Jag vet inte hur många gånger jag har sagt till mig själv nu under december månad att jag bara skall packa en ryggsäck med lite mat och ge mig ut naturen så att jag kan bocka av äta ute i december månad och på så sätt bocka av ett av mina mål för 2023. Trots att jag verkligen tjatat på mig själv så har inte kommit ut.
Så idag, på själva nyårsafton så hade jag inte så mycket val längre, antingen så gav jag mig ut eller så skulle jag ”misslyckas” med mitt mål. Eftersom tanken på att inte lyckas med detta mål inte kändes så bra (nog för att jag verkligen har tänjt på gränserna det här året men att inte alls komma ut, neh, det kändes faktiskt inte som ett alternativ) så packade jag nu i eftermiddags min väska.
Jag la nivån väldigt lågt, en kopp te, kanske en liten kaka, utomhus. Sedan att det också var mörkt, blåst och regn på sidan – ja, det var inte så mycket att göra på saken. Det är så det blir när man skjuter på saker.
Jag åkte iväg till Fontin, gick några 100 meter, ”hittade” en vindskydd” och där fixade jag min kopp te, tog fram mina pepparkakor och fikade lite. Jag kände mig rätt dubbel; På ett sätt väldigt nöjd med att kommit ut, trots att det var mörkt och eländigt och också väldigt nöjd med att kunna säga till mig själv att jag lyckats med mitt mål men samtidigt; Gå 100 meter, en ynka liten fika. Prestationsmänniskan i mig kanske inte var helt nöjd.
Vi skall inte fastna i för mycket gnäll nu. Jag är nöjd med att jag kom ut och det kände faktiskt bättre och lite piggare efteråt. Jag antar att det är det som ändå räknas.
Jag önskar att jag kunde säga att jag med pigga steg och glatt sinne gav mig ut men min ryggsäck för en utemåltid idag men jag skall vara ärlig, det var inget av det. Snarare var det jag som tvingade mig själv att komma ut. Och jag gjorde det väldigt enkelt för mig: Lite mackor och en kopp te och en promenad till favoritstället.
Ibland är det bara så att det får vara enkelt. Och det behöver inte alltid vara roligt och ibland får man lov att dra ut sig själv.
För efteråt, ja, då kändes det faktiskt lite bättre. Och det är ju det som är tanken.
Det är inte varje år du, i oktober, kan sitta vid en nästan helt blank sjö med solen i ansiktet och du nästan känner dig lite för varm men så var det denna månad.
Har idag haft en fin liten måltid utomhus. Jag packade med mig färdiga linsbiffar och bulgur men fixade såsen på trangiakök. Det var riktigt varmt och mysigt att sitta där och laga mat och äta maten i lugn och ro utan att bli kall.
Jag passade på att njuta och var rätt så tacksam över att jag har satt upp det här målet, för jag är faktiskt inte helt säker på att jag hade kommit ut annars – trots det fina vädret, det var ju ändå minusgrader i morse.
Den här månaden var det verkligen en dragkamp mellan att vilja och inte vilja. Jag har haft absolut noll längtan att äta utomhus och ibland är det bara att lyssna på kroppen och kompensera ner till minsta möjliga.
Så den här gången blev äta ute: Köpt sallad vid en sjö typ 10 steg från bilen. En liten stund utomhus med frisk luft och sol. Och sedan hem och vila.
Efteråt erkände jag att det var välbehövligt och skönt, det är därför jag går med på att göra det så enkelt som möjligt, för det ger tillräckligt för att jag skall må lite bättre.
Den här månaden har jag inte ätit någon måltid utomhus som inte varit i samband med att jag har campat men jag tycker ändå att jag borde få räkna dessa (det är ju jag som bestämmer reglerna) för varför skulle det inte räknas? Det är ju mat som jag lagat utomhus…
Så, här kommer två av måltiderna jag har lagat när jag varit iväg.
