Det började egentligen redan förra sommaren. Något att spana in, något attraktiv, lockande. Något att längta efter. Dagar av längtan. Dagar som blev veckor. Från att vara något att spana in till en flirt. En lite flirt här, en lite flirt där. Längtan som blev drömmar. Stora drömmar. Som till slut blir verklighet.
Hösten är en enda stor förälskelse. Det som är i en dröm. Allt är perfekt, lyckan tar över och överskuggar bristerna. Det är rosaskimrigt och gulligull. Alla ord från omgivningen sveps bort med leenden och en förälskad blick. Det är så enkelt, motgångerna suddas bort av drömmar och av lycka.
Och så kommer vintern och förälskelsen börjar tyst tyna bort. Det underbara och perfekta visar sig vara inte alls så där underbart och perfekt som det först verkar. Saker och ting blir inte som det är tänkt, besvikelse efter besvikelse radar upp sig, den ena efter den andra.Det är nu det är upp till bevis om det finns något djup i förhållandet, om det bygger på något mer än bara förälskelse. Stundtals oändlig lycka. Stundtals fullständigt kaos. En berg och dalbana genom alla känslor, förhoppningar, all besvikelse. Dagarna av lycka ger hopp och ork de tyngre dagarna.
Våren blir timme efter timme med kamp, dag efter dag. Kämpa. Tankar på att bryta upp närmar sig flera gånger. Längtan efter lycka växer. Längtan att slippa ur, inte vara med, inte tillhöra. Längtan att vara fri. Ensam, utan krav, utan förväntningar, utan måsten. Sommarens flirt och höstens förälskelse är hundratals mil bort, susar förbi som minnen då och då. Kvar är besvikelse och trötthet.
Och så kommer sommaren. Och då går det inte längre. Ett uppbrott är ett faktum. Kabooom. Relationsstatusen ändras. Från Förhållande till singel. Första känslan är befrielse. Äntligen är det över, äntligen frihet. Lyckan är fullkomlig och beslutet känns helt rätt. Snälla ord om rätt val och att det är sunt cirkulerar runt. Ett beslut är taget och känslan av stolthet över modet att ta beslutet känns stort.
Den andra känslan är besvikelse. Besvikelse över krossade drömmar, besvikelse över att det inte blev som det var tänkt. Känslan av misslyckande rinner stilla förbi. Känsla av att inte ha kämpat tillräckligt, gett upp för tidigt, inte gett det tid ena stunden, nästa en beslutsamhet att valet är rätt. En sorg över att drömmen blott är en dröm och inte verklighet, vemod över att vägen är slut. Återvändsgränd.
Besvikelsen ligger kvar som en tunn dimma. Längtan efter den där förälskelsen kommer tillbaka. Söker med intresserad blick efter ny flirt, efter ny kärlek, nytt ljus, nytt hopp, ny glädje. Lyckas inte. Det är inte samma sak. Inte rätt. Inte ens i närheten av att vara rätt. Inser. Det är det gamla eller inget alls.
Nästa känsla är ensamhet. Och saknad. Saknad av att ha blicken fäst på något. Saknad av väg att gå, något att nå. Återvändsgränden känns tråkig och inte lämpad för vardagen. Velandet mellan att falla tillbaka och lämna helt påbörjas. Stundtals är det gamla flirtandet tillbaka, lockar med drömmen och den gamla längtan. Visar på den tidigare lyckan och förälskelsen. Krossas sedan av bilden av besvikelse.
Beslutet av att sudda ut året som gått. Det går inte att dalta med dåtiden eller tramsa med det som varit. Bryter helt. Avslutar. Finito.
Goodbye.
Men det går inte. Drömmen är som ljusstråle som smiter in mellan fönstret och rullgardinen, omöjlig att missa eller som det lilla barnets leende, omöjligt att inte le av. Inser faktum. Saknaden är för stor. Att vara utan går inte.
Tar kontakt. Möts återigen. Med osäker blick och nervösa steg. Lägger korten på bordet. Målar upp förväntningar. Noterar brister. Möts på mitten. Accepterar olikheter. Drömmar kontra verklighet. Blickar framåt. Villigheten att ge det ett nytt försök, börja om på nytt. Överenskommelse om att starta långsamt, hitta väg som fungerar, som är hållbar i det långa loppet.
Tillbaka på toppen där allting började. Ser tillbaka. Den första flirten, förälskelse, kampen, besvikelse, stundtals lycka. Glädjen. Blickar framåt. Ett omålat landskap breder ut sig med möjlighet att forma lång, hållbar väg. Målet syns i fjärran. Fram till det möjligheter. Vägar att beundra vandringen, glädjas av stegen, med tålamod kämpa i uppförsbacken och njuta i nedförsbackarna. Ett nytt hopp vaknar, en strimma lycka gnistrar och drömmen gryr åter.
Relationsstatus ändrad.
I ett förhållande.
En beskrivning av mitt förhållande till träningen just nu.