Naturen

Decemberselfie 2021

Årets sista ”selfiepromenad” och jag gjorde det enkelt; En kort promenad till en höjd där jag kunde se vatten. Pasta, grönkål, creme fraich och lite ost. Koka pasta, koka upp/värma det andra. Blanda ihop. Äta. Gå hem.

Jag fick utomhusvistelse, lite sol, rörelse och mat. Och det kändes lite bättre när jag kom hem än när jag gick ut.

Vardag

Julafton 2021

Hej! Här kommer en sammanfattning av min mysiga julafton;

Jag började med att äta frukost hemma hos mig. Det var både mysigt och gott. Fortsatte dagen med att slå in lite julklappar och bara ta det lugnt hemma.

Vid 13-tiden anlände jag till syster med familj som under kvällen innan hade fixat julfint i huset.

Den här julaftonen bestod av det vanliga: Väldigt trevligt sällskap och väldigt god mat. Maten alltså! Låt mig ge cred till Filip som verkligen ansträngt sig och lagat hur mycket olika saker som helst och han är duktig! Var så imponerad och tacksam för all god mat jag fick äta.

Vackert bröd
Äggost som var väldigt god

Efter att ha ätit mat, pratat långa stunder och ätit äggost och tittat på Kalle Anke (jag och Lilleman höll oss faktiskt vakna) så gav jag mig på eftermiddagen/tidig kväll ut för att träna i garaget. Det var ca 12 minusgrader utomhus och garget är ja, inomhus men inte sååå varmt men med väldigt många lager kläder, mina vanliga fodrade skor (bra klack faktiskt) och varma vantar löste jag 20 minuter bänkpress i alla fall.

Efter träningen så var det dags för mer mat; ett alldeles lagom stort julbord med bara det som vi alla ville ha. Mycket gott och mycket trevligt!

En väldigt mydig julafton! Tack kära syster med familj att jag fick komma!

Vardag

23 december

Ni kanske har uppesittar kväll nu, eller kanske står i köket och fixar lite julmat, eller så gör ni inget juligt alls. Själv har jag suttit här hemma och bara tittat på min gran en stund, inga ljud, inte gjort något speciellt.

Jag har en lite konstig känsla. Jag kan inte riktigt ta in att jag är ledig 10 dagar till och att det är jul i morgon. I början av veckan kändes det både skönt och kul med jul, något jag längtade efter. Nu är det mer jaha? Men med lite sömn så tror jag att den där andra känslan är tillbaka.

Jag har i alla fall varit hos min syster med familj idag och förberett lite inför jul. Städning stod det på mitt schema (skall man hänga där tycker jag allt att man får städa lite också) och Lilleman och jag skulle så klart hänga tillsammans också. Och så som vi har städat, 3-åringen och jag. Visst, det går både smidigare och fortare och är inte så många diskussioner när man städar på egen hand men att städa med en 3-åring – det är underhållande på sitt vis. Dessutom fick vi umgås i flera timmar, uppskattat av både barn och moster!

Lilleman i full färd med att damma

Lilleman har flyttat på saker där jag skall dammsuga och så har vi våttorka varannan gång, med viss protest från Lilleman som tyckte det var hans tur varje gång men det tyckte inte Mostern som ansåg att hon också borde få våttorka så att det skulle bli rent överallt. En långdragen diskussion…

Noggrant…
Ihärdig

Efter att ha städat av det som stod på listan kände jag mig redo att sätta mig ner, bocka av punkterna och vila lite…

Lilleman däremot, han drog i gång dammsugaren på nytt och fortsatte. Något att komma ihåg när han är 12 år och inte alls vill städa.

En fin dag ändå. Kul att få umgås med Lilleman och fint att få träffa syster&svåger.

Hoppas ni har en fin kväll!!

Vardag

Nu vänder det!

16:58, eller 16:59? Minuten spelar ingen roll, det viktiga är bara att det sker. Det är nu det vänder. Det är nu det blir ljusare och mörkret börja sakta, dag för dag att dra sig tillbaka. Det ger mig hopp.

