Vardag

11 dagar i juli

Hej!

Det var några dagar sedan nu, dagarna har gått så fort så jag har inte hunnit skriva något så idag blir det helt enkelt en sammanfattning av de här 11 första dagarna i juli.

I skrivande stund har jag en arbetsvecka kvar innan semester men när bilden togs var det två och jag planerade in vad jag behövde göra innan jag stänger ner för semester. En blandad känsla det där. Skönt med semester men också lite stress över det som behöver göras innan den kommer.

Jag har haft lunchdejt med en kollega och åt den godaste lunchen på länge (inte såå svårt när alternativen har varit 1. Ingen lunch alls (typ) 2. Nån typ av sallad med någon typ av proteinkälla. 3. Rester från någon dag tidigare). Alltså! Där vi åt serveras det alltid väldigt, väldigt god mat! Framförallt fisken brukar vara fantastisk! Njöt av både sällskap och mat!

Och så har jag fått första C-19-sprutan. Det gick väldigt smidigt! Ja, alltså själva vaccinationen. Tiden innan och efter, inte lika smidigt men det kan vi verkligen inte beskyllda varken regionen, Covid-19 eller något annat för utan enbart 1. Bilköer. 2 Min bil. (Vi kommer till det… vi kommer till det…)

Så. Första sprutan vaccin. Jag fick en tid i Alingsås, kändes typ som hemmaplan så kändes tryggt. Var imponerad över hur smidigt allt flöt på. En kö utanför, och sedan olika steg där man blev skickad fram med hjälp av olika personer, alla väldigt trevliga. Bilden är från de där 15 minuterna man behöver sitta och vänta efter sprutan.

Så när jag hade fått första sprutan, suttit de där 15 minuterna, ätit lite mat och dessutom fått umgås med bror&svägerska samt Lillan en stund så var det dags att köra hemåt. Bilen startar (vilket man varje gång hurrar lite över…) men se. ett nytt klickande ljud hade dykt upp. Okej, nytt och nytt, jag kände mycket väl igen det. Det har dykt upp efter varje gång jag har haft problem tidigare med bilen. Jag insåg ganska snabbt; det finns bara en sak att göra: Köra hemåt. Utan att stanna för stannar jag kommer inte bilen att starta.

Bilen höll, jag stannade en stund hos min syster (tänkte att de kunde köra mig hem om bilen inte startade) och vi stack iväg och badade en sväng. När jag väl skall åka hemåt så startar faktiskt bilen efter lite testande, klicket är kvar men nu också den ljuvligt fina orange motor-lampan. Mmmmm…. jag vet! Så ljuvligt roligt mitt i semestertider.

Om man säger så här: Jag och pappa pratar rätt mycket i telefon. Okej, vi pratar mycket i telefon. Det här var inte vårt roligaste samtal om man säger så. Stackars pappa, fick lyssna på all min frustration och irritation. Jag var varken den gladaste eller roligaste människan att prata med då.

Ni skall inte behöva höra så mycket mer om bilelänadet (eller vem är jag… det kommer ni nog tyvärr att behöva göra…) men jag åkte till verkstaden som inte riktigt lyckats hittat något och sa ”nu finns det något att felsöka i alla fall” men de hade inga tider förrän efter min semester. Ringde till ”min” andra verkstad som faktiskt lyckades trycka in den i schemat nästa vecka, sista veckan innan deras semester. Såååå förhoppningsvis kan de nu laga den… Säger då det. Bilelänade!

Med en gång när min bil började krångla insåg jag en sak: Jag kommer inte klara av att sitta i min lägenhet när det är 25 grader och sol ute. Dels så är det eländigt att jobba i lägenheten men också: att inte komma någon vart och inte kunna umgås med folk. Det gjorde mig galen.

Så jag bjöd helt sonika in mig hos min stackars syster&svåger och har nu varit här sedan torsdags och njuter totalt! Vi har badat, druckit kvällste och spelat Yatzy. Så fint!

Och idag har jag haft den roliga utmaningen ”plocka ur diskmaskinen i andras människors kök” eller ja, systers kök. Det är en rätt rolig utmaning om man inte är för stressad, man får liksom successivt gå igenom låda för låda, skåp för skåp och de mesta finner man plats för men jag skall erkänna; rivjärnet – det har jag inte förstått var det skall stå. Än.

Jag har varit totalt slut den här helgen. Jag vet inte om det är att jag faktiskt börjar bli lite trött efter intensiva jobbmånader, att bileländet tog all min kraft, vaccinet, pollen eller något annat men jag har typ sovit igenom hela den här helgen. Känner mig lite bättre nu, om än lite yr och konstig i huvudet men är i alla fall tacksam över att inte behöva sitta i min lägenhet.

