Jag har kommit in i en period då jag verkligen kan gå runt och längta efter att äta. Till denna period hör även att jag tycker det nu är, relativt, roligt att laga mat vilket gör att jag anstränger mig lite extra och gör det lite extra gott. Detta gör att jag längtar ännu mer efter att äta. Jag kan verkligen går runt och se fram emot min lunch eller middag.
Det här är något som numera är tydligen är vanligt för att vara JHH men jag har inte vant mig vid den här känslan. För ett par år sedan fick jag tvinga i mig mat, kunde knappt äta något för en magkatarr-irriterande mage eller för att jag mådde dåligt psykiskt.
Därför känns det extra gott att jag faktiskt kan äta utan att behöva tvinga mig själv, kan njuta av maten och inte behöver vara orolig för att få ont i magen och att jag bara kan njuta.
Se bara på dessa bilder
Ljuvliga måltider!
