och jag får kämpa en del med att inse att detta är värdefullt. Jag får jobba med att vara tålmodig och det är bra!

Det är inte alla pass jag har varit supermotiverad till att träna men många gånger har faktiskt målet hjälpt mig att komma till träningen. Vissa gånger har det enbart
blivit de där 20 minuterna (+ 30 min foamroller) som jag sa var minimum och ibland har det blivit mer. Nästan alla pass, där jag innan träningen inte alls varit motiverad,
har jag efteråt känt mig nöjd och glad. Det känns skönt att övervinna den där lata känslan i kroppen!

Jag känner mig oerhört nöjd med att det är enbart ett (1) av alla planerade pass jag inte kört och det var den dagen jag var på begravning hela dagen och var totalt slut i kropp och knopp.
Jag orkade inte åka och träna den dagen, det är sådant som tillhör livet, det är sådant jag inte kan planera. Bortsett från den dagen har jag kunnat bocka av pass efter pass. En del gånger
har jag fått ändra om planen för passet då jag varit supertrött eller jag upptäckt att behöver fokusera på annat men jag har gjort mina träningspass och känns oerhört skönt.
Sammanfattningsvis är jag ändå väldigt nöjd med den här månaden, jag har kämpat på i alla väder och i alla olika situationer jag varit i. Det känns bra!

Jag ligger faktiskt bra till även för 100 pass under perioden september till december (målet jag skrev ner blev augusti-december) men är mycket pga att jag kört foamroller nästan varje dag. Mer om det lite längre ner.

Utöver mina mål A-D (där ni får ta del av B och C) har jag även haft två småmål.
x1: Skriva träningsdagbok
x2: Foamroller varje dag.

Skriva träningsdagbok:
Har gått helt okej, jag försöker att vara kortfattad och skriva ner information, inte så mycket känslor. Försöker skriva hur jag mår på morgonen/kvällen. Skriver ner mina träningspass och korta tankar om det.
Skall fortsätta nu under oktober för att sedan göra en liten djupare analys.

Foamroller varje dag:
Jag har faktiskt gjort det, just nu krånglar synknigen mellan klockan och appen/programmet så jag får inte detta bekräftat i siffror men enligt mina anteckningar och minne så har jag lagt 15-30 minuter foamroller varje dag.
En del gånger har det blivit 40 minuter (tex en vildodag eller en dag jag känt att det behövts innan träning) andra gånger har det blivit 15 minuter (tex innan friidrottsträning med klubben då jag inte hunnit börja så mycket tidigare med foamroller pga jobb).
Jag har som sagt räknat detta som träningspass även de dagar jag haft vilodagar (andra gånger har jag räknat in det i träningen) just för att jag faktikt har lagt 30 minuter om dagen på detta (i genomsnitt). Det är ändå tid som jag har fått planera in, prioritera och genomföra.
Jag tänker att det är en bra grund.

Sammanfattningsvis är jag nöjd med september månad. Jag skall inte gå in djupare i detalj för då kommer min hjärna bara krångla till det utan just nu stannar jag med detta och går vidare till oktober.

Oktober

Delmålen för oktober är redan satta, när månaden är slut skall jag:
B: Promenader totalt 80 km (40 under oktober)
C: Tränat 50/60 pass (Jag testar att se om jag kan lyckas med 100 pass 1 september – 31 december, än så länge har jag inte blivit sjuk)
Utöver dessa tänkte jag också ha följande som små mål
x5: Fortsätta skriva träningsdagbok
x6: Lägga mycket tid på Foamroller
x7: “två till” (Förklaring kommer nog i ett inlägg om några dagar)

Så, känner mig som sagt riktigt nöjd och faktiskt till och med lite stolt över mig när jag tänker tillbaka på september som träningsmånad.
Nu ser jag fram emot oktober som innehåller bland annat inomhusträning för friidrotten.

 En utav dagarna gick jag från träningsupplägget en hel del och körde i utomhusgymmet i stället, det blev en rolig och lite annorlunda träning.

Ps. Hur det gått i mål A och D?
Jo, det är blandade resultat. Det ena ligger jag bra till med. Det andra, nja, så där. Men känner mig inte särskilt orolig eller deppig för det. Det är mål B och C som är de viktiga!

