Ja, det är lite motgång just nu och har varit så i någon vecka. Mina smalben krånglar. Jag tror inte att det är benhinnorna utan snarare musklerna. Egentligen är det inte så konstigt, jag har ju ändrat min träning helt och hållet, min kropp är inte van vid det. Jag inser det och låter kroppen anpassa sig.
Så vad innebär det här då? Jo, ingen löpning, ingen jogg och ingenting där jag kommer upp på tå. Detta i sin tur innebär: ingen löpskolning, ingen ansatslöpning, ingen hoppning, ingen häckgång. Jag får alltså inte göra något av det som jag tycker är riktigt roligt.
Istället? Jo, de dagar jag tränar i hallen får jag snällt ägna mig åt att gå på tå, hål, sidor av fötterna, jag övar på gående löpsteg utan att komma upp för högt på foten vilket visserligen är lite svårt eftersom jag inte riktigt har koll på mina höfter, nyttig träning alltså. Och så kör jag mycket styrka.
Jag känner mig lite nedstämd över det här. Mest för att jag tycker det är så roligt att träna just det jag nämnde tidigare. Men jag får se det som en period då jag tillåter mig själv att bygga upp kroppen. Under tiden får jag kanske lära mig stöta kula, öva lite spjutteknik och få en stark kropp.
Så egentligen är det inte SÅ farligt. Jag får ändå vara i friidrottsmiljö och njuta av att jag ändå på något sätt gör det här. Och jag vet att det är sunt att inte plåga kroppen mer just nu. Jag kommer tillbaka. Jag kommer om ett tag kunna springa igen. Det kommer gå över. Jag kommer lära mig mycket av det här.
Acceptera och sedan anpassa sig.
Det är så jag kommer få göra, gång efter gån.
Tills jag tillslut når mitt mål.
