Det var två anledningar till att jag valde att köpa och att sedan läsa I Djupt vatten av Paula Hawkins. Dels så lockade det att det var samma författare som skrivit kvinnan på tåget, en bok jag inte läst men som jag hört mycket gott om men som ändå inte riktigt fallit mig så mycket i smaken att jag valt att läsa den. Den här gången kändes det däremot mer som att detta kunde vara en historia som jag skulle tycka om. Den andra anledningen är krass: Den var på rea. 

 

Nu efteråt, när jag läst boken så vet jag inte riktigt vad jag skall skriva för jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om boken trots att jag läst ut den. Men innan jag går in på det: Låt mig snabbt bara få beskriva handlingen; 

 

 

 

Jag vet, jag är usel på att beskriva böcker men den här gången är det också svårt att riktigt göra en bra förklaring då det inte är någon riktigt huvudperson i boken utan att det så många personer som beskriver sin historia. Flera gånger får jag fundera på vem det är som berättar nu och ”vem var han nu igen..?”. Det slog mig inte förrän efter att jag läst andra recensioner av boken att det inte finns någon huvudperson i boken utan att floden är själva ”huvudpersonen”. Detta var oerhört förvirrande i början då jag först tänkte att Jules var huvudpersonen men när sedan det var så många andra berättarröster också, ja då blev jag förvirrad även om jag efter ett tag acceptera detta och också vande mig vid det. 

 

Det måste vara något med boken som ändå gjorde den bra och spännande eftersom jag faktiskt läste ut boken eftersom jag ville veta slutet och alla dessa personers historier. Några av  historierna var som sagt bra men jag funderade på om det inte varit bättre att det hade fått bli flera böcker i stället för att alla historier skulle ingå i en enda bok. 

 

Något jag också funderade på under tiden jag läste boken var språket (i det här fallet svenska, visserligen översatt) jag vet inte om det berodde på att majoriteten av texten är i ”jag-form” och att det gjorde att det var lite svårt/ovant att läsa eller att det helt enkelt var ett språk som inte föll mig helt i smaken. 

 

Jag kan inte avsluta detta på ett vettigt men aaah, vill så gärna höra tankar från någon annan som också läst boken.  Vad tyckte ni boken? Och vad tyckte ni om språket?

 

Hjälp mig så jag får ordning på den här, det är sällan som jag inte vet vad jag tycker om en bok.

 

Min första lästa bok för 2019 blev Fyrmästaren av Anna Ihrén, den fjärde boken i deckarserien Morden på Smögen. 

Dottern till den amerikanska ambassadören hittas mördad. Det är en analytiker inom polisen som hittar henne. Snabbt sätts en stor utredning igång och det visar sig att analytikern är mer inblandad än att bara vara den person som hittar kroppen. 

När jag läste första boken i serien såg jag fram emot att läsa de andra böckerna i serien. Sedan vet jag inte om det berodde på att jag var stressad att läsa ut böckerna innan månaden tog slut men jag tyckte inte att de var lika bra (Del 2, del 3). Så jag hade lite blandade förväntningar på den här boken men blev faktiskt positivt överraskad i början av läsningen. Jag tyckte den var intressant, bra och spännande men mot slutet kändes det som det blev lite för mycket trådar som visserligen bands ihop men att de inte höll ihop, historien blev platt på något vis men ändå var det spännande och jag ville få reda på hur allt hängde ihop. 

En bok med en del toppar och en del dalar. Men det har ändå varit fin läsning! Och jag kommer läsa den fjärde delen också. 

Och vad har då boktiteln med storyn att göra? Jo, man får följa en fyrmästarfamilj parallellt med den andra historien och tillslut vävs det ihop.

När jag kom hem från jobbet idag visste jag inte alls vad jag skulle göra. Jag behövde vila från träning, kunde inte gå promenad på grund av väldigt ont i ett smalben och orkade inte hitta på något annat då jag egentligen var för trött. Tidigare hade jag nog suttit kvar och jobbat av men nu är det 2019 och jag gick hem.

När jag tittar i min brevlåda ser jag att jag fått ett paket som jag, trots att jag beställde det för bara några dagar sedan, helt hade glömt av. Av en tillfällighet så internetsökte jag på en bok, Kaxiga Katja, som jag läste för ett par år sedan. 

Det är egentligen en ungdomsbok som riktar sig till 12-15 åringar men jag ”råkade” läsa den en gång och tyckte den var så mysig. Sedan dess har jag läst den flera gånger. Jag vet inte varför jag tycker om boken, kanske för att jag ser vissa likheter, eller egenskaper jag vill ha, med huvudkaraktären i boken; hon är sportig, rapp i käften, kaxig och går lite sin egen väg. (Okej, jag är inte så kaxig eller rapp i käften men ni fattar). Boken handlar om lite sport, vänskap, kärlek, lite svartsjuka, typiska tonårsbeteenden och det där med sanningen; att vara rak, ärlig och våga säga som det är fast svaret man får kommer svida. 

När jag nu internetsökte så insåg jag att den kanske håller på att försvinna, såg att det att köpa den billigt och beställde den för säkerhetsskull. Idag låg den alltså i min brevlåda. 

Så nu har jag spenderat kvällen åt att läsa, smörja in smalbenet med heatloation och äta godis. 

Blev en helt okej kväll ändå!