Det här är egentligen en dag vi borde fira. När vi återigen kan ungås ”som vanligt” skall jag införa en fest-tradition. I eftermiddag står jag istället och tittar ut genom fönstret, med tända ljus i lägenheten, dricker cider (i ren fira-anda) och tittar ut i mörkret parallellt med att jag tittar igenom sommarens bilder. Det gör mig tacksam, det ger mig hopp.

Tänker att det inte var sååå länge sedan jag var vid den där sjön,umgicks utomhus med fina vänner eller satt där i stugan med familjen eller sprang den där rundan på kvällen, i ljus. Om lika kort tid igen kommer det vara ljust igen. Vi har tagit oss igenom det mesta nu.

Det vänder nu. Det är värt att fira!

Vardag

Julmat och decembermys

Hej! Och glad lördags kväll! Jag hoppas att ni har det bra

Har precis satt mig i soffan i mitt just nu väldigt mysiga vardagsrum. Tända ljus, julgran, adventsljusstakar och så mörkret utanför – en väldigt fin och mysig kombination! Jag njuter.

Är nöjd över den här dagen och mig själv. Målet var att se till att laga lite julmat så jag har det i frysen om det skulle bli likt förra året att julen skulle behöva firas på hemmaplan men när jag vaknade i morse var jag kanske inte så pigg som jag först hoppats på. Tog det lite lugnt på förmiddagen och efter ett tag kom jag igång så nu har jag lite mat i frysen som jul back up. Väldigt skönt. Och skönt att orka!

Nu blir det lite serier i den här mysiga lägenheten. Decemberkvällar alltså – jag gillar dem!

Den här bilden är visserligen från förra veckan men det ser typ likadant ut i kväll så den får duga
Vardag

Träningsinspiration

Hej!

Tittar mest in för att säga hej! Jag hoppas ni har det bra! Tack för alla hurrarop de senaste dagarna – det glädjer mitt hjärta. Tack!

Hur går det för er i STCs Julbingo? Själv håller jag på för fullt. Har gymmat två dagar i rad, två såå roliga pass! Jag har verkligen haft äkta träningsglädje dessa två pass på gymmet och ja… även äkta träningsvärk.

Hittills har jag bockat för 3 rutor. Hade kunnat bocka av fler men tycker det är lite roligt att planera och ta det lite lugnt så det håller hela december. Mest ser jag fram emot den där med sovmorgon. Lite värre är det med de där 2 liter vatten. Kanske får ha det som mål i morgon?

Tycker det i alla fall är roligt att ha lite inspiration för träning, mat, vardag osv.

Vardag

Det årliga pepparkaksbaket

I går hade pappa och jag vårt årliga pepparkaksbak. Den här gången behövde vi inte vara på olika ställen utan jag kunde åka till dem och baka där, det var väldigt trevligt det!

Det är fint med traditioner, det är det! Den här traditionen har vi haft i många år nu och jag uppskattar den nästan mer för varje år. Att pepparkakorna dessutom blir väldigt, väldigt goda är ju en väldigt stor bonus det med!

Pepparkaksbak, julmusik och trevligt sällskap. Ja, ni hör ju. Fem av fem pepparkakor!

Tog mig ett fika, med bla pepparkakor, efter dagens kvällsmat. Det var väldigt gott.
Funderar på om pappa försökte göra lite smygreklam genom att ”rama” in produktmärket med ett hjärta?
Pepparkaksbak pågår
Fint och gott resultat
Vardag

1 år löpning – 365 dagar runstreak

Jag vet inte hur många gånger jag funderat på hur jag skall skriva det här inlägget. Det har varit min motivation många kvällar de senaste veckorna när jag egentligen inte riktigt känt för att gå ut och springa. Jag har funderat på hur jag skall formulera inlägget att jag har sprungit varje dag i ett år.

Och nu får jag skriva det: Jag har sprungit i ett år.

