Idag har jag haft kalas. Jag lärde mig för några år sedan att jag tycker det är roligt att ha kalas (efter att i flera år inte haft det för att jag tänkte att jag inte uppskattade det). Jag tycker det är mysigt att pynta och fixa lägenheten, förbereda lite mat och så, men jag skall också erkänna att det är lite stressigt att ha det i december, tillsammans med allt det andra.
Den här gången skall jag också erkänna att jag inte hade klarat det utan pappa. Han ringde mig förra veckan och erbjöd sig att komma och hjälpa mig att städa inför kalaset för att han hade märkt att jag varit så trött det senaste – hur fint är inte det? Så i tisdags var han här och hjälpte mig städa och fixa här hemma. Och i onsdag hade vi vår årliga träff då vi kör piano och köper julgran och ser till att den köpta julgranen hamnar i fot med vatten och han brukar även hjälpa mig att fixa med julgransljusen. Och idag, är alla gästerna hade åkt ställde han sig och diskade för att min energi hade totalt runnit ur mig.
Så nej, jag hade inte fixat det här kalaset kalaset utan honom – så, så tacksam!
Förövrigt vill jag bara säga att det här med att göra exakt samma sak varje år. Det kanske är lite tråkigt men det är hemskt, hemskt praktiskt. Jag kan bara ta fram bilderna från tidigare år och vet direkt vad jag skall köpa och göra. Och alla saker som behöver flyttas i lägenheten, ja det är likadant varje år. Och gästerna, ja de verkar också uppskatta det.
På mitt kalas bjuds detta alltid på drop-in-fika som gästerna kan ta när de ja, droppar in. På det sättet behöver jag inte vara klar med all mat med en gång utan de kan fika lite och ”mingla” med varandra. Jag brukar bjuda på pepparkakor, små lussekatter, lite godis, kaffe, julmust och te. En tradition som jag, och jag hoppas även gästerna, uppskattar.