När jag var i Skövde så gjorde jag en Minestronesoppa med inspiration från Portionen under tian:
När jag var i Tranås slängde jag ihop en måltid av det jag hade med mig; Couscous, zucchini, morot, lök, tonfisk och så olika kryddor. Det ser inte ut att vara så gott men det fungerar utmärkt för att vara utemat!
Det finns promenader, och så finns det promenader. Och så finns det utomhusmåltider – och utomhusmåltider.
När jag har satt upp de här målen med att komma ut en gång i månaden och äta mat utomhus så har min ambition varit att… just att inte ha några höga ambitioner, för jag vet att då blir det inte av överhuvudtaget. Men trots detta kan jag ändå inte låta bli att önska att det skulle bli vackra, sköna promenader i fin natur.
Så när det då faktiskt blir sådär drömmigt som jag faktiskt egentligen önskar att det skulle vara: Då njuter jag riktigt mycket.
Som den här månaden. Alltså utomhusmåltiden i mars kommer vara svår att slå! Hur mycket snö som helst, som fick den där lilla platsen på berget att kännas som fjällen, klarblå himmel och strålande sol. Drömmen!
Jag gjorde det enkelt för mig den här gången och fixade ihop en pannkaksmet hemma och så packade jag väskan och gav mig ut.
Promenaden till den lilla platsen var väldigt fin men också lite tung att gå då jag gick i skogen utan stigar och fick pulsa en del i snön och även om jag tydligen (?) är världssämst på att göra pannkakor så blev det en god stund där på berget.
Gick sedan hem, lite kall men väldigt glad – en sådan här dag är får jag inte många gånger per år.
Det känns som inte som jag riktigt med ord kommer kunna beskriva den där känslan, promenaden eller stunden men tror bilderna löser delar av det, så här kommer de;
Förra söndagen efter att ha varit iväg på barnvälsignelse hela förmiddagen och middagen packade jag och min syster på barnen och oss själva och gav oss ut i skogen. Det var rätt sent på eftermiddagen och vi anade att mörkret var på väg men vi gav oss ändå ut, dels för att jag ville bocka av utomhusmåltiden den här månaden men också för att det faktiskt kändes lockande att få komma ut i skogen lite.
Som ni märker på bilderna nedan var det både rätt grått väder men också skymning, så bilderna är av sämre kvalité men jag tycker det ändå är roligt att få dela detta.
Vi gick inte alls långt, även om Lilleman blev trött och citat ”måste nog vända”. Tillägg: han hade inte ens gått 50 meter, så vi valde att faktiskt inte riktigt lyssna på honom… I alla fall, vi gick en lite bit längs med skogsvägen, vek av och hittade ett ställe där vi kunde laga vår mat och ställde ganska snabbt till med kaos. Det här kanske inte var den mest strukturerade matlagningen i skogen, det var mer att relativt snabbt få lagat maten innan det blev för mörkt samtidigt som fyraåringen inte skulle riva allt för många saker och bebisen vara nöjd i selen. Det var glada miner hela tiden men just strukturen och hålla det snyggt och i ordning… det fanns kanske inte den här gången.
Jag hade gjort det enkelt och köpt mat så vi kunde laga pasta och tonfisksås, en rätt jag vet att vi alla tyckte om och som är lätt att handla till (jag visste inte på morgonen när jag åkte hemifrån om vi skulle ut eller inte så jag kunde inte ta med mig massa mat och orkade inte heller tänka ut vilka torrvaror man skulle kunna göra en hel måltid av som skulle hålla i bilen under dagen…).
Maten blev lagad och vi tyckte alla att den blev god men insåg sedan att vi nog skulle behöva plocka ihop våra saker ganska snabbt innan det blev för mörkt för oss att gå hem där i skogen. Så ihop med sakerna och sedan traskade vi hemåt.
Den här lilla turen är exakt det som jag tänker att de här turerna skall bidra med: Enkelhet, inget storslaget men ändå en fin stund ute i skogen och vi var alla mycket glada när vi kom hem och vi kommer troligtvis prata om det igen. Få komma ut, få känna på naturen och luften. Den här gången såg vi till och med huset från där vi åt, men vad gör det? Jag blir fortfarande glad när jag tänker på den där lilla stunden utomhus.
