If I fail, I fail
But that was because
I wasn’t good enough
not because I didn’t have the guts.
Är en mening som jag har haft med mig i många, många år och som kommer från filmen Isprinsessan. Det är inte förrän nu, när de där motiga tankarna kommer att det kanske inte är någon idé att göra det här, som jag kan ta hjälp av den här meningen.
För innerst inne så vill jag det här. Jag vill veta hur min kropp reagerar på träningen, jag vill veta om jag kommer lära mig tekniken, jag vill veta hur långt jag kan hoppa. Jag vill känna känslan av att göra det här seriöst. Jag vill känna känslan av att komma närmare målet. Jag vill känna känslan att märka att jag lärt mig något. Och jag vill nå mitt mål. Innerst inne vill jag inte ge upp det här.
För grejen är den jag kommer inte veta få veta hur det går förrän i juni 2016. Det är först då jag kan lyckas, det är först då jag kan misslyckas. Under tiden, på vägen dit, är det enda jag kan göra är att göra mitt bästa. Lära mig hur min kropp reagerar på träning, lära mig tekniken, lära mig att hoppa. Njuta av känslan av att jag gör det här seriöst. Jag vill njuta av resan närmare målet. Jag vill njuta av känslan av att lära mig saker.
Och jag vill lära mig att ta mig genom svårigheter.
Och är det så att jag misslyckas då skall det bero på att jag inte var tillräckligt bra.
Inte för att jag inte var tillräckligt modig.