Träningsmål&resultat

Kortvasan 2014

Det är svårt att skriva en helt ärlig sammfattning av Kortvasan 2014. Hade ni varit med och hört mina tankar de 2 första timmarna hade ni nog alla blivit förvånade. För jag var arg som ett bi, frustrerad och besviken. De första två timmarna bestod nämligen av att åka några hundra meter, stanna för att skrapa mot flera centimeter snö från skidorna, åka några hundra meter till, skrapa, åka, stanna, skrapa, åka… och så vidare. Stundtals kunde jag inte glida 1 cm fram för det var så mycket snö under skidorna som fastnade.
 
När jag kom till Hökberg (efter 11 km) hade det gått drygt 2 timmar eftersom jag var tvungen att stanna och skrapa av snö, ni kanske förstår min frustration? Framme vid kontrollen stannade jag för att dricka lite, när jag står där kommer det en åkare bakifrån som lätt åker in i mig, i vanliga fall hade jag bara glidit fram men nu satt mina skidor fast och istället fick jag all sportdryck i hela ansiktet. Då blev jag lite frustrerad (läs: ännu mer), nu efteråt skrattar jag bara åt det. Med sportdryck i hela ansiktet och lite blåbärssoppa i magen fortsatte jag. 
 
Då kommer nerförsbackarna. 
Bland frustrationen av snö, vurpor pga av dålig teknik samt skidor som inte gled gick jag in i någon form av rädsla för nedförsbackarna. Efter att ha klarat av någon liten backe och sedan ramlat rejält gick det inte längre. Jag var frustrerad och trött efter de två första timmarna som enbart var motigt. När jag sedan gjorde en lättare vurpa men som tog rejält mot backen så knät fick sig ett slag och bröstet höll jag på att ge upp. Jag kraschade. Rent fysiskt mot marken och rent mentalt. Jag insåg om jag skulle ta mig igenom det här loppet så behövde jag ta mig igenom de här backarna, för efter det skulle det bli enklare. Eftersom jag redan då var trött och pannbenet för länge sedan hade dragit på semester till Thailand eftersom snön skrämde mer än lockade så bestämde jag mig för att göra det jag allra minst av allt ville göra; ta av mig skidorna och gå ner för de två brantaste backarna. Jag hade inget annat val, för alternativet var att inte fortsätta, så stopp var det i mitt huvud. Och tro mig, det sista av allt jag ville var att ge upp. Så efter lite pepp från pappa så bestämde vi att jag går ner och sedan fortsätter vi åka. Jag svalde min stolthet och gick.
 
När jag sedan kommit förbi de där backarna som bestod av is och andra deltager som låg överallt (det gick nästan fortare att gå nerför backarna än att åka eftersom det var folk över allt) så kom vi till lite mer raksträckor där jag äntligen kunde bevisa för mig själv vad jag gick för. Jag fick upp lite tempo, kunde komma in stakning, kunde lite på min kropp, känna styrka, känna att jag kunde kämpa, känna att skidorna gled. Det enda var att nu var fästet totalt borta. Efter alla skrapningar hade allt fäste försvunnit, vid minsta lilla backe fick armarna kämpa rejält. Och säga vad man vill om min skidåkning men ey (!) min armstryka under det här loppet kommer jag vara så nöjd över!! När jag hade kört 15 kilometer och således halva loppet kändes det lite bättre. Kilometer efter kilometer. 
 
Kommer till sista kontrollen, lite slät bulle, vi blir uppdaterade i os-ishockeyn, ingen sportdryck i ansiktet och lite mer blåbärssoppa i magen fortsatte så skidåkningen. Utan spår. För helt plötsligt, där mellan Eldris och målet försvann spåren helt, eller nja, det fanns ett litet, litet spår som alla valde att åka i (förståligt eftersom resten bara var ren is). Staka, staka men inte få upp för mycket fart för att inte åka in i de andra, försökte gå om men tappade då all fart och då jag fortfarande inte kan behärska skidor utan fäste på is så var jag mer lik Bambi på hal is än Charlotte Kalla i en OS-staffet. De sista kilometerna bet jag ihop. När det var 2 km kvar skrek jag till mig själv i mitt huvud “har du tagit dig igenom 28 km så bangar du INTE de 2 sista, fattar du det???”. När det var 1 km kvar försvann spåren helt. Då var det smutisigt och isigt, jag vet inte ens om jag vill kalla det snö. Skidorna gick lika mycket åt sidan som framåt. När den lilla sista backen innan upploppet kom jag fastnade precis innan mitten gav jag ifrån mig ett högt klagande rop, lite åskådare uppmuntrade med att det var sista backen vilket gav mig lite kraft att fortsätta.
 
