Som jag skrev i helgen så är jag alltså anmäld till Kortvasan igen. Om jag gillar det? Eh, ärligt talat så vet jag inte. Det har mer blivit så att jag bestämt mig för att göra det igen och slå tiden och ja, helt enkelt göra det bättre. Efter förra årets lopp bestämde jag mig för att jag skulle göra det igen och det är lika bra att få det gjort. 

 

Sedan är det så att när jag ger mig an något jag inte riktigt tycker om men bestämmer mig för att göra det, då brukar jag, efter ett tag, tycka om det. Och egentligen gillar jag snö, åka skidor och sådana där småhändelser. Det är bara den där lilla saken att jag hela tiden vill prestera. Jag tycker det är roligt, annars hade jag aldrig gjort om det. Men den här gången skall jag vara mer nöjd än förra året, framför allt skall jag träna inför det också. Men inte så mycket att jag kommer lägga om all min träning. Nej, så mycket energi tänker jag inte lägga (med andra ord är inte SÅ viktigt). Jag hoppas den träningen jag för tillfället kör kommer hjälpa mig lite och att tillsammans med mycket skidåkning (jag önskar mig snö i vinter) och lite specifik träning för det här – ja skall ta mig i mål på en bättre tid än förra året. 

 

Jag behöver ett konkret mål för att köra på min träning och det har jag nu. Jag behöver bestämma mig för vad jag skall göra, och det har jag gjort nu. Och jag gillar ju att utamana mig själv.

 

Och någonstans där i spåret tänkte jag försöka njuta lite också. 

Och ha lite roligt.

  

Så var det dags för nästa utmaning, den sista för sommaren där det skulle behövas en prestation (den fjärde och sista delen håller ju på in i det sista och är inte så specifik). 

 

Dagens utmaning var: Mot bättre tider vi går. Alltså försök till 5km på eller under 30 minuter. Jag hade som mål att komma under 30 minuter för att komma på 30 minuter…skulle inte kännas lika bra. 

 

Började redan igår förbereda mig lite. Spanade in sträckan, kollade tiden från förra gången och så. Var lite nervös när jag gick och la mig. Var ännu mer nervös när jag vaknade,rots att det ”bara” var jag som skulle genomföra detta. Det var ingen tävling, inga andra med bara jag och så sommarens utmaning. Tro mig, det är tillräckligt för att JHH skall vilja prestera. Jag bestämde mig för att ge allt. Även om jag nu inte skulle klara det (visserligen var jag fast besluten att göra det) så var det sista jag ville att komma i mål och känna att jag hade kunnat ge mer. Jag skulle köra järnet. 

 

Och så var det dags. Ner för den där backen som jag sprang uppför i början av veckan. Gick av an där nere, var inte riktigt redo ännu. Sa till mig själv att när jag kom i mål skulle jag få lägga i solen på den där bryggen precis vid bron vid slutet av sträckan och när jag kom hem skulle jag få de där två smultronen som jag hittade precis innan jag gick (det är tur jag är lättmutad). 

 

Så började jag. Lät de där två små, små första nedförsbackarna som med bil inte ens märks bestämma tempot. Fick upp ett litet för högt tempo men det lugnade sig sedan. Bestämde mig för att se till att ligga under 6 minuter hela tiden så att jag hade marginal om jag skulle bli trött på slutet. I början kändes det lite segt men jag betade av den ena 100 meterna efter den andra. 

 

Jag bestämde mig för att ha några olika delmål.Vid varje delmål sträckte jag upp ena handen och tjöt ett litet glädjetjut. Det fick kroppen att gå igång lite och det blev lite roligare, om än konstigare och folk tyckte nog jag var lite knäpp.

 

När jag kom mot 2,7 km började det bli seg, de små uppförsbackarna, som inte heller de märks med bilen tog kraft och jag började närma mig 6 min/km allt mer och mer, ett tag var jag över och var tvungen att trycka på lite. När jag kom till 3km hade jag bara en sak i huvudet. Jag skulle i mål. Under 30 minuter. 

 

Under hela tiden jag sprang tänkte jag på vad jag skulle skriva i det här inlägget, hade som tanke att just kunna skriva den rubriken. Funderade på om den skulle vara på svenska eller engelska. Ville inte behöva skriva ett besviket inlägg, det jag mig motivation att fortsätta även om det blev trött och segt. 

