Vardag

Testund i ensamhet

Teet är upphällt i den lilla tebringaren. En blå, blommig tekopp står framdukad tillsammans med en liten skål jordgubbar och vindruvor, bröd, knäckebröd, smör och ost. Hon sätter sig vid stolen men rester sig med en gång för att hämta yatzyt hon glömt i skåpet. Hon häller upp teet i tekoppen och tillsätter en skvätt mjölk och låter sedan teet stå, det är för varmt för att kunna drickas med en gång. Hon smakar på en jordgubbe som smakar moget. I bakgrunden går radion, Belgien spelar mot Panama, det är VM. 
 
Hon tar knäckebrödet, breder på smör, lägger på ost, två gurkskivor och en liten tomatbit. Tar en klunk vatten, slår det första slaget med tärningarna. Tre ettor. Ytterligare en etta i andra slaget och i tredje ytterligare en. Hon skriver 5 på ettor. Tar upp tekoppen, doftar, tittar ut genom fönstret där himlen är grå och träden gungar något av den hårda vinden. I kväll är det skönt att sitta inne och dricka te, tänker hon och suckar trött samtidigt som ställer ner koppen, fortfarande för varmt för att dricka. Tar en tugga av knäckebrödet och slår sedan ytterligare ett slag. 
 

 
Hade den här lilla texten varit med i en bok, eller den här lilla scenen varit uppspelad i en film hade man tyckt att det möjligtvis varit något mysigt men framförallt hade det i bakgrunden (om det var film) spelats en sorglig pianostycke (om det var jag som hade regiserat filmen) eller om det varit ur en bok hade det beskrivits men en sorglig ton i texten. 
 
Jag sitter och funderar på vad det är som gör att något som för vissa kan upplevas som sorgligt för andra bara är skönt. 
 
Jag antar att skillnaden är om ensamheten är självvald eller inte. Någon trivs att vara ensam och störs då inte av att sitta ensam, dricka sitt te och spela sitt yatzy utan att uppleva det ensamt, för någon annan skär det i hjärtat när hon häller upp sitt te i den ensamma koppen och hade hellre velat hälla teet från den lilla karaffen, som faktiskt rymmet två koppar alldeles perfekt, i just två olika tekoppar i stället för att själv behöva dricka två koppar efter varandra. 
 
Och för mig då? Hur känner jag i kväll? I kväll hade jag inte orkat dela denna stund med någon annan. I kväll känns det bra att bara ha mina egna tankar, VM på radion och göra saker i min egen takt.
 
Teet är nu slut, jordgubbarna snart uppättna och av de, något sura, vindruvorna är det bara tre kvar. Jag har haft en skön stund här hemma med lite chatt och några omgångar Yatzy. I kväll har det varit alldeles lagom. 
Vardag

Dagens tips

JHH tipsar eller snarare JHHs brors flickvän tipsar.
Är du sugen på Choklad men vill inte att alla andra skall äta upp din choklad?
Köp en choklad som ingen annan tycker om.
 
Detta har min brors flickvän gjort.
Den här chokladen har legat här hemma hos oss hur länge som helst.
Och ingen har rört den. Inte en enda ynka liten ruta har försvunnit.
 
Ingen av oss i familjen gillar nämligen russin. 
Smart drag!
 
Vardag

Min plats vid matbordet

Jag och pappa äter ofta mat tillsammans på dagarna. De flesta dagar jobbar jag sent och hinner åtminstone äta lunch hemma och pappa jobbar oftast hemifrån. Skall jag vara ärlig så är det  jag som lagar maten de flesta gångerna och pappa, han brukar röja av, diska mina odiskade matlådor och hjälpa mig med bilen istället (kanske inte under tiden jag lagar mat men ni förstår vart jag vill komma?). Bra uppdelning på saker och ting, vi är båda nöjda. 
 
I alla fall. 
Idag när vi skulle äta vår gemensamma lunch händer något märkligt. Givetvis har vi våra bestämda platser vid bordet, de är olika beroende på vilka som är hemma men det är samma mönster varje gång. 
 