Att komma till Upploppet var fantastiskt. Faktum är att jag hade kraft då. När jag kommer igenom den sista svängen bestämmer jag mig för att ta ut det sista jag har. Spåren har kommit tillbaka, överkroppen känns som den kan ge lite till. Jag börjar staka, väljer vänsterspåret, kvinnan framför mig svänger in precis innan mig. Väljer höger för nu vill jag satsa. Tydligen vill samma kvinna också göra detta. När jag sedan ligger bakom henne och beslutar att åka lite lite höger och hon tänker exakt samma sak för tredje gången vänder jag mig om till pappa som bara flinar. Tillslut tar jag fart, väljer höger”spår” och stakar på. Jag stakar så mycket så att jag till och med får hejarop från publiken “fin stakning, sånt gillar vi”. Då har jag kraft, jag är urstark då och det kändes nästan som jag hittade lite teknik. 
 
Kommer i mål. Gråter lite. Är trött. Besviken. Glad att det är över. Lättad att det äntligen är över, att jag har gjort det. Inte gav upp. Kämpade. Jag gjorde det. Och så är jag väldigt trött.
 
När jag på kvällen inte kunde sova trots att jag var jättetrött funderade jag över loppet. På ett sätt missnöjd på ett annat sätt väldigt nöjd. Där och då insåg jag att besvikelsen hade varit ännu större om jag hade lagt ner ännu mer träning på kondition, det som jag innan loppet var mest besviken över att jag inte tränat. För oavsett hur mycket kondition jag än hade tränat hade nog inte resultatet blivit så mycket bättre. Jag hade behövt rätt vallakunskaper och vara duktigare på skidor, något jag ändå inte hade kunnat träna upp på det här året med mina förutsättningar. Det låter galet men jag blev helt plötsligt nöjd med den träning jag haft innan, för jag vet att den andra besvikelsen hade varit större. Nu bevisade ändå min kropp för mig att den var stark och klarade igenom de här 3 milen. 
 
När jag kom hem kände jag att egentligen inte ville ställa in skidorna för det här året. För på något sätt har jag där, under några av de där kilometerna där det fanns spår, där jag fick upp fart och kunde staka bra med frånskjut fått mersmak för det där med skidåkning. I år var problemet att jag inte kunde behärska farten jag kunde få upp, jag för var för stark för mitt eget bästa, låter kaxigt att säga så men det var så, de gångerna jag fick upp ett bra tempo kunde jag inte riktigt behärska att tex svänga förbi andra eller om det blev lite för ojämnt så var jag tvungen att bromsa in farten för att få kontroll. Tänk om jag kunde fortsätta så? Bli stabil på skidor och lära mig tekniken och nedförsbackar, inte vara lika feg. Då skulle jag kunna sätta en riktigt bra tremilare. 
 
Så med mersmak för skidåkning men väldigt tacksam att jag inte lovat mig själv att göra om det här kan jag lämna Kortvasan för det här året. Men jag tror jag någon gång kommer göra om det, för än har jag inte slagit min tid från förra året. 
 
Skam den som ger sig!
 
Med mössan på topp, ej över öronen, i mål…jodå..
 
 
Träningsmål&resultat

Jag tänkte vi skulle bli bästa kompisar

Jag hoppas att 2014 är året då jag och skivstängerna blir bästa kompisar. 
Det hade varit rätt trevligt. 
 
Man kan ställa sig frågan varför?
Jo,
1. För att det nog är en utav mina mest svaga punkter och jag gillar ju utmaningar. Och att besegra mig själv och min kropp. 
2. Det känns så komplett. Om jag behärskar de olika övningarna gör att jag kommer kunna involvera hela kroppen på ett bra sätt. Jag ser det som ett lätt ( men inte som i enkelt eller inte tungt) och smidigt sätt att träna smart och effektivt. 
 
