Det är inte hela världen

Jag och min syster pratade lite träning igår (förvånade?) och koncenterar oss till hennes träning. 

 

Syster: Jag vill bara ha…

…den perfekta kroppen… fyller jag i sådär retsamt som bara jag kan. (Vi är sådana jag och min syster, kan aldrig hålla käften när den andre säger något)

-Åh, det behöver jag inte. Det har jag redan, svarar hon.

 

Jag kan inte annat än älska hennes kommentarer. Hon är så snabb till svar och det låter så självklart när hon säger det. Hon är sån min syster, hon kan säga sånt. Det känns så bra på något vis. Jag gillar det, jag gillar när människor är nöjda med sig själva, jag gillar när folk kan säga det högt. På något sätt skapar hon en distans till där med utseendet, det är så naturligt, en naturlig del av henne. För mig, som aldrig någonsin ens har tänkt den tanken utan snarare förnekar allt som har med utseende att göra, är det på något sätt nyttigt att höra det. Hennes sätt att driva med det gör att jag förstår att det inte är hela världen. 

 

För att göra det hela seriöst, så drog hon senare en lång mening fylld med anledningar till varför hon ville skaffa sig god kondition och stark kropp. Det var allt från humör till graviditet och så vidare, en mycket klok syn på det hela. 

 

Vad vill jag komma med det här? 

1. Vi kan ha distans till vårt utseende. 

2. Vi får och kan faktiskt vara nöjda med vårt utseende

3. Det är egentligen inte hela världen

4. Min syster,är en bra, skön och underhållande tjej.