I 365 dagar har jag varit ute och sprungit. Långsamt, snabbt. Glatt, Tungt. I snö. På is. I Sol. Ösregn. Vind. På landet. I skogen. I samhället. Med ryggsäck eller med flera lager kläder. I massa minusgrader eller alldeles för mycket värme. Tidigt på morgonen eller alldeles precis innan midnatt. Med pannlampa eller till skenet från månen. Till stranden för ett dopp eller hem från jobbet.

Det här är ingen löparhistoria. Jag har inte börjat älska löpning mer eller lärt mig att springa fortare eller längre men det är pannbenshistoria. Så många dagar jag fått övertala mig att komma ut, så många dagar jag sprungit i regn, rusk, is, värme, vind och annat som har motat mig från att komma ut. Så många kvällar jag funderat på att avbryta men så har jag ändå bitit ihop och gjort det.

Jag gjorde det.

Det var aldrig mitt mål eller tanke när jag började springa då 4 december 2020 att det skulle pågå i ett år. Mitt mål då var att få ut mig från lägenheten, komma ut och röra på mig och börja vända mitt humör. Ärligt talat är det inte förrän för typ en månad sedan som jag verkligen satte upp målet att springa i ett år. Visst har jag hållit koll på dagar, hur mycket det är kvar till ett år men det var inte förrän i början av november som jag uttryckte det som ett mål. Anledningen? Jag ville avbryta streaken efter över ex 200 dagar och känna att jag misslyckats med något. Det hade inte varit rättvist mot mig själv men nu kan jag stolt skriva att jag faktiskt klarade det.

Det kommer troligtvis komma ett inlägg där jag skriver mer om mina tankar om den här runstreaken, fördelar, nackdelar och andra tankar men just idag är jag bara nöjd, nöjd och åter nöjd att jag gjort det här.

Ett år löpning, även om det många gånger gått väldigt, väldigt långsamt. Det är inte helt dåligt det.

Vardag

Sista kvällsrundan

Den här eftermiddagen och kvällen har jag ägnat åt att skjuta på dagens jogg. Jag förstår det inte, varför man alltid skjuter på det där – det är ju bara att göra det. Känslan när man är klar är ju skön, varför då skjuta upp det?

Efter ett litet tag blev jag lite irriterad på mig själv och grämde mig över att jag inte gett mig ut men så slog det mig att detta mycket väl kan vara den sista kvällen under den här runstreaken och varför då inte bara gå ut och njuta av att kvällsspringa en sista gång ungefär vid den tidpunkt jag sprungit som oftast? Majoriteten av mina små rundor har ju varit på kvällen efter 21, inte så mycket för att det är min favorittid att springa på utan mer för att jag skjutit på det.

Så jag tog helt enkelt på mig kläderna och gav mig ut. Ett lätt, lätt snöfall men en lite för envis, kall vind bjöd dagens runda på. Det kändes mycket enklare när jag liksom gjorde en liten grej av det. Det kändes på något sätt litet stort (och rätt skönt) att det här kan vara sista kvällsrundan. Och runt kom jag. Klart och kan bocka av dagens runda. Skönt!

Nu skall jag sova och i morgon, nästan så fort jag vaknat skall jag ut och springa igen. Jag vill inte ropa hej än, men jag är väldigt, väldigt nära mitt mål nu.

//Lite pirrig och nervös. Faktiskt.

Vardag

Lunchjogg, kvällspromenad och STCs julbingo

2 december och dagen bjöd på snö, blå himmel och sol. Passade därför på att ta dagens joggingrunda under lunchen. Egentligen kanske inte så mycket pga av just det fina vädret utan att jag såg att det skulle bli 8 minusgrader nu på kvällen och jag hade faktiskt ingen lust att springa i det. Så det fick bli en vacker lunchjogg helt enkelt.

Eftersom jag sprang på lunchen hade jag tid att gå en promenad nu på kvällen och kunde där med bocka av den första rutan på årets julbingo. Kanske hade jag kommit ut på en promenad men verkligen inte på 5 km om det inte varit för STCs julbingo. Det var väldigt sköna att få komma ut på en ordentlig promenad, nog för att jag gått promenader det senaste men det va rätt länge sedan jag gick uppemot 5 km. Riktigt skönt faktiskt!

