Jag har en widget på min samsung-platta som räknar ner till vissa händelser. Om man väljer ett datum och det har passerat och man inte väljer något nytt datum så räknar den dagar sedan det valda datumet.
Idag har jag bott i min lägenhet i 200 dagar. Och jag trivs bra, det gör jag men jag har inte känt mig helt hemma hela tiden. Så när mamma&pappa sålde huset som ändå på något sätt var hemhemma och som inte kändes som att sova borta och var stället jag åkte till om jag behövde få lite frid så funderade jag på om jag skulle känna mig riktigt, riktigt hemma någonstans.
Men så kom december, mörkret, möjligheten att tända ljus, pynta och krypa upp i soffan. Och: framförallt; delar av den där rejäla tröttheten började minska något och i helgen, när jag hade fixat för kalaset, så kände jag mig glad över min lägenhet. Och jag började känna mig hemma.
Jag har ganska lätt att bo in mig hos andra, sova borta och så men just det här att känna mig hemma, på riktigt – det tar tid för mig. Jag behöver få landa i en gäng månader, bo in mig, inte känna krav att jag måste trivas, få ta saker i min takt. Jag hade ett tag lite dåligt samvete att jag inte kände mig 100% hemma fast jag inte kunde sätta ord på vad det var som inte kändes bra. Nu försöker jag släppa det och istället tänka att jag är sån som behöver tid att landa och verkligen bygga ett bo.
Någon gång skall jag dela med mig av fördelarna med min nya lägenhet (för de är många), jag skall bara landa lite till.