Men man kan säga så här; Det kommer nog bli en lång kamp.
Lite som när man vill vara kompis med någon men den personen egentligen inte vill det. 
Jag kommer umgås med de där skivstängerna tills vi helt enkelt kommer överens. 
 
Jo, tack. Känns som ett helt okej mål. 
Att bli bästa kompis med skivstängerna. 
 
 
Träningsmål&resultat

Sommarutmaning 2013 – Resultat

Och så var 1 september här och augusti är slut vilket också innebär att sommarutmaningen är slut, dags för en sammanfattnig av sommaren. 
 
Allra först: Den här sommarutmaningen har varit fantastisk! Jag har verkligen fått utmana mig själv på många sätt, ge det där lilla extra under träningspassen. Den här sommaren har jag verkligen haft huvud att utmana mig själv. Riktigt roligt.
 
Så, hur har det nu gått? Jo, som ni redan har fått läsa så har det gått bra, riktigt bra till och med. Jag kommer sammanfatta det här men inte överdrivet långt utan hänvisar till de inlägg jag redan skrivit och ni kan klicka er vidare och läsa om det mer detaljerat, jag är duktig på att skriva långt och mycket. 
 
En liten sammanfattning:
1. Sommarens långa resa
Mål: 100km  Resultat: 117,56 km 
Tack vare löpning och promenader i början av sommaren och promenader kom jag relativt lätt upp i 100 km, jag har inte direkt lagt mycket energi på detta i slutet utan mest njutit av promenader då och då. Tanken från början var att inte lägga upp för många kilometrar eftersom jag inte ville att promenaderna skulle ta för stor del av min träningsdel, jag är nöjd med hur det blev. 
 
2. Den stora utmaningen
Mål: Backenx2  Resultat: Backenx2
Nästa år blir det tre gånger! HÄR hittar du länk.
 
3. Gymmet är min bästa vän på sommaren
Mål: Ingen bekvämlighet, ingen feghet och stort fokus
Resultat: Antal styrkepass: 35. Total poäng per kategori: 175.
Slutresultat:
Bekväm: 123 poäng, 3,51 medelvärde och 70%.
Feg: 132 poäng, 3,77 medelvärde och 75,43%.
Fokus: 128 poäng, 3,66 medelvärde och 73,14%.

Tror det här är det jag kommer ha mest använding av framöver, som jag skrev så fungerade det bra och jag trivdes med det. Slutresultatet är inte riktigt samma som de ja la upp eftersom jag körde en sista träning. HÄR hittar du i alla fall länken.
 
4. Mot bättre tider vi går
Mål: 5 km på/under 30 minuter. Resultat: 5km 29.01.56
Sommarens bästa resultat. Är fortfarande väldigt nöjd, tänk att jag gjorde det. HÄR hittar du länk.
 
Så. 4/4 utmaningar avklarade. 3 av dem är lätta att se om jag klarat eller inte den sista är lite klurig eftersom jag aldrig satte upp hur många poäng jag skulle komma upp i men jag är verkligen nöjd med träningen den här sommaren. Det  har varit en kanonsommar med skön, rolig, utmanande och fantastisk träning. Sommarutmaningen 2013 har varit väldigt rolig!
 
Vad vi hittar på nästa sommar, det återstår att se!

Träningsmål&resultat

Analys: Sommarens styrketräning

Har ägnat förmiddagen åt att smått analysera träningen den här sommaren, framför allt styrketräningen och hur det har fungerat att poängsätta varje pass i de tre kategorierna Bekväm, Feg, Fokus. 
 
Mina första tanke är att det har fungerat riktigt, riktigt bra. Jag har trivts bra med att vara “tvungen” att ge det där lilla extra, det har fått mig att våga utmana med nya utmaningar och vikter (bekvämligheten) och de där gånger jag funderat på om det är för mycket folk har jag frågat mig själv om jag vill ha full pott i feg-kategorin. Och de där dagarna då jag inte haft något fokus och inte kunnat koncentrerat mig har jag påmint mig själv om att gå in i bubblan och höja poängen. 
 