I morgon är en ny vecka, den sista innan semestern och imorgon skall jag lämna in bilen på verkstaden. Det blir en spännande vecka… det blir det…

Läsa mera

Juniboken 2021

Och så några timmar senare – boken utläst och klockan har inte slagit 00:00 till 1 juli ännu. Men jag säger samma sak som i mitt tidigare inlägg i dag – det skulle vara skönt om jag inte behöver stressläsa mig igenom dessa böcker men nåja, boken är nu utläst i alla fall.

Sommar på den lilla ön i havet imponerade inte på mig i början, tyckte den snarare var lite tråkigt och ointressant, vilket är ovanligt för Jenny Colgans böcker men efter en tag in i boken så tyckte jag det vände och när jag väl läst ut boken så ja, tyckte jag bättre om den än i början men jag måste ändå erkänna att jag tycker att hennes andra serier är något bättre men klart värd att läsa ändå – och som exempelvis semesterbok ja, då är det en bok jag ändå skulle rekommendera.

Vardag

Att göra saker med en gång

Visst är det fantastiskt att göra saker med en gång..? Och visst känner vi igen oss i att vi gör saker med en gång?

Som igårkväll exempelvis när jag kommer på att ”imorgon är det sista juni” och ”juuuuust det ja, jag skall läsa en bok per månad”. Och ”ooouppps jag har inte läst någon bok den här månaden… ”

Så jag bokade upp den här eftermiddagen med ”läsa bok” och nu sitter jag här i min soffa med en kopp te och en bok som jag 1. Tror att jag inte läst innan (tror jag började/skummade men inte riktigt fastnade för den… jag kommer i alla fall inte ihåg den) 2. tror bör vara relativt enkel att sträckläsa och således blir klar med innan 00:00 i natt.

I morgon kan jag börja på juli-boken, känns mer stressfritt att börja med saker i tid…

Vardag

Det är alldeles för lite träning i mitt liv

I dag när jag gjorde en internetsökning på en träningsrelaterad sak kom jag in på ett gammalt blogginlägg som någon hade skrivit 2013-ish. På den ”gamla, goda” tiden då de flesta skrev blogginlägg. Nu är det bara de är riktigt stora eller jag, som inte velat acceptera att skriva blogginlägg har gått ur tiden, som är kvar.

I alla fall. När jag kom in på den här bloggen så slog det mig att jag verkligen kan sakna några saker nu för tiden;

  1. Ett (vettigt) träningsmål att träna emot.
  2. Styrketräning.
  3. Friidrott
  4. Träningsbubblan
  5. Skriva om träning.

Det här med att inte ha något träningsmål, det är egentligen rätt värdelöst. Nu har jag visserligen min runstreak som gör att jag kommer ut 1,6km per dag men det blir inte mer än så. Med ett tydligt mål blir oftast motivationen och disciplinen bättre och det blir någon form av vettig träning. Min träning just nu; Helt klart underkänd!

Att jag knappt haft någon styrketräning det senaste året och att det var över två månader sedan jag var på vallen/körde friidrott senast, det är också något som skulle kunna komma in i Johannas historieböcker. Men nojigheten över att vara nära andra människor (tack Corona) och nojigheten att min bil inte skall starta (tack… bilen?) gör att det helt enkelt inte blir så mycket av den varan. Visserligen finns det hopp, både Corona-mässigt och styrketräningsmässigt (bilen vågar jag inte uttala mig något om) men ändå, det är inte konstigt om det är något som saknas i mitt lilla träningsliv.

Det här senaste året har verkligen gjort mig till en helt ny träningsmänniska. Nog för att det skett en förändring succesivt under några år men det har verkligen gått fortare det senaste året. För 6-7 år sedan var det enda som snurrade i huvudet träning. Varje kväll såg jag framför mig när jag hoppade längdhopp, jag planerade nästa dags träning och gick alltid runt med träning i tankarna. Det kan låta fint men det var inte alltid bra för jag kunde driva mig själv djupt ner i besvikelsernas, kraven och självföraktets gropar. Det var inte alltid sunt att ha så mycket träningstankar och så lite av annat. Det var inte sunt att känna så mycket negativa tankar om sig själv, att nästan alltid vara besviken, ledsen och inte nöjd med sig själv.

Men! Jag kan sakna delar av det också. Endorfinerna, rörelsen, känna sig lite vältränad i bland. Och lyckan de få gånger jag ”faktiskt lyckades göra något”. Jag säger inte att jag vill tillbaka till den där träningsbubblan fullt ut, för det vill jag inte men delar av den – en lightversion av träningsbubblan, det tror jag faktiskt jag hade mått gott av.

