Det har mörknat. De andra har somnat. Jag lyssnar på tyst musik och njuter av att bara få vara. Tröttheten börjar så smått komma trots att jag sov några timmar vid sextiden. Jag har läst ut min tyskabok, har bara några frågor kvar. Jag börjar längta efter träning och kroppen skriker efter ha lov och ledig och få sova ordentligt.
Det är nedräkning nu. Det är bara några dagar kvar. Sedan är jag klar. Det som jag kämpat med i flera år nu.
Och jag tror jag kommer klara det.
Den känslan är underbar!
Sedan kan jag slappna av, träna, njuta av livet. Vänta på att solen och värmen skall värma upp vattnet så jag kan få bada.
Nu skall jag snart sova. Det skall bli gott.