Med andra ord har det här varit bra på alla sätt för mig. Jag gillar utmaningar, framför allt när de kommer från mig själv, jag är så pass disciplinerad så en utmaning från mig själv, ja den tar jag på största allvar, jag klarar av att motivera mig själv att lägga till det där lilla extra. Så vid första anblick har det fungerat väldigt, väldigt bra. 
 
Sedan är det väl så att sådant här fungerar mycket bättre om jag faktiskt skriver ner de där sifforna, något jag inte alltid har gjort då jag inte skrivit ner varenda träning under den där perioden då jag jobbade som mest och tränade utan tid att skriva ner allt. Att sammanföra en statistik på det gör att den kanske inte riktigt talar hela sanningen men jag har sammanställt de träningarna där jag skrivit ner slutpoängen samt sammanställt detta. 

Jag är faktiskt nöjd. Jag har kommit över 50% på alla kategorierna men mest nöjd är jag nog över att fått så höga poäng på just >>Feg<<, det är det jag trott att jag behöver jobba mest med och det är kanske just det som jag gjort under sommaren. Nu när jag ser de olika staplarna så inser jag ju att kommande period får jag jobba på bekvämligheten – våga utamana (vilket jag har börjat med nu). 
 
Det är nyttigt att se det här,kanske inte så roligt för er andra men för mig, att komma tillbaka till det här och sedan eventuellt kunna jämföra med senare månader, det kommer vara nytta för mig att se hur bra det gick under sommaren och jag vet vad jag skall jobba på. (Och det är ju det som är min huvudtanke på bloggen)
 
Så, mitt lilla tips är faktisk att sätta upp tre (eller egentligen vilket antal som helst…men inte hur många som helst) saker som du vet att du måste jobba med, efter passet sammanfattar du hur många poäng (jag hade 1-5) du fått och skriver ner, efter en viss period kan du sammanfatta dem och se hur det har gått och vad du behöver jobba på. 
 
Om jag kommer fortsätta? Ja, jag trivs väldigt bra med det här och är nu motiverad att försöka utmana mig själv och komma förbi den där bekvämligheten. Så nu fortsätter jag – mot högre poäng! 
Träningsmål&resultat

Ett år

Idag är det ett år sedan jag körde mitt första PT-pass. Och på så sätt kan man också säga att det var för ett år sedan som jag startade min träning. Ordentligt. På riktigt. Tanken då var att min rygg skulle bli bra. Jag hade tröttnat på att inte kunna träna allt, få ont, ha ont, inte ha kontroll, behöva rulla ur sängen. 
 
Och resultat på detta har jag fått. Nu behöver jag aldrig oroa mig för min rygg, inte ens när jag får lite ont. Så länge jag håller igång träningen så fungerar det hur bra som helst. Jag hade varit nöjd med “bara” de resultaten men faktum är att jag har fått så mycket mer än det. 
 
På ett år har jag blivit lite starkare, lite smidigare, lite nättare. Jag har fått bättre teknik, ha fantastiskt mycket mer kontroll på min kropp och har nu mer kunskap än jag hade då (även om jag fortfarande har lite kunskap och längtar efter ännu mer. Jag vill kunna mer). 
 
Men det som jag är mest nöjd över är ine att jag är starkare, inte har ont i ryggen, eller att jag har gått ner lite i vikt. Nej, det jag är mest nöjd över är mitt pannben. För ett år sedan klarade jag inte av en utmaning, jag klarade inte av att pressa mig själv eller bli pressad. Jag vågade inte anta en utmaning eftersom jag inte visste om jag skulle lyckas. Jag var feg, jag var otrygg, jag hade noll pannben. Jag klarade inte av tanken att eventuellt misslyckas.
 
Det är egentligen det som jag har fått jobbat mest med. Det är det som har varit det tuffaste. Att gå över alla dessa mentala gränser som jag och min hjärna tidigare har byggt upp. Och även om jag fortfarande stundvis är en stor fegis så antar jag idag utmaning efter utmaning, stora som små. Jag kan fortfarande vara nervös, vilja ge upp, känna den där lilla prestationspanik-känslan komma smygandes. MEN! Jag vet hur jag skall hantera det och jag vet numera att jag har ett pannben som ja, är grymt starkt. 
 
