Vaknade i morse, såg att det var grått… Och SNÖ! Gick upp, åt frukost och sedan begav jag mig ut på en riktig vinterjogg. När det väl är snö så vill jag ju passa på att ta den där joggen i snö, det är något speciellt med det, att ge sig ut och springa i långsamt, långsamt tempo, utan krav utan istället fokus att hålla sig upprätt och inte hamna på marken på grund av halkan. Snön som yr, kallt ansikte men varm kropp eftersom jag som vanligt har för mycket kläder på mig
Det går inte fort där ute. Nej, jag håller lågt tempo men ramlat aldrig, även om det i visar backar går mer bakåt än framåt. Det är skönt, skönt att komma ut, känna snön, känna vintern, bara njuta.
Känner hur jag spänner baksida lår under tiden jag springer, kommer nog ha träningsvärk imorgon. Vaderna känns och lite stel av de små, små stegen. Känner hur mycket coren får jobba, det är tjusigt med sådan löpning, det blir så tydligt hur många muskler som jobbar i sådant underlag.
Förvånas över hur få barn det är ute när jag springer. Borde inte alla vara ute nu? När jag och mina syskon var små kutade vi ut så det var snö ute och vi var sällan ensamma. Eller inbillar jag mig bara att det var så?
Är inne nu, har kollat på damernas stafett, skall äta gröt (mitt nya måste) och sedan åka iväg och jobba.
Och hålla tummarna att snön ligger kvar ett tag till.