Och så sista punkten, det här med att skriva om träning. Min statistik-erfarenhet säger mig att ni tycker mer om att läsa om min vardag än om träning och det förstår jag! För skall man vara ärlig så är det inte sååå roligt att läsa om någon annans träning, man behöver då själv vara träningsnörd för att uppskatta dessa inlägg, men för min del – att få skriva av sig innan och efter träning, dela med sig av lite tankar och reflektioner om träningen. Att få skriva om mål, om när det är motigt och inte går som man önskar eller när det faktiskt går bra. Eller bara få skriva om vad jag tränat. Jag kan sakna det, jag kan verkligen sakna det… men samtidigt är jag också lite rädd att jag öppnar upp den där dörren till överanalysernas- och de negativa tankarnas värld och dit vill jag inte. Genom att knappt skriva om träningen så ger jag mig inte själv ens möjligheten att komma dit. Jag tränar på (läs: joggar 1,6 km), skryter med något blogginlägg då och då (samt till varenda människa jag träffar, typ) och kanske nämner någon rad här och var att jag tränat och det gör att de där dörrarna till dit jag inte vill aldrig öppnas. Men lika stängt som det blir till där jag inte vill vara -lika stängt blir det också då åt andra hållet.

När jag inledde det här inlägget var tanken att jag skulle avsluta det med att ”varna” er för att det kunde dyka upp mer träningsinlägg framöver samt förbereda er på träningsdagsboksinläggen och jag såg framför mig att Johanna för 5-7 år sedan var tillbaka. Jag såg fram emot att skriva inlägg innan och efter min träning, om hur det gått och vad mina träningsplaner var. Så här 20 minuter senare (det tar faktiskt mer tid att skriva ett inlägg än man tror) så är jag inte lika säker längre. Processen att skriva det här inlägget fick mig att tänka till och minnas tillbaka perioder av nästan bara negativa träningstankar och extremt frustation och ledsamhet och ju mer jag skriver och funderar desto mer inser jag – jag är inte beredd att öppna dessa dörrar. Jag kanske just nu är på andra sidan träningsvägen, i det andra diket med extremt lite träning osv men det kanske också är därifrån jag behöver ta mig för att hamna i mitten, på någon form av vettig nivå med positiva tankar, flow och känsla. Ett litet steg i taget.

Rubriken till det här inlägget var det första jag skrev. Jag hade stora ambitioner och var för några minuter mitt gamla tränings-jag. Jag står fast vid rubriken, det är alldeles för lite vettig träning i mitt liv men lösningen på detta kommer inte vara att gå tillbaka till gamla vanor och fotspår. Jag behöver hitta nya sätt att skapa vettig träning.

Och jag antar att jag på något sätt och vis kommer dela med mig av detta här, men snälla – märker ni att överanalysernas och de negativa tankarnas drottning är tillbaka – säg till mig då!

Låt mig inte komma tillbaka hit…
Naturen

Juniselfie 2021

Tredje gången. Det var inte mitt mål, där i början av året, att jag skulle besöka samma ställe flera gånger. Min tanke var ju att komma ut på olika ställen men min ork, den har inte räckt till att både komma ut och att hitta nya ställen. Och ja, ni vet, jag säger det hela tiden – jag gör ju det här för att må bra, inte sätta en massa press på mig själv (även om jag uppenbarligen kämpar lite med detta eftersom jag skriver om det hela tiden.

Så tillbaka till det där stället jag så många gånger gått till det senaste men den här gången tog jag en klippa en liten, liten bit från där jag brukar sitta annars. Lite variation får det ändå vara.

En enkel måltid utomhus en sommarkväll. Jag klagar inte, det gör jag verkligen inte. Att vara ute – jag mår ju bra av detta.

Vardag

Midsommar

I torsdagskväll åkte jag mot stugan för att fira lite midsommar tillsammans med familjen och det blev två fina dagar.

Torsdagskväll spenderades i stugan med mat och så lite te ochYatzy. Min systers alldeles först slag blev ja… 6 st femmor. Vi satte matteläraren på att räkna ut sannoliketen för detta och fortsatte att spela men detta första slag satte på något sätt prägeln över våra Yatzy-matcher för hon vann varenda omgång vi körde även efter detta… Hon var extremt nöjd… storasystern, inte lika nöjd men glad att få spela.