Ett år med träning, under perioder med PT och perioder själv. Det är de senaste månaderna som jag insett förändringen. Jag minns dagen då jag plötsligt förstod “men jag kan ju det här”, “jag kommer klara det här”. Sedan dess har mycket släppt, jag har längtat efter utmaning, velat utvecklas ännu mer och pratat om träning, träning, träning. 
 
Ett år med riktigt träning. 
Det skall bli många fler. 
 

 Jag kan jämföra mitt pannben, jag vet hur det var i början och hur det är nu 
Det är inte lika lätt att få på bild. Men Utseendeskillnad kan man få på bild.
Jag bjuder på den även om det inte har varit det viktigaste
(och att bilderna inte är från varken början eller slutet)
Träningsmål&resultat

Det underlättar att ha ett mål

Ni vet den där natten när jag inte kunde sova och istället låg vaken och försökte planera min träning,sätta upp rimliga mål och fundera på själva anledningen till träning. Det var nyttigt. 
 
Den senaste tiden har min träning varit sådär. Att kalla det tråkigt är inte rätt ord men det har inte känts lika bra, roligt eller motiverande som innan. Även om man inte skall gå efter känsla varje gång så är det här inte något jag måste göra, träning är något jag vill göra. Det måste kännas rätt. Utmanande, tufft, jobbigt för stunden men det skall kännas rätt. 
 
Tillslut efter mycket velande och daltande så kom jag fram till att det helt enkelt är så att jag saknar mål. Tidigare har jag haft klara mål med min träning:
– Inte ha ont i ryggen
– Prestera på topp på jobbet
– Må bra psykiskt och fysiskt.
– TRX
– Kortvasan 
 
Jag har inte längre ont i ryggen. Ibland, ytterst sällan kan jag känna av det, jag måste alltid tänka på hur jag bär (men vem behöver inte det?) jag är fortfarande lite svag och stel i vissa rörelser. Men det är så mycket bättre, jag behöver inte längre anpassa min träning efter det. Min naprapat är nöjd. Det har blivit en del av min träning, jag behöver inte lägga allt fokus på det. 
 
Jag är stabil. Jag klarar av  mitt jobb. Jag har energi, jag vill prestera bra. Jag har ork. Klart att jag ibland blir trött men det är aldrig så att stressen tar helt och hållet överhanden. Jag har fått en så pass bra rutin i min träning så det inte behöver vara fokus längre. 
 
Och psykiskt och fysiskt så mår jag också bättre. Klart att jag åker på förkylningar lite då och då men inte alls lika mycket som tidigare. Jag har inga problem med att gå upp, jag kan känna mig trött men efter lite vila är jag alltid tillbaka. Jag behöver sällan, näst intill aldrig oroa mig för att inte komma upp ur sängen. 
 
Jag kan numera behärska TRX (suspension trainer). Jag la ner mycket tid och fokus inför utbildningen och har idag självklart mycket kvar att lära men det går. Jag behöver inte ha samma fokus längre. Klart att det behövs övning, att jag fortfarande lägger ner tid men inte alls på samma sätt. Mycket av det har satt sig i ryggraden nu (och tur är väl det med tanke på de timmarna jag la ner)
 
Jag åkte kortvasan. Även om jag inte är nöjd med tiden och jag kommer tvinga mig själv att genomlida det en gång till så har jag ändå gjort det. Jag kommer behöva lägga fokus där igen men inte riktigt just nu. 
 
Jag har alltså nått mina mål. 
 
Och då är det inte konstigt att det inte känns lika bra att träna. För att träna med mål som är redan är uppnådda. Det är som att träna utan mål. Utan något att fokusera på. Det blir taffligt.
 
Jag behöver alltså nu komma fram till: vad är mina nya mål?
Och det är där jag fastnar. Vad skall jag ha för mål? Vad vill jag egentligen? Vad är syftet? Tanken?
 
