Att sänka hastigheten för att inte behöva reparera

Jag har börjat träna lite igen. Jag vaknade tidigt, tidigt på juldagen och stack för att köra ett träningspass på gymmet. Kan säga så här; vill man träna när det inte är mycket folk på gymmet är juldagen innan 07:00 ett bra förslag. Jag var alldeles ensam – ljuvliga känsla. Det hann komma typ två till under tiden jag tränade vilket gjorde att jag kände mig lite mer normal…

 

Igår körde jag också ett pass. Jag tycker ändå att det går rätt bra att träna nu. Jag tycker inte jag blir sämre dagen efter ett träningspass. Självklart tar jag det väldigt försiktigt, jag tränar med längre vila mellan seten och har dragit ner på vikterna. Jag kontrollerar pulsen så att den inte sticker iväg och är beredd på att avsluta om jag tycker att jag blir mer andfådd eller får högre puls än vad jag borde i förhållande till övningen. 

 

Än så länge har det gått bra och jag har kunnat slutföra mina pass. Men oj så jag får träna mitt tålamod just nu. Jag har nog sagt det flera gånger nu men jag är sådan person som helst av allt hade velat ha allt perfekt igår, vilket innebär att jag har en tendens att bara dra iväg, sätt upp högre mål än vad som är rimligt och bara köra på. Jag vill liksom klara allt, öka vikterna, utmaningen och allt annat som kan få mig att utvecklas och bli bra, ja helst redan i går. 

 

Att då i stället behöva ta det lite lugnare, känna efter och inte dra iväg i alldeles för hög fart när det väl börjar kännas bra – det är en rejäl utmaning om man är JHH.

 

Det är lite som att köra bil nu när vi har fått (lite) snö här. Det kan kännas lite frustrerande att behöva sänka hastigheten men genom att sänka hastigheten så klarar jag med större sannolikhet kurvan längre fram. Drar jag på i samma hastighet är risken väldigt stor att jag får en sladd i kurvan vilket gör att jag får börja om eller till och med har en bil att reparera om det går riktigt dåligt. 

 

Så jag jobbar mig långsamt framåt. Försöker njuta och vara tacksam för det jag kan göra. Tänker att de här passen hjälper mig att lägga en stadig grund, tar mig steg för steg framåt. Och sakta kommer vi nu närma oss lite enklare och inte lika stressiga tider vilket kommer läka min förkylningsdrabbade kropp. 

 

Jag är tacksam för de träningspass jag kan köra och låter kroppen bestämma. 

Det är ju faktiskt den som skall hoppa om 521 dagar.