Förra söndagen efter att ha varit iväg på barnvälsignelse hela förmiddagen och middagen packade jag och min syster på barnen och oss själva och gav oss ut i skogen. Det var rätt sent på eftermiddagen och vi anade att mörkret var på väg men vi gav oss ändå ut, dels för att jag ville bocka av utomhusmåltiden den här månaden men också för att det faktiskt kändes lockande att få komma ut i skogen lite.
Som ni märker på bilderna nedan var det både rätt grått väder men också skymning, så bilderna är av sämre kvalité men jag tycker det ändå är roligt att få dela detta.
Vi gick inte alls långt, även om Lilleman blev trött och citat ”måste nog vända”. Tillägg: han hade inte ens gått 50 meter, så vi valde att faktiskt inte riktigt lyssna på honom… I alla fall, vi gick en lite bit längs med skogsvägen, vek av och hittade ett ställe där vi kunde laga vår mat och ställde ganska snabbt till med kaos. Det här kanske inte var den mest strukturerade matlagningen i skogen, det var mer att relativt snabbt få lagat maten innan det blev för mörkt samtidigt som fyraåringen inte skulle riva allt för många saker och bebisen vara nöjd i selen. Det var glada miner hela tiden men just strukturen och hålla det snyggt och i ordning… det fanns kanske inte den här gången.
Jag hade gjort det enkelt och köpt mat så vi kunde laga pasta och tonfisksås, en rätt jag vet att vi alla tyckte om och som är lätt att handla till (jag visste inte på morgonen när jag åkte hemifrån om vi skulle ut eller inte så jag kunde inte ta med mig massa mat och orkade inte heller tänka ut vilka torrvaror man skulle kunna göra en hel måltid av som skulle hålla i bilen under dagen…).
Maten blev lagad och vi tyckte alla att den blev god men insåg sedan att vi nog skulle behöva plocka ihop våra saker ganska snabbt innan det blev för mörkt för oss att gå hem där i skogen. Så ihop med sakerna och sedan traskade vi hemåt.
Den här lilla turen är exakt det som jag tänker att de här turerna skall bidra med: Enkelhet, inget storslaget men ändå en fin stund ute i skogen och vi var alla mycket glada när vi kom hem och vi kommer troligtvis prata om det igen. Få komma ut, få känna på naturen och luften. Den här gången såg vi till och med huset från där vi åt, men vad gör det? Jag blir fortfarande glad när jag tänker på den där lilla stunden utomhus.