Det som en gång var mina mål (men kanske undantag från TRX och kortvasan) kommer alltid vara själva anledningen till att jag tränar. Det vill jag inte komma ifrån, det vill jag fortfarande ha kvar. Tanken är att jag skall må bra. Det är därför jag tränar. Det skall vara så enkelt. Men så länge jag kommer ihåg anledningen till att jag tränar kan jag också gå vidare och försöka nå nya mål.

 
 
Jag vet anledningen till min träning.
Nu skall jag bara hitta nya mål.
Träningsmål&resultat

Vasaloppstankar från kortvasan

Jag är galet besviken men också lite nöjd. Jag är besviken över min tid, riktigt besviken till och med. Jag hade velat komma in under 4 timmar, helst 3,5. Men det gjorde jag inte. Jag kämpade och kämpade och klarade det på 4,21.
 
Nej, jag är inte nöjd med mitt “lopp”. Jag är besviken på mig själv att jag inte tränade mer, inte hade mer koncentrerad träning på just skidåkning och uthållighet. Jag är arg på mig själv att jag inte tränade mer skidteknik. Jag är upprörd över att jag har så dålig lägstanivå, att jag är så här otränad, att jag har så långt kvar. 
 
Samtidigt så vet jag att jag just där och då, under de där tre milen inte kunde göra mer. Just då. Det var tufft, framförallt på grund av mitt dåliga glid, nej, man skall inte skylla allt på vallan men jag gled nästan inget alls, jag fick staka mig rakt igenom hela loppet, kunde inte slappna av en enda stund. Det var nästan så att jag stod still om jag för en sekund slutade staka. Det slet otroligt på mig. Jag var överlycklig när jag kom till en backe, där kunde jag äntligen kunna använda min muskler och min kraft. Och då gick det galant. I uppförsbackarna. 
 
Jag vet också att jag inte hade kunnat ta i mer. När jag kom mot de sista kilometerna så var min tanke “okej, ramlar jag ihop nu så vet jag att pappa är kort bakom mig”. Mitt huvud var helt borta och jag hade en enda tanke “Jag skall ta mig i mål”. När det stod 1 km kvar på den där sista skylten hade jag inte ork att ta i mer, jag hade inte mer kraft. 
 
Och när jag igår såg blåsan på mina ena fot och skoskavet på den där andra så förstår jag att jag borde vara glad att jag överhuvudtaget gick i mål för blåsan den är inte liten den. Jag borde vara nöjd att jag ändå tog mig igenom 3 mil på skidor för det har jag inte gjort tidigare och jag nådde mina mål;
1. Att överleva
2. Komma förbi den där gränsen där de drar snöret
3. komma i mål. 
Men ändå så är jag inte riktigt nöjd, jag vill, så här efteråt sett ett bättre resultat. Men just där och då kunde jag inte ge mer. Jag får svälja det och slå tiden nästa gång jag kör de där tre milen. För det skall jag göra! Kanske nästa år, kanske om några år. Jag har många år på mig att bli så galet mycket bättre på det här.
 
Jag är så galet revanschsugen nu. Jag skall bli mer uthållig, starkare och snabbare. 
Och så är det bara.
 
Jag är så galet taggad att fortsätta träna nu
Bild från tidigare träningar. Det kan fortfarande vara vackert
Träningsmål&resultat

“Före- och efterbilder”

Den senaste tiden har jag fått höra ofta, i alla fall minst varannan dag, följande kommentarer; “vad smal du har blivit”, “vad liten du är”, du har verkligen blivit smaaaal”. Och varenda gång har jag stått som ett frågetecken, för jag har liksom inte tänkt på det själv. 
 
Visst, jag har ökat träningen den senaste tiden, skulle till och med säga att den är regelbunden och bra. Men tanken med det har “bara” varit att jag skall lära mig teknik och att det som jag gör – det skall jag göra grymt bra. Och för att bli bra på något, ja då behöver man göra det mycket.Dessutom har tanken varit att bli av med mitt onda i ryggen. Att detta sedan dessutom skulle göra mig starkare och smidigare är bara ett plus. 
 
Men eftersom jag fått höra detta så mycket det senaste så blev jag lite nyfiken. Så idag när jag tränande så kom jag på att jag i somras hade tagit kort på mig själv när jag tränade i just den tröjan som jag hade idag. Jag tog två nya kort, ungefär likadana och jämförde. 
 
