Barnslig i nattens sena timma

För övrigt så har det nu tillkommit en ny regel i huset. Hoppa-inte-upp-pigg-och-glad-innan-klockan-06.00. Det är inte jag som kommit på den, det är mina föräldrar. Jag vaknade nämligen 05.15 idag och hade ingen att prata med men när mina föräldrars väckarklockor äntligen ringde då gick jag upp för att prata med dem. Tydligen var de inte lika pigga som jag (jag var snäll kanske bör tilläggas)

Tillbaka till att klockan snart är 01.00.
Förutom den sena timman så har jag även denna kväll testat klänningar. Ni förstår, imorgon skall det firas lite smått. Och jag…ah, ni vet kalas, firande -det är inte min grej. Man förväntas vara fin…jag känner mig inte fin. Man kommer synas -jag gillar inte att synas.

Jag har länge försökt få igenom att jag inte behöver komma. Det har inte lyckats (det kan jag iof kanske förstå). Sedan har jag försökt få igenom att jag inte skall spela (mamma ville ha en konsert…) det har inte heller gått. DÅ har jag försökt säga att jag inte ha finkläder… Och så har diskussionen satt igång (jag är omöjlig att diskutera sånt med. Pappas kommentar har bl.a. Varit ”varför skickade vi inte henne till Dramaten?” finns ett problem med Dramaten…jag gillar inte att synas…). Nu har det iaf slutat med att jag skall ha klänning när gästerna är där men får lov att diska i träningskläder…se där. Nu fick de dit mig och tydligen skall jag diska också…

Märks det att jag är trött? Och barnslig? Åh, det där sista är bara en försvarsmekanism. Jag blir sån när jag ställs inför något jobbigt. Och tro mig, för mig står kalas långt upp på listan för obehagliga situationer.

Nu skall jag sova. Och samla på mig mycket mod. Det lär jag behöva.