Jag har kommit på det! För bara en liten, liten stund sedan. Jag har kommit på en sak om mig själv som gäller instagram/sociala medier som var så befriande att inse.
Låt oss ta det från början; jag har under ganska lång tid nu känt att jag inte blir så inspirerad av träning på exempelvis instagram. Det blev till och med så att jag skapade ett nytt konto där jag bara följer några enstaka utvalda konton för att jag mer kände stress än motivation (snacka om onödig stress!). Jag har känt lite frustration att jag inte förstått varför jag inte finner inspiration utan mest bara stress från träningskonton – jag älskar ju träning?
Nu har jag kommit på det: Jag tycker om att följa människor som skriver om sin träning i vardagen. Alltså inte rena och skära träningskonton där träningen är i 100% fokus. På något sätt blir det press för mig.
Den där personen som i vanliga fall delar glimtar från sitt liv och nu kämpar mot 10 km eller har börjat träna 3 gånger i veckan eller kämpar på med sina 2 gympass och promenader. Personen som kämpar med att komma iväg, jublar när målet nås, skriver tankar om hur bra träningen är eller hur motigt det känns men som ett inslag mellan allt vardagskaos. Personen som ena dagen berättar om den nya färgen på väggen för att nästa dag dela att hen persade på gymmet, som det är den mest självklara pusselbit i vardagen, som vilket kämpande som helst.
Dessa personer inspirerar mig! Det gör att jag vill träna mer, det ger mig pepp! Tänk att det tog så lång tid för mig att inse detta. Och så skönt det känns nu! Faktiskt!
Skall lägga till att jag även följa rätt många elitidrottare också men oftast tycker jag att deras sätt att dela sin träning är mer avspänd än andra träningskonton. Kanske just för att träningen är en sån naturlig del i deras liv?
Och kan väl även erkänna att jag har ett eget träningskonto men det beror på att jag insåg att det blev för mycket av mitt tränings-eltanade som jag tänkte att majoriteten skulle slippa. Jag har nämligen inte funnit nyckeln till den där vardagsträningen, för mig är det fortfarande väldigt mycket prestation. Nu när jag skriver detta så inser varför jag inspireras som jag gör. Nu känns det så självklart.
Tänk vad skönt det känns när man lär sig lite mer om sig själv.
