Lite djupare

Lyssna och njut

Idag var det väldigt skönt att jag hade fattat beslutet att inte träna mer den här veckan och så. Det var enklare för mig att bestämma mig för att jag skall stanna i sängen för att vila och sova. Visserligen missade jag piano och matte men det hade inte gått för jag hade så otroligt ont i huvudet. Men efter att ha sovit lite och haft på mig glasögon ett tag så blev det lite bättre. Dock kom jag inte upp ur sängen förrän halv sju på kvällen (vilket betyder att jag har antagligen en intressant natt framför mig…)

Det som rör sig runt i mitt huvud just nu är (jag måste få säga det så jag blir av med det…och just nu finns det ingen som jag orkar prata med…) att jag helt och hållet har tappat stinget när det gäller pianot, på något sätt är det helt borta. Jag skall snart vara klar med kursen, det är nu jag skall kunna låtarna. Men..det som jag kunde för ett tag sedan är borta även om jag övar. Det står stil och jag kan inte finna känslan. Och när det gäller piano så är det inte att spela, inte för mig i alla fall. Det är känslan som gör det, det är det som gör att det låter riktigt bra.

Och jag är uppgiven och känner att det inte alls går och jag har tappat allt självförtroende för det. Det klingar inte alls lika bra. På något sätt så handlar det nog om krav, människor runt omkring kan säga ”men det fixar du ju bra, du kan” Men nej…det är inte så lätt. Men det hade varit skönt om det varit det, det hade varit skönt om det klingade bra ( i mina öron). Jag hade tyckt det var roligt om det hade berört någon. Men nu är så still så jag inte vet vad jag skall ta mig till.

Det väl egentligen bara sätta sig och spela och spela och spela tills känslan kommer igen. Får gå igenom den där lilla kampen med sina egna tankar. Övertala sig själv att det iallafall låter lite bra. Försöka hitta känslan.
Och under tiden jag inte hittar min egna känsla så kan jag ju alltid lyssna på en och annan som hittat sin känsla.

Jag är nog ganska känslig, lite lätt till tårar men är det något jag är extremt känslig för så är det vackra pianostycken. Det är så otroligt vackert så jag…nästan gråter. Jag hoppas ni njuter av det här. Det gör iallafall jag.

Kommentera