Mod!

Min syster har som sagt numera ett träningskort (vilket gläder mig ända in i själen) och hon har tagit träningen på rätt sätt. Lite nervös men vågar testa på det mesta, det är lite mer go i henne än i mig. (Jag är betydligt fegare). Förra veckan skulle hon träna alldels ensam, hon hade inte tränat på några dagar och kände att hon saknade det (jag blir lycklig av att höra det). För att hon skulle känna sig lite tryggare gav jag henne ett litet program att följa.

 

Jag valde ut maskiner/övningar som jag visste att hon hade testat på innan med min brors eller min hjälp och som dessutom är enkla. Jag valde dessutom att göra ett helkroppsprogram för att hon skall få testa på så mycket som möjligt nu i början men ändå hålla en vettig nivå. Till detta målade jag en lite karta över gymmet eftersom inte tränat där innan.

 

Hon var glad när hon gick iväg! Och jag var stolt. Tänk att hon, trots att hon känner sig osäker och nervös över ett helt nytt ställe ger sig iväg med mitt tafatta program för att inte tala om min katastrofala karta. Det är så lätt att man glömmer sånt när man är på gymmet dagarna i ända och framför allt när man jobbar där. Det är så nyttigt för mig att se det här. Dessutom gör hennes mod att jag måste utmana mig själv. När jag ringde henne på kvällen lät hon stolt.

 

Låt aldrig frågor kring gym eller träning bli fåniga frågor. Låt det aldrig bli en självklarhet. Det kan verka så mycket svårare, annorlunda än vad det egentligen är. Så får du träningsfrågor – svara på dem med kärleksfullt och öppet hjärta.

 

Det är modigt att ge sig in i sådant som är ovant och inte så bekant, alldeles ensam.