Vill ni också ha lite inspiration till rörelse, träning och lite mat i december? Det är bara att spara ner bilden och haka på. Och det går att ändra, har man inte tillgång till STC-appen kan man så klart exempelvis stretcha på egen hand också. Jag kommer nog anpassa den lite även jag – men tips, tips om ni vill ha lite inspiration!

Ps. Tack för fina ord efter gårdagens inlägg. Det peppar mig att fortsätta skriva. Och vara. Tack!

Vardag

1 December – Snö, löpning och tankeuppror

Hej! Och glad 1 december!

Det här med att det nu är december är 1. Rätt sjukt. Eller ja, alltså sjukt på det sättet att det känns som det alldeles nyss var juli och jag hade semester och nu sitter jag här i min adventspyntade lägenhet. 2. Väldigt skönt/roligt/mysigt. Jag har verkligen kommit att gilla december. Så fort alla adventsljusstakar/stjärnor och övrigt belysning kom upp kändes det lite lättare i hjärtat. December är ett fint inslag i mörkret och för min något slitna själ. Jag har känt fler glimtar glädje de senaste dagarna än jag gjort på länge. Det känns fint.

Att vi dessutom fick snö till första advent och att den här snön nu ligger kvar kanske inte går under kategorin sjukt men ändå ovanligt för att vara här omkring och en del av mig njuter av att det är snö och riktigt vinter men jag skall ändå erkänna att det är lite segt att ge sig ut att ”springa” nu. Det är ett steg fram och två tillbaka och något löparsteg blir det sannerligen inte heller utan jag glider mest om kring, något som mina hälsenor inte tycker om, de börjar bli rätt sura nu och då har det bara gått 2 dagar. Min förhoppning är att hitta någon form av skottad runda i morgon så att det kan bli lite vettig vinterlöpning. Övervägde ett tag på dagens runda om jag skulle beställa ett par löparskor med dubb eller något men insåg sen att 1. Vi inter har den här typen av vintern allt för ofta. 2. Det här lilla löparäventyret snart är slut. Så jag får glatt (i dubbelbemärkelse) ta mig runt utan vidare tempo.

Jag vet inte om vi skall prata om min frånvaro här eller inte. Det känns som det enda jag skriver, utöver inlägg om böcker (tittar man tillbaka i arkivet de senaste månaderna skulle man kunna tro att detta är en bokblogg…), är att jag inte skriver så ofta och att jag gärna vill skriva mer. Det känns som jag skulle kunna spara texten och kopiera in i nästa inlägg. Det är ju inte roligt att läsa och faktiskt inte heller att skriva.

Grejen är ju den att jag gillar att skriva, jag tycker det är jätteroligt. Och jag tycker det är roligt att integrera med er som läser men jag vet inte, jag kämpar rätt mycket med mig själv just nu. Jag vet inte hur jag skall förklara det men varje gång jag börjar skriva något, berätta något om mig själv eller vad som händer så känner jag mig bara barnslig, som att jag behöver växa upp, tänka på ett annat sätt. Vara på ett annat sätt.

Och detta är en sån konstig känsla. För hur osäker jag än varit, hur orolig jag än varit vad andra tycker om mig så har jag ändå på något sätt känt mig trygg med ”det här är jag” och jag har varit villig att bjuda på mig själv. Jag har alltid gått den väg jag vill. Och nu sitter jag här med en känsla att jag behöver vara på något annat sätt. Och jag avskyr den tanken. För jag vet egentligen inte heller hur jag borde vara eller hur det ”förväntas” att jag skall vara, vad målet är. Men känslan är att jag sannerligen inte är rätt.

Nästa tanke som slår mig att jag nödvändigtvis inte behöver skriva om mig själv hela tiden eller det som händer med mig. Det går ju faktiskt att skriva om annat också. Men så inser jag, nej jag har inget annat skriva om. Jag är ingen expert på något speciellt som man kan skriva om och jag har alltid varit väldigt mån om inte bara kasta ur mig något som låter som kunskap men som jag faktiskt egentligen inte har utbildning i eller ja, riktig kunskap om. Så där försvinner den idén.

