Klockan är inte ens åtta och jag funderar på att gå och lägga mig.
Har sedan klockan ringde vid fyra i morse haft en konstig känsla i kroppen,
inte yrsel eller att det svartnar för ögonen utan mer en svindelkänsla och lite karusell
och ibland inslag av yrsel och det där svarta. Märklig känsla.
Känner mig hängig och känner inte riktigt den där glöden eller glädjen.
Känner mig konstig som klagar, inte kan se de positva i saker och ting.
Försöker intala mig själv att alla ”kan ha en dålig dag”.
Fast egentligen är det ingen dålig dag det är bara huvudet som inte vill vara med,
kroppen är någolunda allert men det känns som huvudet kommer flera steg efteråt.
Jag vill vara pigg, glad och ja, så där som jag brukar vara,
jag har lite dåligt samvete när jag inte är sådan.
Men när det sitter i ögonen, alltså när jag inte kan påverka det.
Då är det bara att lyssna.
Acceptera, äta lite mat och sedan sova.
Imorgon är det en ny dag.
Den kommer bli grym!
Känner mig som på bilden…inte så klar&synlig 😉