Tills idag. Vi hämtar tallrikarna från fel, jag upprepar, fel plats. Vi kommer på oss själva och givetvis ställer vi ner tallriken, går runt bordet och hämtar den andra. 
 
För att sedan hämta mat och sätta oss…på fel ställe.
Igen.
Och det går en hel måltid innan jag tänker på det. 
 
Vilket innebär att de där platserna…egentligen inte är så viktiga..?
Åh.
Skrämmande tanke. 
 
Jag sitter alltid (fram till idag) till vänster och pappa till höger.
 
 
Obs. Detta innelägg skall läsas med viss ironi (men inte för mycket ;))
Vardag

Blomster

Igår var jag på Ica Maxi och köpte blommor. Det var inte bara jag som köpte blommor. Hela stada var där. Solen och det inte lika kalla vädret hade väckt varenda blomster- och vårlängtande själ till liv. Jag fick mina blommor tillslut. 
 
Jag har ju kommit på att det är SÅ mycket trevligare med blommor än inga blommor. Förr levde jag med övertygelsen att blommor och JHH inte var bra tillsammans. Det gick helt enkelt inte. Inte heller mina föräldrar tyckte detta-de gav mig plastblommor. Sedan hände det något. Jag köpte en orkidé. Och den blomar dag in och dag ut, det känns i alla fall så. Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna detta. Men nu har det i alla fall väckt min blomstrande själ.
 
Därför blev jag överlycklig (okej…något överdrivet men glad i alla fall ) när mamma kom hem med stora påskliljor och tulpaner igår. Sedan att hon förklarar att hon skall ha det till ett expriment i skolan… äsch, jag får njuta över helgen!
 
Nu är vårt hem både fyllt av våra vanliga blommor och så det här gästande blommorna. Och mitt rum blomstarar så fint, med min orkidé och mina nya blommor. 
 
Så hände det. En söndagförmiddag att Johanna hade lyckats skriva ett (relativt) långt inlägg om nya blommor.
Ibland händer de mest konstiga sakerna…
 
Låt mig därför publicera en hel bukett med…bilder…

Vackra tulpaner

Och det jag fixade med förra veckan har börjat slå ut

De stora påskliljorna

På mitt skrivbord

En trogen orkidé

I mitt fönster

Vardag

En storslagen seger

Jag tänkte skriva ett litet inlägg igårkväll men somnade med mobilen i handen. Imorse låg den under sängen…funderar på vad jag hittar på när jag sover…

I alla fall det jag skulle skriva var att jag igår tränade ett litet cirkelpass utomhus. Det var alldeles lagom för min kropp. Idag har jag träningsvärk. Underbart.

När träningen va klar hoppade jag snabbt in i duschen och efter det på med myspyjamas redan klockan sex. Titta på skidskytte och sedan spela spel med familjen. Jag vann! Storslaget.

Sedan däckade jag. Med mobilen i handen.

Vardag

Granigt vemod

Idag är dagen som jag kämpat för att den inte skall komma. Julen skall städas ut. Jag strejkar! Strejkar på så sätt att jag vägrar hjälpa till. Hade jag bestämt hade granen fått stå kvar hela februari. Det har varit såå mysigt att komma hem och se granen. Men nu skall den ut.

Säger farväl med vemod och gläds att ljusstakarna i fönstren i alla fall får stå kvar ett tag till.

Något ljus får vi faktiskt fortfarande ha även om det går mot ljusare tider.


En sista bild…

Vardag

Grattis älskade syster

Idag fyller min fina lillasyster år. Om några minuter (börjar få riktigt brottom…tur att jag prioriterar så bra..) åker jag in mot staden där jag skall möta upp henne och så skall vi umgås, bara vi två, en stund där inne i stan. Efter det åker vi hemåt där vi skall fika lite lugnt hela familjen. Kommer bli mysigt! 
 
Vi hörs helt enkelt senare!
 
Grattis, grattis fina du!
 