Januari och ett nytt år och jag antar att ni hör, läser och tar del av diverse nystarter, nyårsmål, nyårslöften vart ni än vänder er… och så dyker ni in här och ser att jahaja, här också.
Jag skall faktiskt erkänna att jag tycker det är roligt och lite triggande (på ett bra sätt) när ett nytt år startar. Det är verkligen inte så att jag gör om mitt liv, försöker ändra på allt och ja, sätter upp nyårsmål som inte liknar något jag gjort tidigare men jag gillar att få en nystart. Jag gillar att det är tydligt att det är första dagen på något, det är något som börjar om och jag kan haka på det och börja om jag med. Det är inte så många saker som är annorlunda i dag än till exempel i november men ja, att ändå få möjligheten att börja om och komma ur loopen – det uppskattar jag.
Så när jag nu listar mina mål så är det som sagt inga stora livsförändringar eller så, utan bara en nystart med sånt som jag vill göra lite mer i min vardag.
Så här kommer mina mål för 2023:
Äta ute en gång per månad – Något som jag tror jag kommer må gott av att återinföra i mitt liv är att mina utomhusmåltider. Hänga utomhus, laga mat utomhus, få frisk luft och vara ute i naturen. Jag vet att jag mår bra av det men ibland behöver jag pusha mig själv till att komma ut. Så det här året vill jag komma ut minst en gång per månad och äta mat utomhus. Gärna med mitt Trangiakök men en hemmafixad matlåda fungerar det också – bara jag kommer ut.
Skriva 100 st blogginlägg – Det kan låta lite klyschigt men jag tror faktiskt att jag mår rätt bra att skriva inlägg. Det får mig att reflektera, berätta, återuppleva och ta in det som händer. Det gör mig tacksam, jag får utlopp för mina känslor och mitt bekräftelsebehov och att dessutom ha lite press på mig att skriva brukar också göra att jag hittar det där lilla i vardagen att skriva om och det brukar både vara väldigt roligt och göra mig gott. Så kära läsare, i år kommer ni i alla fall få ta del av minst 100 st inlägg – det ser jag fram emot!
Testa 12 nya recept – Jag försöker få ordning på mitt matliv. Det har jag visserligen försökt med i många år nu och det blir bättre, det gör det faktiskt men jag kämpar en del fortfarande, framförallt att vilja äta och vara sugen på vettig mat. Så i ett försök att utöka viljan och suget efter att äta mat så tänkte jag att det kanske skulle vara smidigt att utöka receptbanken, helt enkelt ha fler goda recept som jag kan laga. Därför tänkte jag testa 12 nya recept under det här året. Det kan låta lite men tro mig, det kommer bli en rejäl utmaning för mig! Men jag ser fram emot det!
Läsa en bok per månad – När jag berättade för R att jag skulle ha som mål att läsa en bok per månad så påminde han mig om 2021 då jag stressläste en bok sista dagen varje månad och jag minns det, det gör jag…kanske inte bara med glädje. Så när 2022 kom så bestämde jag mig för att de där 12 böckerna behövdes inte läsas en per månad utan lite när som, bara det blev 12 böcker lästa. Det blev 3…
Så när jag funderade på vad för läsmål jag skulle sätta upp nu under 2023 så insåg jag att det där med fria tyglar det är inte min grej, det verkar som jag behöver lite press för att göra det. Så jag chansar att pressa mig själv detta år och kommer ha som mål att läsa en bok per månad. Det skall bli spännande att se hur detta går!
Det skall bli väldigt spännande och se hur det här går. Jag är alltid lite nervös att uttala mål så här, det innebär ju också att jag i december kommer behöva berätta hur det gick… men jag ser också fram emot det här – detta är ju saker jag vet att jag mår bra av.
Låt 2023 bli fullt av utomhusmåltider, blogginlägg, nya recept, minst 12 lästa böcker och träning – men det kommer i ett eget inlägg.