Och tillslut, när jag sitter där med alla de här tankarna så blir jag mest bara irriterad och lite arg. Kan jag inte bara få vara? Räcker det det inte med det andra som jag redan kämpar med? Ångest, huvudvärk, sjukdomsoro osv. Skall jag även behöva gå runt och kämpa med att jaga att vara något… som jag inte ens vet vad det är?

Sedan blir jag ytterligare lite mer irriterad mest för att jag inser att det är ingen som är mottagare av denna irritation. Det är ju egentligen bara mina tankar som grävt sig djupt in. Och då blir jag ännu mer irriterad och känner att nu får det faktiskt vara nog.

Så… det kanske är dags att göra lite uppror mot dessa tankar? Och det är december, en månad jag av erfarenhet vet att är enkel att skriva om. Jag brukar tycka det är roligt att skriva den här tiden om året. Varför inte slå ihop frustrationen och december till ett litet tankeuppror?

Jag kanske har varit lite för öppen nu, jag vet inte, men jag måste komma ur de här tankebanorna någon gång. Så hej december nu är det dags för tankeuppror.

Så vi hörs i morgon. Vi får se hur jag känner över allt det här då. Jag kanske har ångrat mig helt då.

Jag antar att det också är något att skriva om.

Läsa mera

Novemberboken 2021

Jag skall erkänna, det är lika bra att göra det från början. Det kan vara så att jag inte läst exakt varje ord på varje rad i den här boken. Det blev sent och jag var trött men jag ville så gärna läsa klart den här månaden. Men som sagt, vissa sidor kan jag ha skummat igenom väldigt, väldigt snabbt – men! Bara där som jag ansåg att innehållet egentligen inte drev historien framåt.

Det är något med Lisa Jewells böcker som jag inte kan sätta ord på. På ett sätt gillar jag hennes sätt och skriva och hitta på historier men det är något med innehållet/storyn som jag stör mig på, som inte riktigt gör mig avslappnad när jag läser. I februari läste jag en av hennes andra böcker och som ni kanske minns så var jag lite frustrerad när jag läste boken. Därför var jag nyfiken hur det skulle bli att läsa en annan bok av samma författare. Var det en bok som jag inte riktigt kunde greppa? Eller är det något genomgående på hennes böcker?

Den osynliga flickan är både väldigt bra och på något sätt… åh, jag finner inget riktigt ord för det. Jag vet inte exakt vad det är i storyn som gör att jag inte ”känner mig tillfredsställd”, det är i alla fall något som stör mig.

Visst blir ni sugna att läsa denna bok? Det är inte min mening att låta allt för negativ för boken är egentligen inte dålig och Jewell skriver bra så egentligen kan jag bara tipsa om att läsa boken så att ni kan göra er en egen uppfattning.

Mmm, jag vet. Jag har inte skrivit ett ord om själva handlingen så kom ni in här för att läsa om boken vad den handlade om; Förlåt! Det här är mer för att berätta att jag läst ytterligare en bok i min utmaning, Bokrecensioner har aldrig riktigt varit min grej att skriva…

Läsa mera

Oktoberboken 2021

Det är helt sjukt… okej, helt sjukt är det inte men låt mig ändå poängtera att för andra månaden i rad stressläser jag inte igenom min bok. Den här gången blev jag klar en hel vecka innan månaden var slut. Så mycket skönare det är att läsa i lugn och ro och när man känner för det än de där sista två dagarna, oavsett hur sugen man är på att läsa.

Efter att ha läst rätt mycket på kvällarna förra månaden har försökt att fortsätta med detta, det har gått sådär men jag kämpar på med att ge mig själv stunder på kvällarna då jag varvar ner genom att läsa en bok.

