När januari började så såg jag så mycket fram emot att läsa, en känsla jag inte haft på ett tag så det kändes mycket roligt att känna just så.
Jag började läsa en av böckerna jag hade stående här hemma i bokhyllan och den.var.så.seg. Jag blev lite besviken och tänkte att den där känslan jag haft var bättre än verkligheten och att det skulle bli rätt tufft att läsa en bok per månad. Efter några, tidsmässigt, evighetslånga kapitel gav jag upp den påbörjade boken och tog i stället fram en annan bok från bokhyllan. Ett val som visade sig vara väldigt klokt. Det hela slutade med att jag tillslut läste 3 böcker den här månaden, inklusive den där sega boken.
Så här kommer nu januariböckerna och som vanligt blir det inga bokrecensioner utan mer bara en liten redovisning av vilka böcker jag läst;
Vi kunde lika gärna aldrig någonsin mötts – Mhairi McFarlane
Det var en fröjd att gå från den sega boken och istället börja läsa denna bok. Jag älskar att få svepas med i boken, att läsningen går fort framåt och allt annat runt omkring försvinner för en stund. Några timmar senare så har du läst ut boken och sitter nu i soffan och känner dig lite tom, för du vill inte att boken skall vara slut. Exakt så var känslan när jag läste denna bok. McFarlane gör mig aldrig besviken, inte heller denna gång.
Tolv veckor med dig – Johanna Schreiber
Det här är en bok som valde för att det kändes som en enkel bok att läsa och jag ville, återigen, få svepas med i en bok. Det är inte den djupaste boken jag läst men absolut inte heller den sämsta boken utan en bra bladvändarbok att läsa en kväll eller en dag på stranden och även om jag kanske inte kunde placera mig själv in i hela storyn i boken så tyckte jag ändå den utmanade mig och gav mig några funderingar.
En ny tid (Familjen Winther del 1) – Katrine Wessel
Här har ni den, den sega boken som jag var tvungen att lägga undan med risk för att mitt läsmål för 2023 skulle förstöras innan det knappt hade börjat. Okej nu överdriver jag lite men detta var i alla fall den bok jag la ifrån mig men sedan faktiskt tog upp igen, efter att ha läst de andra två januariböckerna. Den blev bättre, efter sisådär 30 kapitel eller något.
Egentligen har den här boken många av de saker jag tycker om; Den ingår i en serie om minst 8 böcker (jag gillar serier, ibland dras jag till dessa böcker just för att det är en serie av böcker) och det är en författare som har sålt “över 60 000 exemplar i Norge”. Jag tycker ju att båda dessa saker skulle innebära att boken också är bra. Och egentligen, när jag tänker efter så kanske boken är bra, historien är ju inte dålig men den är såg seeeg men när de mot slutet ändå kom igång och jag läst ut boken så satt jag ändå där och ville veta vad som kommer hända den här familjen framöver. Så kanske beror det mer på mitt sätt att läsa/vilja läsa? Kanske passar den här boken jättebra för den som vill läsa några sidor, något kapitel per dag och inte för mig som “vill” sträckläsa? Åh jag vet inte. Den här var mig en besvärlig läst bok. Men jag kommer troligtvis ändå ge bok nr 2 i serien en chans. Det måste ju finnas något bra eftersom den här författaren kunnat ge ut 8 böcker i samma serie?
