Vardag

När hjärnan ställer för höga krav är det skönt att solen finns

I morse när jag vakande kände jag lite panik men framför allt så kände jag stress. Jag var trött i kroppen och framför allt huvudet. Jag kände inte alls för att laga matlådor, tvätta och städa. Dessutom skulle jag behöva handla innan matlagningen och bara tanken gjorde mig trött. Att solen sken och det såg ut att vara hur härligt väder som helst utomhus gjorde inte saken bättre.  Men iväg till affären kom jag. 
 
När jag gick där på Ica så insåg jag att jag återigen har alldeles för hårda krav på mig själv. Jag skall hoppa in och jobba på söndag. Något jag snabbt anpassat mig till rent mentalt. Men något jag däremot inte har gjort är att anpassa resterande vecka.  Neh JHH som är ett freak på planering  och planerar allt och inget tvingar sig själv att fortsätta på den tänkta planen trots att egentligen en ny plan behövs läggas eftersom det är nytt läge. Men nej då. Ingen planering för brytas om det absolut inte är nödvändigt. Enligt en del i den här hjärnan. 
 
Men så gav mig själv en mental örfil (Hur skall man annars få respons) och så sa jag till mig själv: ”jag gillar att du planerar. Jag till och med uppskattar det. Men det får inte gå att andra hållet. Du måste få låta det ske förändringar, framför allt när läget ändras. Så nu är du så god och inser att det är helt okej att ta lite vila idag eftersom du skall jobba på söndag och så åker du och köper lunch och äter den i solen. Uppfattat?”
 
Så jag åkte och köpte lunch. Åkte hem och slängde in sakerna i frysen. Tog med mig lunchen,  en filt och vatten och åkte till sjön. Gick en stund innan jag kom fram till en liten miniklippa. Där slog jag mig ned och satte mig i solen och åt min lunch.  
 
Och jag är så glad över att jag lyckades övertala mig själv. 
 
För det var solbeklädda stigar och silvergnistrande vatten. Det var frihet och det var stillhet. Det var kluckande vatten mot klipporna. Det var stundvis värme och hela tiden skönt solsken. Fåglarna kvittrade och citronfjärilarna flög runt efter vinterns långa vila.  Det var helt enkelt frid. 
 
Att säga att jag var helt lugn när jag åkte hemåt är att ta i men betydligt lugnare.  Och väl hemma fixade jag tvätten och matlådorna jag var tvungen att göra Inför kommande dagar. Och så fixade jag lite annat innan jag återigen lagade mat och åt den innan jag for mot träningen. Där jag bara kunde släppa allt och fokusera på att hoppa högt (fast längdhopp) och rulla diskus (Svårt att kasta inomhus). 
 
Och nu är jag så trött så det är sömn som gäller nu. 
 
Ibland är det väldigt skönt att den kloka delen av min hjärna kan lära den högpresterande och väldigt drivande delen att tänka om 😉 
 
 

Kommentera