Det finns promenader, och så finns det promenader. Och så finns det utomhusmåltider – och utomhusmåltider.
När jag har satt upp de här målen med att komma ut en gång i månaden och äta mat utomhus så har min ambition varit att… just att inte ha några höga ambitioner, för jag vet att då blir det inte av överhuvudtaget. Men trots detta kan jag ändå inte låta bli att önska att det skulle bli vackra, sköna promenader i fin natur.
Så när det då faktiskt blir sådär drömmigt som jag faktiskt egentligen önskar att det skulle vara: Då njuter jag riktigt mycket.
Som den här månaden. Alltså utomhusmåltiden i mars kommer vara svår att slå! Hur mycket snö som helst, som fick den där lilla platsen på berget att kännas som fjällen, klarblå himmel och strålande sol. Drömmen!
Jag gjorde det enkelt för mig den här gången och fixade ihop en pannkaksmet hemma och så packade jag väskan och gav mig ut.
Promenaden till den lilla platsen var väldigt fin men också lite tung att gå då jag gick i skogen utan stigar och fick pulsa en del i snön och även om jag tydligen (?) är världssämst på att göra pannkakor så blev det en god stund där på berget.
Gick sedan hem, lite kall men väldigt glad – en sådan här dag är får jag inte många gånger per år.
Det känns som inte som jag riktigt med ord kommer kunna beskriva den där känslan, promenaden eller stunden men tror bilderna löser delar av det, så här kommer de;