För att fira henens Yatzy-seger invigde hon tältet för den här säsongen medan jag och Lilleman sov inne i friggeboden. Både hon och vi inne i friggeboden sov skönt och vaknade vid sju-tiden dagen efter.

Jag var glad över att vaknat så tidigt för solen sken och jag tänkte att ja, den här timmen sol kanske blir den enda solen vi skulle gå under dagen, det var ju trots allt midsommarafton. Så både jag och Lilleman njöt, på våra egna vis, av den soliga morgonen.

På förmiddagen gick vi ut på en promenad för att plocka lite blommor till midsommarkransar och sedan fixade vi några kransar, jag gjorde mig Sveriges största midsommarkrans, men vad är väl det?

Sedan fortsatte dagen med att J&J och Lillan anlände och vi spendera resten av dagen i stugan med sol (och inte enda droppe regn), lagom värme och väldigt god mat. Jag har inga bilder på detta ty de få jag tog blev alldeles för suddiga men vi hade det väldigt trevligt och roligt och jag stortrivdes med våra traditioner, skratt och ja, familjen helt enkelt.

Det var torsdag&fredag det, i eftermiddag skall jag och S fortsätta att midsommarfira, det blir väldigt fint det med!

Vardag

Segerflagga och stughäng

Så var arbetsveckan över och helgen tagit vid.

Grannen hissade flaggan efter det att Sverige vunnit dagens match mot Slovakien. Tycker den vinsten sätt fint, även om de där sista minuterna gick väldigt, väldigt långsamt.

Ny fin kväll här ute i stugan, nu tillsammans med föräldrarna som kommit hit men med ungefär samma agenda; fotboll, jogg, bad, promenad, fotboll, mat, fotboll. Jag gillar kombinationen, den passar mig bra.

Jag hoppas ni haft en fin fredag och jag önskar er en fin helg!

Vardag

Fin sommardag

Den här dagen!

Först en väldigt bra och effektiv arbetsdag där jag var väldigt glad över att vara här i stugan i värmen i stället för i lägenheten i värmen. Det var inte förrän vid 15-tiden det började bli lite varmt inne i stugan.  Bra val, bra val!

Efter jobb lite mellanmål och sedan klippa lite gräs, sedan byta om till badkläder+träningskläder. Springa ner till sjön och så årets första dopp. Helt okej skönt men skönt att komma upp i värmen igen. Och så promenad hem med årets första smultron längs vägen.

Och nu; ny fotbollskväll med utomhushäng utanför stugan.

En fin dag med perfekt kombination av jobb, fritid och sommar.

Vardag

Lyx och campingliv

Det är en lite märklig situation jag är i nu. Å ena sidan har jag det rätt lyxigt med fiber, fotboll på datorn, chips på en onsdag och till och med äggkokaren är med. Å andra sidan lagade jag precis mat på trangiaköket och använder ett utedass som inte ens är det ordinarie här i stugan. En skön blandning av vanligt liv och camping-liv. Och jag gillar det!

En bra och fin dag här i stugan med jobb, sol, lite besök av pappa, en jogg och så laga mat och fotboll på det. Hänger i kväll utanför friggeboden och njuter av att det är sommar och ljust länge och så fotboll så klart.

På tal om fotboll och dator… Jag är rätt säker på att pappa inte hade i tanke när han drog sladden intill diskbänken att det var för att koppla datorn för att kunna titta på fotboll, men i kväll kom den till användning.

Andra halvlek få dock bli inomhus för i matchen Johanna vs Knotten är helt klart Knotten i en stor ledning.

Vardag

Frustrationsvändning

Jag är i stugan. Ja, jag är i stugan!

Jag har längtat innerligt sedan jag bestämde mig i söndags att jag skulle hit.

Dels skall det bli skönt att slippa min varma lägenhet nu när det skall bli varmt men framförallt: Jag.måste.göra.något.för.att.vända.sinnesstämningen.

Den senaste tiden har det mest varit frustration i den här kroppen och ja, jag insåg att jag måste göra något för att vända det.

Det är liksom ingen orsak, jag kan inte skylla på jobb för fritiden är inte heller så rolig just nu så ja. Jag kände att jag behövde göra något för att komma ur den här bubblan.

Så nu är jag här, skall jobba här, vila här, titta på fotboll här, äta här, sova här, träna här och bara njuta här.

Jag tror det blir bra, jag menar – bara den här kvällen är ju fin i sig.

Vardag

Utetacos och runstreak i ett halvår

Vilka fina dagar vi har haft det senaste! Fint för själen, fint för själen!

