I söndags la jag upp ett inlägg på instagram där jag skrev att planering och struktur är viktigt för mig de veckor det är många bollar i luften. Jag skrev också att jag kände mig redo för den här veckans träning och att det var sista veckan med träning innan en vilovecka.
Låt mig säga så här; jag var betydligt piggare när jag planerade och skrev inlägget än vad jag är nu. Åh så trött jag är i huvudet och kroppen.
För första gången på flera veckor känner jag nu behov av lite vila. Jag vet inte om det beror på att jag har några intensiva dagar, att kroppen nu faktiskt börjar bli lite trött eller om det beror på att jag känner efter mer nu. Det går inte att veta men trött är jag.
Jag är väldigt glad att jag har planerat både gårdagens och dagens pass i detalj, utan denna planering hade träningen inte blivit av. Igår genomförde jag ett bra pass trots trött huvud men idag…
…alltså neh! Trött i kroppen från början och när jag sedan trampar snett och får en lätt, lätt vrickning på ena foten känns det som att det är ett sånt pass som det bara att ta sig igenom utan att tänka eller analysera.
Så, jag gör det som står på pappret, inte mer och inte heller mindre. Hoppningen blir katastrof men jag inser att det inte går att göra något annorlunda idag. Kroppen och huvudet var helt enkelt för trött. Jag gör det jag planerat och så åker jag hem.
4 träningspass (minst) innan det blir en vilovecka och jag längtar dit men så länge får jag äta och sova ordentligt.
