En utav de saker som jag om när det gäller träning är att det ger utlopp för alla mina känslor. Olika träningsformer ger utlopp för olika känslor.
Som t ex mina TRX-pass. Jag älskar TRX, jag vet att det är ett starkt ord att använda men jag väljer att faktiskt göra det för jag tycker så mycket om det och det gör mig rakt igenom helt och hållet lycklig. Att hålla i sådana pass och få dela med mig av detta och känslan för den sortens träning – I love it!
Ni kanske inte kan tro det men JHH kan vara sur, grinig och ilsken. För vissa är detta självklart, de har sett mig i alla dessa olika former men för en del är jag enbart glada JHH. Men jag kan gilla att förvandlas till den ilskna, arga och låt mig uttrycka brutala JHH. (Även om jag inte blir brutal så känns det så.) Jag kan gilla de situationer då jag får möjlighet att avreagera mig och får ur mig alla känslor, surhet, grinighet och all ilskna som rör sig i den lilla kroppen. Box är extremt bra i sådana fall, löpning fungerar nästan och egentligen all form av träning som kräver att man anstränger och utmanar sig själv extra mycket ger utlopp för mina känslor.
Det finns också träningspass som ger mig prestationsångest. Känslan i sig är väl inte så bra eller härlig, underbar och så vidare MEN känslan när man faktiskt lyckas pressa sig själv genom det där som man från början inte trodde man klarade – den är underbar! Träningen hjälper faktiskt mig att inse dels att jag kan väldigt mycker mer än jag tror och hur jag skall ta mig an andra uppgifter i livet. Det är en ganska go känsla det också.
Och så finns de där träningspassen som egentligen inte är så speciella utan bara neutrala som kan göra mig glad, så glad så att jag inombords skuttar runt (jag skuttar inte runt…). Det kan vara efter en klass med grym instruktör eller efter ett eget pass. Det är underbart!
Att träning får mig att må bra? Ja, det är faktiskt så.
Det är därför jag fortsätter. Och fortsätter lite till. Igen och igen