 

Jag tryckte på men kom allt mer och mer över 6 min/km. När den tuffaste backen kom, som egentligen inte var så brant var jag uppe i 6:45. Jag hade inget val mer än att höja tempot ännu mer. Jag tackade för att jag hållt så högt tempo i början och jag visste att jag hade lite marginal, även om det inte var mycket. När det var 1 kilometer var hade jag tidigare haft som plan att jag då skulle dra på men jag var så trött så jag orkade inte höja tempot. Jag lät benen gå, såg till att inte tappa tempot och så lät jag benen följa backarna nerför. Vid mitt sista delmål orkade jag inte ”tjuta” utan lyfte bara handen och försökte njuta av att jag i alla fall klarat 4 kilometer. 

 

Det sista drog jag på lite, tog ut mig det sista.

Och gick i mål på 29:01:56.

Gick till bryggan och la mig i solen och njöt.

Jag hade klarat det.

 

Jag är så galet stolt nu. Det känns så galet bra att faktiskt ha gjort det. Tänk alla år som jag försökt med det här men jag inte klarat det. Jag har inte haft pannbenet att utsätta mig för den mentala pressen. Jag har försökt men misslyckat. Nu har jag gjort det, nu har jag kommit under 30 minuter. Sedan vet jag att det inte var så mycket backar, det var en väldigt snäll sträcka men jag är supernöjd ändå. Ibland kommer man träffa på enklare sträckor och ibland tuffare. Nu vet jag att jag har pannben att göra det här. Nu vet jag att jag klarar det. Det känns galet bra!

 

Har denna dag gått runt och kanske, möjligtvis, eventuellt har dragit ut på tiden för att träna. På träningsschemat stod det nämligenm dagen till ära, ”springa uppför backen i stugan x2”. Förra året ”sprang” jag upp för  backen en gång och jag uttryckte mig då efteråt ”jag hade nog egentligen klarat en omgång till”, jag bestämde redan då att jag nästa år skulle springa två gånger. 

 

Något jag ångrade när jag skulle börja idag. Eftersom det här är en utav punkterna på sommarutmaningen och det dessutom börjar närma sig utcheckning från stugan för att åka hem så var det dags att genomföra det här. 

 

Började med TRX som uppvärmning (något kul måste man få ha). Sedan promenad ner till slutet av backen, lite jogg och Sedan var det så dags. Jag läste inte inlägget som jag skrev förra året, något jag borde ha gjort eftersom jag detta år, precis som förra drog på lite för fort i början. De första tio stegen känns nämligen jättelätta och jag hann även detta år tänka ”men det här är ju inte så farligt”. Ytterligare 10 steg senare är känslan helt annorlunda. När pulsen är på topp och du helst av allt vill lägga av så är du bara halvvägs uppe för backen. Det positiva då är väl att det där extremt branta har avtagit. 

 

420 meter senare är jag uppe första gången. Då har jag relativt hög puls och framför allt kall i lungorna. Jag säger till mig själv att nästa år får jag värma upp bättre (jag har med andra ord redan lovat mig själv att springa upp för backen igen…). Promenad ner för backen och jag erkänner, jag stressade inte precis. 9 minuters vila blev det innan jag körde igång för andra gången.

 

 Backen. På bilden ser ni den branste halvan av backen sedan fortsätter den..och fortsätter och fort…

 

Den här gången tog jag det lite lugnare, tänkte att jag inte skulle gå ut för hårt för jag vill ju klara av det och det är ju faktiskt ingen tävling på tid – jag skall bara göra det. När jag kommer förbi det allra brantaste andra gången har jag fakiskt lite krafter kvar så jag ökar tempot lite och mot slutet när det är ännu mindre lutning så drar jag på lite mer. Jag kände mig fakiskt stark där mot slutet. Grym känsla!