Igår när jag hade jobbat klart visste jag inte riktigt vad jag skulle göra. Jag var egentligen lite för trött för att ge mig ut och göra något stort men samtidigt så kändes det så tråkigt att bara sitta hemma en sån fin sommarkväll. Jag har fått tillbaka min bil men litar ännu inte helt fullt ut på den och jag kände mig alldeles för trött för att spendera fredagskvällen med bilstrul.

Det slutade med att jag efter många om och men att jag bestämde mig för att ge mig ut i skogen i närheten av lägenheten och laga lite tacos där. Ett väldigt fint beslut! Visserligen fick jag gå fram och tillbaka då jag glömde delar av maten men vad gör det när när solen skiner och värmen håller sig kvar långt in på kvällen?

Jag hittade ett ställe med kvällssol och inga människor (däremot hördes det att många firade sommar i Kungälv) och kände att mjo, jag kanske är lite tråkigare och lite mindre social än de andra, men det här passar mig bra i kväll!

Så jag gjorde min, ja låt oss kalla det tacos-liknande, middag. Tacofärs på soyafärs, grönsaker och pitabröd som jag tillagade i ugnen innan jag stack ut. Det smakade väldigt gott och spritkök alltså – så mycket snabbare och smidigare det är!

Efter mat och lite glass i kvällssolen packade jag ihop alla saker, hällde ut vattnet som var över för att göra packningen lite lättare, satte på mig ryggsäcken och sprang hemåt. Okej, springa är väl att överdriva – luffsa är nog ett bättre ord med tanke på alla stockar och grejer jag först var tvungen att ta mig över och sedan var inte tempot så högt med tanke på väskan men ja, lite luffsande hem till lägenheten i ett sommarfint Kungälv.

Insåg förövrigt idag att det där luffsandet igår nog var halvårssträcket på min runstreak. Började springa 4 december och är nu i juni så, ja ett halvår. Säga vad man vill om min löpning just nu men jag hade inte en tanke där 4 januari att jag om ett halvår skulle luffsa fram med en ryggsäck med trangiakök mm i skogen och i Kungälv. Det är lustigt vad vissa utmaningar gör med en.

Men! Jag gillar de där stunderna ute i skogen och luffsandet – ja, jag har börjat gilla det också!

Vardag

Utemiddag

Hej!

Här sitter jag på en klippa ute i skogen och har precis ätit middag. Väldigt fint!

I helgen fick jag ett ryck och bestämde mig för; jag måste ha ett nytt trangia-kök med gasbrännare. Det är absolut inget fel på gammelfarfars trangia-kök som jag använt innan men det går inte att använda gasbrännare på den och ja, jag har känt ett behov av att ha gasbrännare det senaste (vi har alla våra behov så att säga…) så jag bestämde mig för att köpa ett nytt kök.

Idag kunde jag hämta ut paketet och ville så klart testa detta med en gång! Så i kväll har jag ätit middag här ute i skogen för att testa det här nya köket.

Lite dåligt samvete har jag över att köpa något nytt när det gamla inte gått sönder men att slippa allt sot, slippa använda sprit, den betydligt snabbare hastigheten på att ex koka vatten och möjligheten att starta på och av gasen – det känns redan bättre om man säger så. Är väldigt nöjd!

Nu skall jag dricka upp min (andra) kopp te och sedan dra mig hemåt.

Hoppas ni alla har det bra!

Läsa mera

Majboken 2021

Jag skall erkänna att när jag tittat i min bokhylla tidigare i vår har jag funderat på varför jag köpte den här boken – Cold Case Försvunnen av Tina Frennstedt – för det är något med böcker som handlar om ouppklarade fall av försvunna personer som jag tycker är jobbigt och plågat på något vis. Att boken dessutom ”bara” var inspirerad av fallet gav mig en känsla att jag egentligen inte ville läsa om boken.

Men så en dag nu i maj så visste jag inte riktigt vilken bok jag skulle läsa, ingen bok lockade egentligen så jag tänkte att jag får stänga av lite av alla mina känslor och läsa den här boken. Man behöver faktiskt inte gå in 100% i en bok. Så jag stängde av lite av mina känslor och läste denna för ”underhållning” och behövde inte gå all in med allt det jag känner och när jag väl gjorde det så blev detta en bra bok.

Jag tyckte det var intressant med de två olika historierna i böckerna och jag ville veta vad som hade hänt. Jag skriver det ofta, men är det inte detta som det hela går ut på? Vill man inte veta hur det slutar, då har inte författaren lyckats göra sitt jobb. Det är i alla fall min åsikt.

Det gör fortfarande ont i mig att det finns ett ouppklarat fall i verkligheten men om man ser utanför alla känslor, då är detta en bra bok.