Etikett: Sammanfattning

Vardag

Mitt 2019

Johanna HenricssonLämna en kommentar
2019 är om några timmar över och 2020 är närmre än någonsin och skall jag vara ärlig var jag först inte jättesugen på att sammanfatta det här året men så vet jag att jag kommer tycka det är roligt om ett tag att kunna gå tillbaka och se över 2019 i ett samlat inlägg så jag gör ett försök. 
 
Sjukskrivning 
Det går inte att beskriva det här året utan att prata om sjukskrivningen. Några månader av trötthet och kämpande. Två veckor hemma, en hel del veckor på halvtid och sedan veckor att komma tillbaka. Jag orkar inte prata så mycket om det nu, kanske senare, men jag fick mig en törn och framförallt mitt självförtroende fick sig en rejäl törn, både på jobbet men också övriga livet. Var Johanna som kände sig stark, klarade stress och press och som ändå ganska ofta kunde vara positiv? Och vem var i stället hon som var så trött, känslig, kände sig svar och inte klarade ens tanken på stress eller press? För att inte tala om hur gnällig och negativ hon var? 
 
Jag har börjat komma tillbaka, jag har börjat se nygamla sidor hos mig själv, och självförtroendet har börjat växa så smått men det känns ändå som jag har en bit kvar. Samtidigt så är det vissa saker som jag nu har som jag fått under min sjukskrivning som jag tar med mig. Lärdomar, ordning och reda, nya rutiner med mera. Det finns inte så mycket mer att säga men det här upptog första halvan av året. Andra halvan handlade om vardag och att få den som den varit tidigare. 
 
 
 
Själavårdande natur och promenader
Något som jag verkligen försökte göra under våren var att komma ut. Jag tycker om skogen och naturen och jag lärde mig hur själavårdande det var att komma ut. Jag lärde mig stigarna i skogen nära mig och hittade favoritställen och rundor att gå. Jag gick och gick och gick. Och ibland åt jag frukost ute i skogen och ibland var någon annan med men majoriteten av stunderna var det bara jag. Och skogen. Jag hade tiden att vara utomhus mycket och är det någon jag verkligen vill ta med mig från 2019 så är det alla timmar och alla steg ute i skogen. Det var så värdefullt!
 
Inlägg: Mycket natur
Inlägg: Extra vilodag
 
 
Hönö: Syster, Lilleman och bäst i test
Är det något som jag verkligen kommer sakna från 2019 och som jag också uppskattade väldigt mycket var eftermiddagarna ute på Hönö tillsammans med min syster och Lilleman. Jag jobbade halvtid och kunde komma ut till dem redan vid 14/15-tiden och min syster var mammaledig. Vi gjorde inget speciellt egentligen, vi åt tacos, jordgubbar och naturgodis, vi drack pepsi, pratade och umgicks. Vi bara var egentligen. Jag fick se nya egenskaper och utveckling hos Lilleman och ja, vi hade det bra helt enkelt. Och så tittade vi på Bäst i Test och skrattade – det var så skönt att kunna skratta och tycka något var roligt.  Både jag och syster säger ofta at vi skulle vilja ha de stunderna igen. 
 
 

 

Träningen 
För er som är superintresserade av min träning kommer det med allra största sannolikhet att komma ett inlägg med tankar från träningen 2019. Så jag tänke därför bara kort nämna träningen kort. 
 
Träningen det här året har verkligen varit pendlande, både upp och ner men när jag tänker på det så känns det mest positivt. Jag är säker på vad jag vill träna och jag börjar känna att jag också får resultat i min träning. Sedan att jag varit skadade och kroppen är allmänt känslig – det tar vi en annan gång 🙂 Men överlag och ut efter förutsättningarna ett bra år. 
 
 
 

 

 
Friidrotten 
Det kommer som sagt komma ett helt inlägg om min träning men jag tycker det är ändå är värt att nämna friidrotten. För 2019 är året då jag verkligen, verkligen hittade min plats i friidrotten. Efter många månader borta så bestämde jag mig för att verkligen gå på friidrottspassen. Först torsdagar, stenhårt. Inte missa ett pass, köra på egen hand om det var inställt. Och så helt plötsligt fick jag idéen att vara med på måndagspassen och sedan blev det måndagar och torsdagar. 
 
Och någon gång där lovade jag mig själv att ”nästa pass – då skall jag vara lite bättre”. Och så började jag kämpa. Och springa. Och som jag kämpade och som jag sprang, stundvis så mycket jag nästan fick andnöd. Och så kom resultaten också och sedan var det inte bara måndag och torsdag utan även onsdag. Jag skall skriva mer om det med men löpning (helst inte mer än 300 meter) har blivit en av höjdpunkterna i mitt liv och endorfinerna efteråt har så många gånger varit räddningen det senaste. Men som som sagt – det kommer helt inlägg om detta 🙂 
 
 
 

 

Stugan
Det är värt att nämnas! Det är det! Stugan så klart! Jag var där nästan varje helg i somras. Tillslut behövde inte mina kollegor längre fråga vad jag skulle göra i helgen utan det blev ”Och Johanna… du skall till stugan i helgen?”. Jag packade väskan inför helgen och åkte till stugan på fredagkväll. Det var många fina helger i stugan, detta älskade ställe. 
 