Och jag kanske kan säga så här…jag ger mig och tänker inte säga emot något mer…
 
 Jag är inte så duktig på att ta kort på mig själv

Inte helt lika eftersom jag står olika långt i från spegeln. 

Träningsmål&resultat

Mål: 2015 eller något

Det här skall nog bli mitt nästa mål.  Ja, att klara att göra så…typ 2015 eller något. För först måste jag träna upp bålen och så axlar. Sedan skall jag lita på mig själv , lita på att TRX-linan inte kommer gå och inte vara rädd för själva övningen (ärligt talat så ser det ju nästan ut som han skall fara in med huvudet före i väggen ett par gånger). Dessutom kommer jag behöver träna upp tålamodet under själva tiden jag tränar. Och slutligen skall jag hitta någon som jag litar på såpass mycket så att jag kan utföra själva övningen. Det där sista är nog det lättaste…
 
Jo men visst låter det lagom med 2015..?

Eller så hittar jag på något annat mål..?
Träningsmål&resultat

Mål hösten 2012

Den senaste tidens träning har varit bra om än lite ostrukturerad och hoppig men det är så det blir när man aldrig vet hur man jobbar och därför har svårt att få in träningsrutiner. Jag har försökt att alltid göra något, gå en promenad om jag har jobbar hela dagen eller få  in en kort men effektiv träning istället för ingenting alls. Det har varit roligt och jag har utvecklats mycket det senaste.
 
Jag har också saknat det jag hade i sommaras, när jag visste att jag hade ett mål att kämpa mot, när jag var tvungen att komma ut på promenader eller på CX. Min kropp mådde bra av det! Därför har jag valt att sätta upp två väldigt simpla mål. 
 
1. “Låt kroppen må bra
15 oktober-31 december
Det är egentligen ganska simpelt. Hela jag mår bra av att röra på mig, det är vad läkarna har sagt när jag var “yngre” men jag tog inte riktigt in det då, det är vad jag har lärt mig de senaste åren. Det räcker med en promenad, kroppen får sitt och hjärnan sitt. Tanken är inte att byta ut alla träningspass mot promenader utan tanken är att låta kroppen få något varje dag. Därför har jag satt upp ett litet mål: 150 km. På så sätt måste jag röra på mig varje dag (typ 1,9km/dag). 
 
2. “Nu skall du tillbaka till CX”
15 oktober-31 december
CX-WORX är ett utav mina favoritpass. Det är kort, effektivt och tränar det jag behöver träna. Jag behöver det helt enkelt. Mål: 10 st 
 
Det är enkelt och simpelt. Egentigen inte så svåra mål men tillräckligt för att motivera mig själv. Sedan kommer det självklart tillkomma andra former av träning också (jag skulle aldrig klara mig utan TRX ) men tanken med dessa mål är att det är just det jag behöver. Just nu.
 
Träningsmål&resultat

Jag har lyckats!!!

På tal om att aldrig säga aldrig. Jag har gjort något som jag för ett år sedan aldrig skulle göra. “Det var inte min grej”, “inte riktig träning” osv osv. Men sanningen var nog den att jag inte vågade. Men nu har gjort det! Under hösten har jag samlat mod, spanat in, längtat, planerat, funderat på vad som kan vara det bästa. Och sedan genomfört det.

Ja, jag snackar om gruppträning på Sportlife. Jaha, det kan ju inte vara så svårt kan någon tycka. Men de som hängt med min blogg från första början vet att det som jag har kämpat med i dessa år är att våga träna med andra. För två års sedan var det inte möjligt. Jag fick panikkänslor, jag klarade inte av tanken. Men tack vare grymma människor runt friidrottsträningen har jag så smått jobbat mig framåt.

Och nu. Ja nu har jag gått på tre olika gruppträningar. CX-WORX, Indoorwalkning samt BodyPump. Jag gillar det! Jag märker hur envisa-Johanna kommer fram, visserligen i en härlig blanding med de där tankarna som var fanns flera år sedan men tänk så stor skillnad jag det är.

Jag hoppas jag skall våga fortsätta nu. Ge mig in på nya utmaningar. Göra sådant som jag “aldrig någonsin tänker göra”.