Vardag

Hej då januari

Januari. Jag skall vara ärlig med att säga att du inte brukar vara min favoritmånad på året, nej snarare brukar du vara en av de tuffare månaderna för mig och i år, ja, det har tyvärr inte varit särskilt annorlunda.

Det är därför med viss hopp i min kropp som jag skriver det här inlägget, jag har bemästrat dig, januari, kanske inte med seger och flaggan i topp men jag har tagit mig i genom 31 dagar. Jag vet inte varför men det har varit litet motigt, nedstämt och rätt tröttigt.

Självklart har det funnits många ljusglimtar också. Jag fick träffa mina syskon med familjer och fira min syster. Jag har gått två fina promenader med pappa. Jag har lagat soppa i trangiakök med vackert snölandskap runtomkring och jag har pusslat. Ingen i familjer har blivit (mer) allvarligt sjuk och jag har jobbat hela månaden hemifrån och att inte förglömma: Jag har joggat alla 31 dagar under månaden. I regn åt alla håll och kantar, i flera minusgrader, i snö och i sol (tror jag) har jag joggat/sprungit/luffsat. Det är inte fy skam det. Det är mycket som har gått bra, det är mycket som varit bra men ändå… äsch, det har varit något som gnagt i mig.

Men ikväll går jag och lägger mig rätt tidigt och jag är trött i kroppen efter rörelse i helgen, det finns hopp om att jag kan somna rätt snart. Lägenheten är städad och i kylen står några matlådor. Huvudvärken som jag haft hela veckan ligger dold längst bak och stör inte allt för mycket i kväll och jag är glad i hjärtat efter promenaden med S i fredags och promenaden med pappa idag.

Så januari, vi avslutar i alla fall så bra vi kan och det känns ju bra men nu är jag väldigt redo och lite hoppfull att ta mig an februari.

Kommentera