Det hade varit coolt om jag inlett den här meningen med att skriva att jag nu skall starta ett matlagningsprogram. Så är icke fallet. Men sedan den där dagen har det legat någonstans inom mig att det hade varit väldigt roligt att göra ett matlagningsprogram. Det har hänt mycket sedan dess. Jag har fått upp ett helt annat intresse för mat, även om jag fortfarande är väldigt känslig så är det betydligt fler saker jag tycker om. Jag tycker till och med det är roligt att laga mat.
Men. Jag är fortfarande inte så duktig på det.
Trots detta kommer jag tipsa om en måltid som jag gjorde för ett tag sedan.
Ja, för jag är inte perfekt. Men vissa saker går allt bra ibland.
Morot och kesosallad
Jag tänkte tipsa om en varm morotssallad som jag brukar göra. Den är baserad på keso och morötter och jag brukar ha den till maträtter när jag är tveksam om själva måltiden kommer göra mig tillräckligt mätt eller om det kommer räcka till alla. I och med att det är keso i så är den ju lite mättande.
Du behöver:
Ett gäng morötter.
Broccoli
Keso
Tomat
Kryddor du tycker passar till.
1.Börja med att skala morötterna. När morötterna är rena från skalet fortsätter du att skala morötterna i en skål. Anledningen är vi vill ha större bitar än när vi river morötterna men fortfarande mjuka (därför kan vi inte dela dem med kniv). Skiva purjolöken i små bitar.
2. Fräs purjolöken och morötterna tillsammans.
3. Tillsätt broccoli och tomat som du delat i små bitar.
3.Häll på keson. Mängden bestämmer du själv men grönsakerna skall dominera.
4. Krydda.
5. Låt stå en stund tills keson har smält lite, den mesta vätskan har försvunnit samt det har blivit varmt.
På biden nedan är morot och kesosalladen tillsammans med matvete&rödbetor samt fisk. Fisken var tänkt att bli biffar men det blev alldeles för löst så biffarna gick sönder. Därför blev det fiskbös som jag så fint kallade det. Morotssalladen blev i alla fall god!
Mitt matlagningsprogram får nog vänta ett tag till. Tills dess får jag stå hemma i mitt kök, lära mig att laga mat och testa mig fram. Som tur är har jag en fin familj som äter och säger att det är gott trots att de äter på egen risk 😉

Det gäller att vara ärlig med sina matbeskrivningar. Samt att lämna över hela ansvaret på andra ;)’