I torsdags åkte jag skidor, välbehövligt eftersom Kortvasan närmar sig mer och mer nu. Tanken var egentligen att efter det skulle jag åka hem, landa lite och sedan åka iväg och köra torsdagens riktiga träning. Men det blev inte så. Jag orkade inte stressa mig igenom alla moment för att hinna träna igen. Istället blev jag hemma med ”endast” skidträning innan jobbet.
Jag var besviken på mig själv och har haft lite dåligt samvete sedan dess. Inte för att skidträningen inte är tillräckligt utan för att jag hade lagt in den andra träningen också och jag var egentligen inte så trött efter skidorna. Det är den dåliga planeringen och självdisciplinen jag är besviken på. Men huvudet pallade inte just då.
Sedan kom måndagen. Trött och inte det minsta sugen på att träna. Bestämmer mig för att inte träna, slänger mig i soffan med en kebabtallrik. Njuter. Ordentligt. Så kommer tisdagen och jag tänker att träning borde sitta fint. Men jag har ingen riktigt ork. Det är mest huvudet som stretar emot. Det går liksom inte. Går en promenad.
Onsdag och PT-träning. Med en kropp som inte alls fungerar som den skall. Pulsen rusar iväg av ingenting, jag är stressad, kroppen inte riktigt med. Jag mer rättretlig och ännu mer jobbig än vad jag brukar vara. Då inser jag; Det är något som inte är som det skall vara med den här kroppen. Det är inte min disciplin eller glädje till träning som försvunnit helt. Något är inte helt bra.
Vaknar upp idag med lätt halsont, huvudvärk och lite mer trötthet än vanligt. Mitt på dagen tilltar tröttheten och jag blir yr. Bekräftelse på att allt inte är helt okej. Åker hem tidigare och fixar fredagens jobb. Det dåliga samvete från i torsdags har försvunnit helt. Varför trycka på kroppen när det inte går? Antagligen är det bara en lite förkylning men med mer rekationer än vanligt. Därför blir det nu vila, mycket sömn och sköna promenader till kroppen har stridit klart kampen mot det som är i min kropp just nu. När det är över – då kan jag köra igång med träningen ordentligt igen.
Lyssna på din kropp. Jag håller på att lära mig detta mer och mer för varje dag. Ibland är det själva kroppen som skickar signaler för vila eller minskad aktivitet, ibland är det huvudet som säger ifrån. Lyssna, lyssna och lär dig hur din kropp fungerar. Det är svårt. Men så värt det.