 

 

Sedan efter det lite vila och jag avslutade dagens ”lilla” träningspass med TRX-Core

10 TRX Sit up (raka)
10 små sit up(crunches)
10 raka armar mot knä sit up
20 (höger+vänster) sneda crunches
Vila
x3

10 raka TRX-crunches (mage mot marken)10 (5 xhöger 5xvänster, varannan) sneda crunches
vila
x3

Precis som förra sommaren så blir det en sommarutmaning för JHH. Varför? Jo, för att sommaren är den bästa årstiden att träna (tycker jag) och att tiden finns för att utmana mig själv. Här kommer sommarens fyra utmaningar. 

För att komma ut och njuta av sommaren. Kilometer från promenader, jogg, löpning och intervaller räknas samman och skall vid utmaningens slut vara 100km (eller mer).

För att komma till vår sommarstuga behöver man åka upp för en brant backe. Förra året sprang/joggade jag uppför den 1 gång, i år blir det 2 gånger.

3. Gymmet är min bästa vän på sommaren
Jag har alltid tyckt om att tillbringa tid i gymmet under sommaren. Det är en speciell känsla. Denna sommaren skall det bli ännu bättre, JHH är nämligen (tro eller ej) en bekväm, feg och stundtals ofokuserad tjej. Den här sommaren skall bekvämligheten, fegheten och ofokusen (nytt ord) besegras. Varje ”gympass” kommer poängsättas mellan 1-5 under kategorierna 1. Bekväm 2. Feg 3. Fokus. Medelpoängen efter sommarens alla gympass räknas samman och skall hamna så nära 5 som bara möjligt. (obs. ”utegym” räknas också ;))

 

4. Mot bättre tider vi går
Efter vårens ”JHH-tar-sig-fram-fortare-än-gå-torsdagar är det nu dags att sätta upp ett mål. Med hjälp av intervaller och löpning skall sluttiden vid utmaningens slut vara 5 km på/under 30 minuter. 

 

 

 

 

Ja…det är sant. Men det är bara 1/3 av riktiga vasan. 3 mils skidåkning. Det skall vi väl kunna fixa? Det är 40 dagar kvar i dag. Det är helt enkelt bara att börja träna ordentligt nu. Skall bli en rolig men lite läskig utmaning. 

 

 

 

 

Här är alltså en liten lista på saker jag har tänkt att ha med mig framöver.

 

Jag har ju skrivit om det. Mer magträning helt enkelt.

 

 

Jag har valt att lägga mig på nivå 1 på alla delarna. Jag är mest med för att den är en fantastisk utmaning och det var det som hjälpte mig att äta ordentligt förra året. Jag gör det för att det är roligt och att jag vet att jag mådde bra av det förra året. Och vem gillar inte utmaningar? På det här sättet får jag med både styrketräning och konditionsträning under mina veckor. Trevligt!

 

Mer magträning var det ja. Äntligen hinner och kan jag gå på CX igen. Måndag eftermiddag – min nya CX-eftermiddag. Amazing!

 

Min favorit! Helt klart. Det går att göra allt, man kan få alla typer av träning, styrka som puls. Det passar mig bra. Kommer ju köra ett pass varje vecka men tror inte jag kommer kunna hålla mig ifrån det. Det är liksom lite min trygghet. 

 

Så. Nu kör vi helt enkelt. 

Jag gör det här för att må bra. Min kropp mådde inte så bra i december. Jag vet att den kan må bättre. Dessutom älskar jag det. Det gör det liksom inte sämre. 

 

Det är många oliak utmaningar, mål, nyårslöften som cirkulerar runt omkring just nu. Men jag måste erkänna att det känns ganska bra. Jag kan liksom få lite ny inspiration. Så jag har gått med i en liten utmaning som jag hittade i en blogg. För jag har liksom tappat min träningsrytm. Jag vill träna men jag har inget bra upplägg eller bra plan. Då passar en utmaning bra. 

 

Det hela går ut på att igår maxade jag i plankan (och precis som hon skriver i sin blogg så kändes det faktiskt som jag skulle gå av på mitten). och skall skriva upp den tiden. Under januari skall jag på frivilligt sätt och träning träna upp mig så när jag, den 31 januari, återigen maxar i plankan skall ha förbättrat mig (mycket). Skillanden mellan den första tiden och den sista tiden räknas ut. Tävlingen handlar alltså om förbättringsprocenten. 