 
Vardag

God Jul

Vakna vid halv nio. Äta grötfrukost. Få mandeln i gröten. Inte vilja gifta sig. Åka till kyrkan. Julfika hemma. Äta dopp i grytan. Nästan hela familjen somnar i soffan under Kalle Anka. Spela spel. Inte vinna. Dricka glögg. Nåja -lukta på glögg. Dricka te istället (och äta lite kvarg). Julklappsutdelning. En kort joggningtur i perfekt kvällsväder. Nyduschad. Mysiga kläder. Äta underbart god kvällsmat. Titta lite på film. Spana in nya spelregler. Krypa ner i sängen i lakan som fortfarande känns som helt nytvättade. Lycklig, tacksam, lugn och glad.
GOD JUL.

Vardag

Det finns hopp även för mina matrutiner

Jag trivs fantastiskt bra hemma och jag är glad att jag fortfarande bor hemma. Men (dessa men…) det finns tillällen då det är jobbigt. Det är bland annat det här med mat. Resterande del av familjen har inte alls samma rutin som jag har. Det hade inte jag tidigare heller.
 
Jag har lärt mig. Jag har lagt märke till att de andra fikar i ungefär samma takt som jag äter mina mellanmål. Keso och olika ”drinkar” har blivit min räddning. Men det finns hopp. 
 
Som idag. Jag fixar min del av ”fikat” medan pappa fixar resten (ja, snacka om att jag behandlas annorlunda bara för att jag vill ha lite mer matigt…) Helt plötsligt hör jag…
 
– Du kan väl göra lite extra så jag får smaka. Säger pappa
– Visst. Svarar jag utan att försöka visa för mycket glädje, det kan ju förstöra detta fina som just nu håller på att hända.
– Men bara lite. Jag vill bara smaka. Inte för mycket.
– (Jag svarar något som jag inte kommer ihåg)
– Vi tar de mindre glasen för vi vill inte ha så mycket. Bara lite. Inte så mycket.
 
Han sa nog det där ”inte så mycket”, ”bara smaka” och ”lite” flera gånger om för att verkligen påpeka att han ville ha lite. Och jag hörde nog aldrig efteråt om det var gott eller inte.
 
Men det finns hopp. Hopp om att jag skall kunna behålla min rutin utan att behöva hamna ”utanför” den här familjen 😉
 
Den kanske inte ser så god ut…men det var det!
Vardag

Lappar överallt

Hemma hos oss pratar vi inte med varandra längre. Nej,här skriver vi lappar. 
Folk kommer och går mest hela tiden nämligen.
 
Funderar på att sätta upp en sådan där:
”Din mamma jobbar inte här”-lapp och sätta ovanför disken.
 
Bara för att för att ha med lapparnas lapp.

Vardag

Kajornas årliga trädgårdsfest

Jag tog sovmorgon idag (vilket inte var mening skulle upp vid åtta men det gick bara inte, kroppen vägrade) när jag låg där i min säng och försökte gå upp så hörde jag hur det började låta. 
 
Jag tänkte att antingen är det massvis med fåglar som bråkar eller så är det små, små dvärgar som har party på taket. Jag gick upp och tittade ut genom fönsret och kunde ganska snabbt avfärda tanken om dvägarna. På bilden ser det inte ut att vara många men när alla dessa sedan flög iväg – oj, det var fåglar överallt. 
 
Just nu är frågan, vill jag veta vad det var som lockade alla dessa fåglar till just vårt tak?

Bilderna talar inte riktigt för händelsen, det var betydligt fler…de fastande bara inte på bild…

 
 
Vardag

Schemalagt pipande

Hemma hos oss har vi massvis med brandvanare. Det känns tryggt.
Men jag misstänker att det har bildat någon slags av packt
och bestämt sig för att ungefär samtidigt börja pipa om att det är dags att byta batteri.
Så fort vi har bytt batteri på den ena ja, då börjar nästa att tjuta.
Måste  vara ett ordentligt upplagt schema!