Igår var det en riktigt vårdag. Åh så vackert det var.
Det är samma sak varje år, det verkar inte riktigt som jag lär mig. Jag går runt och känner mig trött, tom på energi och funderar på vad det är för fel på mig. Jag har ju ett fantastiskt jobb, familj och vänner. Jag trivs med livet. Men ändå är det något som inte är helt bra.
Så kommer den. Den första vårdagen. Solen. Fåglarna, den höga luften, vinden. Den vackra himlen på morgonen. Det ljusnar tidigare på morgonen och det är ljust längre in på kvällen. Samma sak varje år: jag inser hur mycket den där solen, ljuset och värmen gör. Tänk om jag bara kunde lära mig det?
Igår njöt jag, som jag njöt. Jag mådde så bra. Var nästan lite sprallig. Jag fylldes av glädje, energi, och vårkänslor. Jag log på mina promenader (ja, jag gick till och med två stycken) och log åt alla andra som var ute och gick, cyklade eller bara hängde i solen.
Det kanske finns ett litet slut även den här vintern? Det kanske går mot ljusare tider.
Det brukar göra det.
Även om jag råkar glömma det varje år.
Tur att våren kommer ändå.
