Förra året var det min ”svenska kyrkan – tröja”. Den var med på de flesta läger, jag såg till att den blev tvättad så att jag kunde ha den om det var ”dåliga dagar”. Den här terminen känns det inte lägligt att ha den, inte för att jag skäms utan för att det inte alltid är så populärt att ha den på skolor. Istället har min fleecetröja blivit min trygghet.
Nu kanske någon tänker, varför säger hon det där? Jo för jag tänker att alla har saker som vi inte tycker om. Det kan vara vad som helst och min tanke är att det alltid känns bäst för stunden att fly ifrån det. Då slipper man det där jobbiga men i längden tror jag sällan det är det den bästa lösningen. Att då hitta något som gör att man klarar av att möta det man tycker är jobbigt.
Så när jag på morgonen tar på mig min tröja (jo klart att jag tvättar den!) så blir det min sköld för dagen. Det hjälper mig att gå ut ifrån huset. För det finns inget som känns så jobbigt som att sitta hemma och känna att man återigen har blivit besegrad. . Det kanske inte är tröjan i sig själv som gör att jag går utan det är något psykologiskt precis som den där känslan av obehag att gå hemifrån på morgonen är psykologisk. Tröjan hjälper mig att komma iväg och känslan av att klara av något man tycker är jobbigt, den är grym.
Jag säger inte att det här för att pressa någon utan för att visa upp en utav mina svaga sidor, så kanske någon där ute i världen tänker ”jag är inte ensam”. Alla människor har sina ”konstiga” sidor som egentligen inte är så konstiga det kan bara vara så att det är svåra att förstå ibland.
En utav alla mina konstiga sidor är att jag känner trygghet i min tröja.
Har du någon ”konstig” sida?
Jag har precis som du ett klädesplagg som hjälper mig. Jag har en stor svart jacka som om man känner för det kan använda som täcke! Det är min sköld =)
Jag hatar att prata inför folk (under vissa omständigheter, tex redovisningar) och nu i höst har jag fått för mig att mina glasögon fungerar som ett skydd för mig. Som en sköld, ungefär.