Här länkar jag inga inlägg, de är alldeles för många men vill man se bilder eller läsa inlägg från detta är det bara att skrolla igenom maj, juni, juli och augusti – det finns massor där 🙂 
 
 

 

Andra småhändelser från året värt att berätta: 
 
 
 

 

Hitta ut 
Många av promenaderna under sena våren och sommaren var med Hitta ut där jag letade checkpoints. Saknar det mycke nu och hoppas verkligen det kommer tillbaka till mina trakter nästa år. 
Inlägg: Lördagspromenad
 
 
 
 
 
 
Sällskapsspelskväll med fina vänner (har inget inget men det var en fin kväll!)
 
 
Frukost med Helena (har inget inlägg men det är värt att nämna!)
 
 
Pussla med S (Hur jag inte har skrivit om detta är för mig en gåta men det har varit så mysigt att umgås med S och framförallt pussla). 
 
 
 
 
Vardag

Sammanfattning av vecka 18

Johanna HenricssonLämna en kommentar
 
Veckans hopp:
Jag hoppade över lite häckar i torsdags. Visserligen väldigt låga men det var med än jag trott jag skulle klara av. Känner mig hoppfull (hehe)
 
Veckans vackraste: 
Den här utsikten under måndagens träningspass. 
 
Veckans googling: 
”Hur många månader är en elefant dräktig”. (Jag visste på ett ungefär men vi ville veta exakt) 
 
Veckans ”det här är jag nöjd med”:
Jag och en av mina kollegor har gått en kort promenad på luncher 3 gånger den här veckan.  Det var väldigt skönt att komma ut en stund! Känns bra! 
 
Veckans mysigaste: 
Min syster sov över hos mig fredag till lördag!  Så mysigt! Jag sov på luftmadrass på golvet, kändes som jag var på läger hemma hos mig själv. Sov riktigt bra faktiskt och det gjorde nog min syster också 🙂 
Veckans känsla:
För varm! Till och med på utomhusträningarna! Misstänker att de här var sista veckan med långa byxor. Åtminstone är det dags för klänningarna att börjas användas mer. Hatar att vara varm om benen. 
 
Veckans måste:
Städa och diska. Men det har jag inte gjort, jag har prioriterat annat. ”Så länge jag inte snubblar mig igenom lägenheten” är mitt nya motto. 
 
Veckans roligaste: 
Gårdagens möhippa.
 
Veckans antal träningspass:
6 st. 
Vardag

2015 i bilder

Johanna HenricssonLämna en kommentar
Här kommer några utvalda bilder från mitt 2015. 
 
Det är något med den här bilden som jag tycker om. Jag kan inte säga vad men ja, jag tycker om den helt enkelt. 
 
Jag flyttade och skrev ingenting alla om det trots att det egentligen är en ganska så stor grej att göra det. Anledningen till att jag inte skrev så mycket misstänker jag beror på att jag inte ville göra det till en sån big deal, ingen stor förändring utan bara något helt naturligt. Pappa och jag flyttade min saker på en dag och på kvällen kom resten av familjen och hjälpte till med det sista, en fin dag. Det blev rätt bra. 
 

Och så kom våren och jag blev alldeles förälskad i bokskogar. Det blev ett stort antal promenader i de där skogarna. 
En utav de bästa sommarbilderna från 2015. 
 
Vet att det här är mer en träningsbild men den dagen var en utav de bästa dagarna på hela sommaren, exakt en sån där sommardag jag längtar efter. Vaknade tidigt, gick en promenad, åkte och tränade (bland annat häck) det var varmt, riktigt hett, så efter träningen åkte jag hem och la mig i skuggan och det lugnt några timmar innan dagen avslutades med ytterligare ett träningspass. En riktigt bra sommardag. 
Semestern spenderade jag i stugan. Värmen och det dina vädret kom alldeles lagom till min semester i augusti. Jag var i stugan, tog det lugnt, och badade en del. Och så paddlade jag och pappa kanot. 

Sommarens höjdpunkt (hehe) blev den lilla flygturen. Min bror och min extrabror (typ) hade fått det i present några år tidigare och nu var det dags för en liten tur. Jag svarade ja när de frågade mig dels för att jag tyckte det var lite roligt (trots höjdrädsla) men också om det hände något skulle jag i alla fall vara med. Det gick bra och det blev en trevlig tur. 
Hösten 2015. En utav de vackraste och finaste höstarna jag upplevt. Fina färger och fint väder. Ljuva höst. 
De senaste veckorna har jag tänt massvis med ljus. Det har blivit ljuspunkterna i den mörka november. 
Avslutar med den här bilden. 
 
