Vaknade med huvudvärk och tungt huvud i morse och det var SÅ skönt att kunna vara hemma och vila i stället för att behöva tvinga mig iväg. Jag vet faktiskt inte om det är huvudvärken eller det tunga huvudet som är värst faktiskt men jag börjar bli rätt less på det nu!
Efter några timmars vila kände jag att jag behövde komma ut. Jag känner ett större behov av att vara ute och gå alldeles ensam ute i skogen just nu och tycker det är roligt att jag faktiskt bor relativt när en skog fast jag ändå på något vis bor centralt. Var ute och gick i över en timme och hittade vägar i skogen jag inte gått innan men där jag garanterat kommer vilja gå igen.
I dag upptäckte jag dock att jag faktiskt kände mig lite orolig när jag var ute och gick och jag mötte personer (alltså en och en) och jag kom på mig själv att kika över axeln flera gånger när jag gick om en person. Jag har inte varit sådan innan men har blivit det på senare tid, vet inte om det beror på att jag nu går på ställen som inte riktigt känns som hemma eller att jag påverkas av sånt som jag läser och hör? Kom dessutom att tänka på att om något hände skulle ingen veta var jag var någonstans. Funderar nu skarpt på att tala om för någon eller lägga upp en bild på något socialt media-forum nästa gång jag är ute och går. Folk kan tro det är för skryt, men då kan jag i alla fall vara lite lugn att det på något sätt går att se ungefär var jag varit.
Det stör mig rejält att jag känner så här. För mig är frihet viktigt och framfört allt det här med att bara kunna röra mig fritt, göra det som jag själv vill och känner för.
Nu blev det här visst någon form av lite allvarligtare inlägg, det var faktiskt inte min tanke när jag började skriva men ibland far mina tankar iväg och då kan det bli så här. Min mening är inte att skrämma upp utan mer att lätta på frustrationen som uppstod när jag upptäckte detta idag.
Det är i alla fall fint med höst! Det är det! Och det var väldigt skönt med frisk luft! Det var det!