Den här månaden har jag varvat ner med Michael Connelly igen. Alltså Connelly – han är skicklig han! Det måste jag ändå ge honom. Hans böcker kanske inte är de där böckerna som alla pratar om men de passar mig. Jag gillar när det blir sakligt, noggrant, nästan lite nördigt och jag kan till och med stå ut med män(niskor) med rätt mycket humör.

De första kapitlen av Inte ett farväl var lite sega men när historien väl tog fart blev det väldigt intressant. Den här gången var boken uppdelad i två historier (som faktiskt inte hörde ihop mer än att samma person utredde dem). Den ena historien går längre bak i tiden där familjeförhållande skall nystas fram och den andra historien är våldtäkter i nutid, båda historierna intressanta. Jag tror en del kan tycka att Connelly ibland blir lite väl detaljerad och därmed också tråkig men jag tycker det är detaljerna som gör historien så spännande, det där småsakerna som visar på att historien är välarbetad.

Liksom i augusti var det väldigt roligt att läsa och jag hade en väldigt go känsla under de stunder jag läste. En känsla jag varmt rekommenderar. Liksom författaren. Har samlat på mig en Connelly-böcker nu och jag ser fram emot att läsa fler.

Naturen

Oktoberselfie 2021

När jag satte upp målet att laga/äta mat ute i naturen minst en gång per månad var det i syfte att komma ut i naturen för jag vet att jag mår bra av det. Jag vet att jag mår bra av frisk luft, natur, vatten, sol och skog (även om den där solen inte alltid dyker upp) men att innan jag kommer ut så jag inte så sugen på något av det. Av denna anledning satte jag upp det här målet men den här månanden/gången fick jag verkligen kompromissa.

Vad är det jag mår bra av? Jo, utomhus, sol och vatten. Vad tyckte jag var jobbigt den här gången? Jo, packa stormkök, mat, att laga maten, ge mig iväg osv. Så jag bestämde mig för att fokusera på det som var syfte: Få det där jag tycker om.

Så jag fyllde min termos med tevatten, packade ner tepåse&mjölk och lite mellanmål. I väskan packade jag även ner min bok och en filt. Och så cyklade jag iväg till ett ställe där jag misstänkte det skulle vara sol och i alla fall lite lä.

Och så satt jag där, fick sol i ansiktet, se vattnet och ja, kom ut en stund. Det var minimalt men den här gången gjorde jag det jag orkade med och fick det jag mår bra av och ja, det kändes bra när jag kom hem igen.

Vardag

Vacker höstmorgon

Hej!

Hoppas in från min frånvaro för att dela lite härliga höstbilder från morgonens promenad. Den här morgonen bjöd nämligen på både sol, frost och blå himmel, med andra ord väldigt fint väder. Jag är glad att jag orkade komma ut komma ut och få ta del av vacker natur och frisk, klar luft.

Det går så mycket i period det där, morgonpromenader alltså. I vissa perioder vill jag bara ut på morgonen, i andra perioder vill jag mest starta dagen med en kopp te och tända ljus. Idag lockade det fina vädret mer än de tända ljusen, jag antar att jag njuta av dessa i kväll i stället. Mmm, är sån som njuter av småsaker helt klart, en egenskap hos mig själv jag faktiskt kan uppskatta – det förgyller vardagen.

Nog pratat om morgonpromenader, fint väder och egenskaper man uppskattar hos sig själv.. nu börjar alldeles strax den här säsongen första alpint-tävling och jag tycker det passar väldigt bra att Kungälv har bjudit på en kall och vacker morgon. Det känns mer passande att titta på skidor då än om det skulle ösregna utomhus.

Min plan är att ha på skidor på tv och samtidigt fixa lite här hemma. Vintersäsongen är på intågande och bjuder på lite smakprov den här helgen och jag vet att det där smakprovet i vanliga fall mest brukar kännas jobbigt för att det är många veckor kvar tills det kör igång på allvar men den här gången, känns det bara roligt.

Sport alltså. Och vackert väder. några saker som gör mig glad.

Dags att titta! Jag hoppas ni har det bra och jag önskar er en fin helg!