De som känner mig vet att jag verkligen inte tycker om tandläkaren, de som
Känner mig riktigt väl tex min familj, vet att jag kan flippa av att bara få hem brev från dem.
Idag var det dags,
Som tur är har jag haft så mycket runt omkring mig det senaste så jag har inte haft plats med oroliga tankar om tandläkaren i min hjärna. Det har varit för fullt med annat, viktigare.
Därför kom den där lilla paniken först när jag satt där. Men visade de bilder från Boston på tv och då kändes ett tandläkarbesök som något väldigt litet och futtigt . När de sedan gick över till ett program om fästningar, de där små djuren…ja, då ville jag bara att hon skulle komma så vi kunde börja någon gång.
Det gick i alla fall bra. Inga hål (mohahaha!!) och hon vågade knappt nämna; tandborstning, tandtråd mm. Hon har lärt sig att det inte är någon idé att klaga, jag vet vad jag borde.
Så det hela gick bra. Ja, som vanligt. Jag glömmer alltid av hur trevlig hon är!! Det är inte hennes fel att det har blivit svårt&jobbigt tidigare, det är inte hon som har dragit alla dessa tänder, gett mig alla dessa sprutor och ryckt och slitit i mitt mun. Hon gör ett galet bra jobb!
Men nu är jag galet trött. Det är
En stor ansträngning för mig, jag är alltid lika trött efteråt. Och eftersom det är dumt att belöna sig själv med godis en sådana här dag så tycker jag att sova en stund inte är en dålig tanke.