 

 

1. Jag behöver, som jag sa tidigare, ny inspiration och är det något som jag tidigare har gått igång på så är det träning för mage och bål!

 

2. Min naprapat sa för jättelänge sedan att jag behöver träna planka. Jag har kanske inte riktigt lyssnat på honom men tänkte att nu, sisådär 10 månader senare skulle det kännas grymt att komma med ett bra resultat!

 

3. Vem behöver inte bålträning?

Onsdag 3 januari (ca 18:15): 2.01. (Efter 23 min crosstraining).

 

Så, så nu får vi se hur det här slutar. Det skall bli trevligt med lite motiverande träning igen!

 

 

 

 

 

Jag har gått med i två utmaningar den här veckan.

Den ena ångrar jag redan. 250 armhävningar innan veckan är slut. Jag varken gillar eller är bra på armhävningar. Men kände för en gång skull för att utamana mig själv lite.

 

Den andra är jägarvila. Det som är roligt med det är följande: Jag försökte med det ett tag. Några enstaka gånger. Samtidigt som jag bortsade tänderna. Ja, ni hörde helt rätt. Galet? Mjo. Men eftersom jag har tandläkarskräck så har jag och tandbortritualen inte blivit bäst vänner, visst jag borstar tänderna (självklart) men det är inte med glädje.

 

Så kom jag på. Jag kan ju alltid lura mig själv och träna samtidigt. Så nu gnäller min ben istället för hjärnan. Så istället för att vara ”rädd för tandläkaren” så kan jag inte tänka på något annat än mina onda ben. Smart! 

 

Så om nu inte mina tänder är fina nästa gång jag kommer till tandläkaren kan jag i alla fall säga att jag har tränat mycket ben

 

Åh, jag har ju helt glömt av att berätta vad jag gjorde i onsdags. Jag gjorde något som inte var så jobbigt som jag hade trott men som ändå var jobbigt. Jag ”sprang” upp för backen här i stugan. Och den är…

 

1. Inte kort utan snanare ganska lång.

2. Den är brant, så brant så man för allt i världen inte kan ha trean hela vägen upp och har man dålig fart kan man ibland behöva lägga i ettans växel (beroende på vad man har för bil)

3. Den börjar jättebrant för att sedan bli lite bättre men då är det över halva vägen kvar.

 

Jag började med att springa ganska fort (dum som jag var) och tänkte att ”det här kommer jag klara galant”,  men ganska fort insåg jag att det var en ganska så lång bit kvar OCH att det började bli jobbigt. Men jag fortsatte och stod på mig, andades och tänkte att jag för allt i världen inte skulle ge upp. Mot slutet så sprang jag knappt men höll mig ändå joggandes (sedan att vilken gående peson som helst hade kunnat gå om mig i det tempot jag höll…det talar vi inte om). Jag tog mig tillslut till toppen. 

 

När jag kom upp var jag något andfådd och benen var lite trötta. Men jag bestämde mig fort för att nästa år skall jag springa två gånger efter varandra. 

 

En något nervös JHH…jag var faktiskt nervös…

Den här bilden ljuger så mycket! Den ÄR mycket brantare än vad den ser ut på bilden

Klar…ser inte så trött ut och hade nog egentligen klarat en omgång till

Bortsett från att hitta på lite olika roliga saker under den här sommaren så skall jag också försöka hålla träningen igång, ordentligt. Sommaren är helt klart min favoritårstid att träna, både inom- och utomhus. Det finns så många olika sätt att lägga upp träningen på. 

Mina mål den här sommaren (perioden 1 juni – 31 augusti):

Sommarens långa resa:
100km totalt. Löpning, aktiva promenader, cykel, crosstrainer. Allt i motionsväg som ger en någolund puls räknas samman och skall efter den 31 augusti vara 100km eller mer.

Bålstyrka
15 pass.
Nu skall det undersökas. Kan CX-Worx eller annan core-träning vara en lite hjälp för att minska mina ryggproblem? Det behövs några veckor att undersöka det här. Ungefär ett pass per vecka behövs för att målet skall nås.

Den stora utmaningen
För att komma till vår sommarstuga behöver man köra upp för en lång, brant backe. Jag har försökt springa upp för den tidigare men inte orkat. I sommar vill jag ge det en ytterligare en chans. Kommer jag klara springa/jogga upp för backen?

