För ett tag sedan var jag ute och letade efter checkpoints, flera stycken faktiskt. En riktigt fin runda med mycket vacker natur och historia. Promenaden gick bra, det var lite tungt med den stora ryggsäcken men det gick bra att gå och jag hittade de fyra första kontrollerna enkelt.
Så kom jag till den femte kontrollen och jag kunde verkligen, verkligen inte hitta den. Jag dubbelkollade kartan, gick om och gick en sväng längre bort för att kunna se med nya ögon men kunde inte hitta den där chekpointen. Jag var så säker på att jag var helt rätt. Symbolerna på kartan stämde och när jag kontrollerade på appen så såg jag att jag var exakt där checkpointen skulle vara. Trots detta kunde.jag.verklingen.inte.hitta.den.
Efter 15 minuters letande gav jag upp. Jag hade ganska lång bit kvar att gå och ville inte att tiden skulle dra iväg allt för mycket, jag kunde komma tillbaka till detta vackra ställe en annan gång och hitta den då.
Jag gick ut från skogen ut till stigen igen och ser bara några meter bort att det står folk och de står mycket likt människor som hittat en checkpoint (=stående tittandes ner i karta eller telefon) och då ser jag, där är den ju! Jag hade letat på helt fel ställe.
Med viss irritation, en del besvikelse och frustration gick fram och tog den där checkpointen men kände mig ändå inte helt nöjd. Hur kunde jag läsa så fel? På en sådan enkel kontroll? Så jag frågade några utav de andra som stod där vid kontrollen om de verkligen tyckte att den var rätt placerad. Jo, de tyckte de. Jag höll inte riktigt med men fick väl ge mig, tänkte att de hade mer erfarenhet av mig.
Något trött och med ett litet sårat självförtroende gick jag vidare och hittade ytterligare 5 (av 5) checkpoint och dagen blev överlag bra. Men jag kunde inte riktigt släppa att jag hade varit så fel.
Så för ett tag sedan var jag tillbaka i samma skogar igen, den här gången för att hitta geochacher i stället. Jag kunde inte låta bli att dubbelkolla denna kontroll igen. Och vet ni vad jag upptäckte? Kontrollen var flyttad. Till exakt det ställe där jag tyckte att den borde vara. HA! Jag sa ju det!
Revansch! Revansch vänner! Det var det jag kände då!
Jag var inte så galet ute med min (relativt nya) kartkunskaper.
