Åh, den här känslan. Den har jag inte haft på flera år. De är en liten speciell känsla att vara nervös inför att spela. Jag har inte varit nervös förrän idag vilket har inte oroat mig men ändå ja, jag har tänkt på det. Men nu börjar den komma och det är skönt, hellre nervös än att vara likgiltig!
Jag kom igår, efter att ha räknat, att jag inte stått på scen på två år på det sättet. Jag har varit såpass mycket sjukskriven så jag inte varit i skolan och spelat och så och sedan så jag ändå inte trott på att det varit tillräckligt bra. så jag har inte gjort det. Men nu! Jag kan inte direkt påstå att jag har scenskräck, nej, det är inte så farligt. Nu vill jag bara kunna slappna av när jag kommer upp på scen så jag kan få ett lugn när jag spelar. Att spela fel är inte så farligt, det jag är lite mer rädd för att känslan inte skall infinna sig, att det bara blir torrt och tråkigt, men. Jag skall inte oroa mig nu! Jag kan det! Och jag vet att det låter bra! Sen att det inte kommer låta så imorgon, jaha, okey då. Men jag har allafall kommit hit!
Så, nu skall jag leta upp mina noter, som jag egentligen inte behöver men jag vill ha de där så att det känns lite extra säkert, jag skall klippa mina naglar så det inte blir fastna-med-naglarna situationen, eller fingrar-glider-på-pianot-situationen. Och så skall jag nog hitta på något annat för bara slappna av.
Sv: Skönt att höra att det inte bara är jag som är spelberoende 🙂