Blir klar med 5-km-programmet.
För över ett år sedan började jag följa ett program för att i slutändan kunna springa 5 km. Det gick inte alls. Jag gav upp det, trots att jag kommit mer än halvvägs. Men nu! Nu skall vi se om jag inte kan klara det här. Eftersom jag kört en del kondition, spinning och liknande det senaste så börjar jag på hälften. Den här sommaren skall bevisa om jag verkligen är envis.

Sommaren kommer handla om kondition, löpning och bålträning. Jag skall försöka kombinera detta med lite ytterligare styrka för att inte tappa det helt – det behövs ju också för att det skall bli komplett.

Så, nu kör vi så det ryker!

Jag har gått med i en utmaning nu under februari. Det är Emelie (som förövrigt är en utav de träningsbloggarna som ger mig mest inspiration just nu) som har startat upp den. Så nu skall jag äta bra och träna både styrka och kondition. Det skall bli riktigt roligt att testa. 

Så det jag skall göra är alltså följande:
Kost: (Nivå 1)
– Välja nyttiga alternativ i vardagen (t ex ät sallad så ofta som möjligt till maten, ät frukt istället för fika).
– Inget godis i så stor utsträckning som möjligt men det är okej på helger och någon fika då och då i veckan.
– Begränsa alkoholintag till max 1 dag per vecka.
– Ät ordentlig mat lagad från grunden, frukost + två riktiga mål mat om dagen minst de flesta dagar i veckan.
Med tanke på att jag förra veckan åt ungefär 3 riktigta mål mat så kommer det här bli en stor utmaning. Till min fördel är däremot att jag nu är frisk och kan börja träna igen – det är alltid enklare att äta då.

Styrketräning: (Nivå 2)
– Dela upp muskelgrupperna och kör t ex underkropp/överkropp 2 gånger i veckan i form av maskiner, fria vikter eller egen kroppstyngd. Fokus här är på fria vikter och egen kroppstyngd för mer funktionell träning.
– Fokus ligger lika mycket på styrketräning som på konditionsträning i veckoschemat.
– Målet är att bli starkare och öka muskelmassan en del.
Det svåra är, tycker jag, att få med allt jag vill göra. Vad är roligt och vad är egentligen givande? Men jag kommer luta mer åt det roliga – det kommer vara mest vinnande i längden.

Konditionsträning: (Nivå 2)
– 2-4 konditionspass i veckan där tempot varierar från pass till pass, några intensiva intervallpass blandat med långdistans eller PW.
– Fokus ligger lika mycket på styrketräning som konditionsträning i veckoschemat.
– Målet är att öka konditionen/uthålligheten för att kunna springa längre eller snabbare.
Hade önskat att jag kunde jogga/springa dessa konditionspass men jag vet redan nu att mina knän inte kommer gilla det. Så det får bli spinning, cross-trainer och roddmaskin. Det skall nog bli bra det med.

Jag har blivit väldigt inställd på att jag verkligen skall klara av att springa 5 km på ungefär 30 minuter i sommar. Jag har hittils inte klarat av att följa träningsprogrammet som det var tänkt (HÄR är en länk till träningsinläggen) men nu har jag satt mig ner och försökt se när jag skulle kunna bli klar om jag följer programmet som det är tänkt.

Om jag bara följer programmet så kommer jag vara klar någon gång i juni, precis som jag vill ha det. Det skulle kännas så grymt att kunna jogga/springa 5 km då! Det skulle verkligen göra sommaren ännu bättre! Risken är ju nu att jag sätter igång för hårt och ja, det blir fel som det blev förra året. Det är dock skillnad den här gången för jag har ett mål på ett annat sätt, jag har mer att göra OCH framförallt är jag mer social nu än jag var förra året (vilket betyder att jag inte kan gå in lika djupt i det).

Att träna tre gånger i veckan är inte farligt! Dessutom så rör det sig om max 30 minuter. Om jag bara äter, sover och ser till att göra annat också skulle det kunna fungera riktigt bra!

Jag vill verkligen klara det här! Det skulle kännas så bra!
Och jag tänker ge det ett försök!
På riktigt