Det första jag frågade mig själv i morse var; och hur skall vi lösa dagens träning? Jag hade sovit för länge för att hinna sticka till gymmet på morgonen, jag skulle inte hinna träna på kvällen och mitt på dagen är jag borta. Och så stod det klart att det skulle bli en kort morgonjogg.
När jag väl satte igång kändes benen som jag redan hade sprungit ett halvmaraton. Med tunga ben och små steg joggade jag 3 km. Alldeles lagom en sån här dag.
Att löpning inte har en bestämd dag på mitt schema känns bra mentalt. Men att jag då och då ger mig ut på en joggningtur frivilligt -det känns ännu bättre.
Med dagens lilla träning gjord fortsätter jag nu den här dagen
