Jag måste bara få berätta om min lilla löptur som jag gjorde i torsdags. Egentligen är det inte så märkvärdigt men för mig, tjejen som förr inte gillade att springa, är det det. Återigen imponerades jag av mig, av min hjärna och av mina egna tankar.
Jag vaknade upp, seg och med huvudvärk liksom efter en kväll full av fest och stämning. Så var icke fallet utan det hela berodde nog på en sen kväll och dåligt syre i rummet under natten. Tänke tillåta mig själv att ta en liten lugn runda 2,5-3 km skulle vara helt okej med tanke på kroppen.
Ner för den branta backen gick jag. Sedan var det dags. Hade bestämt mig för att springa fram till motorvägsbron (ca 2,5 km). Det gick bra. Långsamt men bra. Jag hade lite, lite nerför och det var inga backar. Det var skönt att bara kunna mata (trots detta fick jag inte upp tempot…kanske vågade jag inte?). Jag märkte att mina tankar började gå mot hur vägen tillbaka skulle bli samtidigt som jag faktiskt njöt av att vara ute (obs. läs den meningen igen. Och en gång till och fundera sedan på vad det står. Vem som har skrivit. Vem det handlar om. Skriv sedan…oh..förlåt men obs. Läs meningen en gång till ;)). Jag beslutade mig då för att ändra planerna.
Istället för att springa till motorvägsbron och tillbaka så fortsatte jag. Till nästa bro. Hoppades på att det skulle bli ungefär detsamma. Lät benen bara gå. Lät tankarna flyga och bara njuta av solen. Väl framme vid bro nummer 2 hade jag nått 5 km. Då tog jag en liten paus för att sedan vända hemåt.
Jag sa till mig själv att jag fick välja precis vad jag ville. Gå eller springa. Jag försökte springa men nej, på något sett var hemvägen tyngre än dit (inte bara på grund av backarna). Jag är med andra ingen häst som ökar tempot så fort man vänder hemåt, tyvärr. Jag gick de 5 km hem, njöt av vädret, njöt av att ha gjort de där 5 km. Gick i kapp en kvinna (jag kunde ju inte gå långsammare än vad hon gjorde…tävlingsmänniskan JHH) och fick upp ett bra tempo.
Sedan uppför backen (som jag förövrigt skall springa uppför 2 gånger i sommar.) och så var jag hemma.
Väl efteråt har jag räknat ut att de där 5,02 km (man skall vara exakt…) gick på 31.05 och då hade jag kunnat öka. BRA JHH!! Riktigt bra! Vi är på rätt håll! Nu skall vi bara lägga till lite backar, lite tempo och många kilometrar så skall vi nog nå vårt mål.
Att jag sedan gick den där backen upp på 4.31 visar bara att mina ben har en del krut i sig trots veckans utfall. (Jag gick ner på 5 minuter).
Kanske inget speciellt om man jämför med andra.
Men jag jämför mig inte med andra utan bara mig själv.
Då är det galet bra!