Vardag

När ensamhushåll inte är favoritgrejen

Sak jag funderat på i kväll: Om jag inte kunde montera ner mitt bord och på något sätt få in det i min bil. Packa bilen med en väska fylld med kläder, datorskärm, lampa, tangentbord, dator och övriga saker man behöver när man jobbar och sedan åka till min syster. Och ja mer eller mindre räkna in mig i hushållet där.

Jag tror de hade tyckt det var alldeles underbart att knö in ytterligare en vuxen människa i lägenheten och min syster hade ääälskat att få dela dagarna med mig, där vi hade kommit överens 110% av tiden. Och det hade inte på något sätt varit trångt i den redan relativt trånga tvåan men finns det hjärterum…

Annan sak jag också funderat på ikväll: Hade jag haft en större lägenhet där i början av februari/mars hade jag tvingat S att flytta in till mig så hade vi kunnat dela hushåll under denna pandemi. Mmm, ljuva tanke.

Men nu kommer jag inte få plats med bordet i bilen och min syster och hennes familj har nog som det är i deras lägenheten och ja, jag hade ingen tvåa eller trea för delen heller i början av året.

Jag säger inte att det inte fungerar nu, det gör det, jag säger bara att jag just i kväll, hade jag gärna haft lite sällskap. Det brukar inte vara någon större fara men den senaste tiden ja… då har jag önskat mer att jag hade delat hushåll med någon och inte ja, behövt välja ut 1-2 personer (utöver jobbet) att umgås med ibland för att inte vara helt ensam.

Men jag vet att det finns de som har det betydligt värre! Och jag känner mig inte så ensam på det viset, jag pratar mycket med folk på dagarna och så, men ni vet…det är bara den där känslan att inte behövt vara helt ensam med alla tankar, funderingar och ja, elände helt enkelt men också att behöva göra allt ensam. Och jag vet att jag inte är ensam om den här känslan nu och att det antagligen är massvis med personer som känner igen sig. Och jag vet också att det sitter de vars dröm och enda längtan just nu är att få komma bort från platsen de befinner sig på för att vara just ensam. Jag vet det också. Men trots det känner jag mig… men ja, lite uppgiven och nedstämd ikväll.

Jag behöver väl bara få ur mig det helt enkelt.

Nu skall jag sova och hoppas på att morgondagen känns något enklare.

Hade till och med nästan kunnat erbjuda mig att diska om vi hade bott ihop… men bara nästan

Kommentera