Det var något jag skulle göra, det var något jag skulle komma ihåg. Det var något jag ville göra. Det var något jag inte skulle komma ihåg, det var något jag inte skulle göra. Tecken på stress? Ja. Men vad gör man när man vill göra 1000 saker men tiden inte räcker. Man kör ännu hårdare tempo. Farligt? Ja. Men det var länge sedan jag njöt av att vara social – kan jag inte få orka, snälla, snälla, snälla?
Jag vill att kroppen skall orka, jag vill ha ett år när jag inte behöver tänka på att kroppen inte orkar. Jag vill kunna säga ja till saker. Inte för att jag måste utan för att jag vill, vill vill vill. Jag skriker lite på kroppen “kom igen du klarar det” men jag hör den tysta viskningen “vila Johanna, vila”.
Men jag är så trött på det. Trött på att inte orka, trött på att energin kan ta slut på bara en sekund. Trött på att behöva säga nej till saker för att jag inte vill för orken inte finns där. Trött på att höra “Du ser trött ut” (vilket inte är något elakt att säga utan för att jag verkligen inte kan dölja det)
Men jag vet att jag har minst lika mycket tid kvar som det har gått, att jag bara är i mitten. Att det kommer ta tid att återhämta sig helt. Att det kommer ta flera år att komma tillbaka. Och jag skall kämpa och inte ge upp.
Det är bara det. Jag vill orka. Så snälla, kan jag inte få orka?