Gott nytt år.
Vardag

Träningsåret 2015

Johanna HenricssonLämna en kommentar

I år har jag valt att sammanfatta 2015 i två inlägg. Ett inlägg med fokus träning och ett annat med fokus allt det andra som hör livet till. För den träningsintresserade är det bara att fortsätta läsa, för den som är intresserad av övriga livet kommer det inlägget i morgon.

Här kommer en liten sammanfattning för min träning under 2015. I stället för att skriva en extremt långt text har jag valt ut några bilder från året som jag tycker sammanfattar det och skriver bara en väldigt lång text 😉

Träningsåret 2015

 Jag har kört väldigt många utfall. Utfall fram, bakåt, åt sidan, snett bakom. Utfallsteg framåt med eller utan rotation. Utfall med kettlebells i händerna eller utfall med boll i famnen. Normallånga utfallssteg och kortare steg. En massa utfall helt enkelt. Jag har utvecklat någon form av hatkärlek till de där utfallen.
 Första halvan av året tränade jag bland annat på armhävningar. Från att inte lita på att jag kunde göra en enda på golvet till att göra flera stycken. Jag minns när jag klarar de 5×5 stycken, det var en härlig känsla. Känslan av att ha lagt ner kraft och sedan kunna se utveckling och klara något man inte gjort innan.
Jag har gått från att längta efter att kunna köra knäböj, marklyft och frivändingar till att nästan inte längta efter det överhuvudtaget (det har jag skrivit om nyligen) men att under en period köra enbensmarklyft, det var riktigt roligt.
 Midsommarafton. Jag hoppade längdhopp och slog flera rekord, hoppade längre än jag gjort innan och jag var riktigt glad efter det passet. Ett utav de bästa längdhoppasset under året. Längdhoppandet har varit det roligare och tuffaste under det här året.
 Även om det har varit en del motgång med gnällande smalben, knäveck som är tjuriga och ett psyke som inte varit på topp har jag ändå gjort sånt som jag länge har velat göra. Som att till exempel springa över häckar. Bilden är ungefär lika bra som min teknik och fart men att få göra det, få träna det jag längtat efter många år, att äntligen får göra det. Det är ljuvligt.
 Att kasta spjut blev lite räddningen när prestationsångesten tog över. Att göra något där jag inte hade krav på mig själv tog mig igenom de där perioderna. Att försöka kasta lite spjut gjorde träningen rolig.
 Den känslan jag hade när jag körde spurter i skogen den där dagen, känslan av att vara vältränad, explosiv och stark; den känslan var ljuvlig. Det kändes som jag hade alla möjligheter då, att kroppen samarbetae med mig. Sedan att det inte var sanning, det är en helt annan sak, men jag njöt den dagen.
 Redan i januari känslan som jag befarat skulle komma. Känslan av att det kanske var lika bra att ge upp, känslan av att vara ett fiasko, känslan av att ständigt känna mig misslyckad. Från januari till maj kämpade jag dessa känslor, ganska så ensam eftersom det bara var jag som visste om mina krav och mina drömmar. Tillslut blev det för mycket och jag bestämde mig för att lägga målet på hyllan. En svårt beslut men ett utav de bästa besluten jag fattat. Skillnaden utåt blev kanske inte då stor till och börja med men mitt förhållande till träningen och det här målet. Jag fortsatte att försöka göra några träningar, tränade det jag tyckte var roligt och jobbade igenom besvikelsen att ha ge upp. Efter ett tag började jag sakna att träna med ett mål och ganska snart efter det var målet tillbaka men utan att vara ett tidsbestämt mål. Inte förrän i december kände jag samma glöd och motivation till träningen igen.

Det har varit ett år fyllt av berg och dalar. Det har varit väldigt mycket känslor och jag har kämpat mycket men också fått göra det jag faktiskt vill göra; träna friidrott och hoppa längdhopp. Känslan just nu är att jag vill fortsätta, fortfarande utan någon tidspress men med målet att faktiskt lära mig att hoppa längdhopp riktigt bra. Träningsupplägget jag har just har jag ju skrivit om och jag trivs riktigt bra med det. Jag känner en ny glöd och ett nytt intresse.

 Slutligen; ett stort tack till alla som stöttat och hjälpt mig under det här året. Tack till alla som hejat och gillat. Tack för alla era kloka och uppmuntrande ord. Tack till Henke för ditt ständiga tålamod och nya idéer under våra PT-träningar, tack till alla friidrottstränare under friidrottspassen. Tack! Jag hoppas ni vill följa med under 2016 också.