Träningsdagbok

Vecka 6 – Lugnt och metodiskt

Söndagkväll och klockan är egentligen lite mer än jag önskar men som vanligt har jag svårt att slita mig från familjen. Det som brukar få mig att verkligen gå och lägga mig är när jag säger till mig själv att om träningen och jobbet skall gå bra måste jag sova mina timmar. Då känns sömnen viktig och det är lite enklare att lämna skratten, gemenskapen och det där lilla retsamma som familjen bjuder på. 
 
Den här veckan har egentligen inte varit särskilt speciell, inget som sticker ut. Jag tycker om min träning, jag tycker om det jag gör. Jag gillar rutinen. Det finns inte så mycket mer att säga just nu. Jag lämnar den här veckan bakom mig och så börjar en ny. 
 
Veckans träning: 
Måndag : friidrott 
Tisdag : friidrott  (på gymmet. Måste planera bättre nästa gång).
Onsdag: styrketräning 
Torsdag : vila 
Fredag : TRX 
Lördag : vila 
Söndag : styrketräning 
 
Nästa vecka vill jag fokusera på att våga. Våga hoppa långt.  Våga testa nytt. Våga testa sånt jag är osäker på att jag inte kan. Våga hoppa högt. Våga. 
 
Avslutar med en bild från dagens lunch utomhus i solen. Mysig och solig stund. 
 
Träningsdagbok

Äntligen träning igen

Äntligen säger jag bara!! Äntligen! Jag har gått och väntat på det här sedan förra torsdagen. Träna. Jag har dragit ut på vilan för att verkligen bli frisk. Nu är jag frisk. 

Och otränad. 
Dagens träning körde jag tillsammans med klubben. Fast ah, ensam. De andra hoppade höjdhopp men jag fokuserade på styrka och att hitta tillbaka. 
Dagens lilla pass med mycket vila för att ta det lugnt:
5×5 backsquat 
5×5 marklyft 
5×5 utfall/ben med skivstång över huvudet 
2×5 5 sekunder sprint med gummiband som motstånd. 
Tog det väldigt lugnt dag. Bortsett från knäböjen där jag la på lite för mycket. Egentligen en bra vikt men jag har inte kört det på månader. Så jag skall sänka vikten och fokusera på teknik ett tag nu.
Marklyften kändes däremot bra och väldigt lätta. La dem på 30kg för att ta det lugnt. Har inte kört marklyft på månader. 
Utfallen körde jag med 10kg stång. Helt okej vikt men tappade lite höftkontroll mot slutet av repetitionerna så nästa gång minskar jag antalet och fokuserar på att ha full kontroll på höfter istället. 
Sprinten var rolig men jobbig. Jag kom väldigt fort upp i hög puls och har inte uthållighet att hålla tempot 10 sekunder så vi minskade till 5. Det skall bli kul att fortsätta och se utveckligen där. 
Nu ser jag fram emot en trevlig vecka med mycket men väldigt lugn träning 
Träningsdagbok

Den senaste träningsperioden

Jag är inne i en lång period där jag testar träningen nu. Jag har, helt ärligt, inte kommit på några mer specifika eller stora mål sedan jag skrev det här inlägget. Sommarutmaningen kom ganska lägligt för att jag skulle ha god träning men jag är fortfarande utan ett specifikt mål. Kanske inte jättebra…jag vet. 
 
Sedan en månad tillbaka har jag testat ett litet nytt upplägg. Jag var trött på alla dessa olika småövningar och ville ha något annorlunda. Efter att ha läst lite om träningsupplägg på olika håll, läst hur andra tränar, kommit fram till att det finns tusen olika åsikter bestämde jag mig för att helt enkelt för att testa något lite annorlunda, för mig. 
 
Kortfattat vad som har varit annorlunda:
1. Jag delade upp kroppen i underkropp och överkropp
2. Jag började träna ”hårt” varannan dag och den andra dagen blev antingen vila eller lätt träning. 
3. Jag började fokusera mer på ”basövningar” (jag känner mig inte helt bekväm med det ordet då jag inte har 100% koll på vad det egentligen innebär och utesluter men jag kan förstå principen och den har jag använt mig av). 
4. Jag minskade antalet reps i seten för att våga öka vikterna och utmana mig själv. 
 
Det har alltså blivit mycket knäböj, marklyft, bänkpress och chins av olika slag. Lite axelpress (lite varierat hur beroende på anläggning) bicepscurl och lite triceps har det också blivit. Det många antalen pass i veckan minskade radikalt och vissa av dem ersattes i stället med cykel, stretch eller bara pass där jag istället tränade teknik eller andra övningar som inte gjort mig allt för trött utan som jag istället blivit glad över att träna. 
 
Det positiva med detta:
1. Skönt att köra varannan dag.
Både mentalt och för kroppen. Även om jag tidigare varit duktig att låta musklera vila och inte köra samma muskelgrupper för tätt in på så har det ändå varit skönt att få lite vila mellan. Mentalt har det varit skönt att veta att jag ”bara” behöver prestera på topp varannan dag. Dagarna med stretch, teknik, cykel har blivit uppskattade dagar de också.  
2. Jag har vågat utmana mig själv
Genom att gå ner i repetioner vågade jag lägga på mer vikt, något jag antagligen faktiskt kunnat gjort tidigare men eftersom jag är feg människa som är noga med teknik samtidigt som jag har svårt med tekniken så har utmaningen aldrig kommit. Det här har gjort att jag vågat utmana mig själv. 
 
3. Skönt med inte så många övningar
Jag har börjat uppskatta basövningarna och vill gå djupare in på dessa och verkligen lära mig och behärska det. Det har varit skönt att ha ett ”mindre” utbud att välja mellan.
 
Som ni ser så pratar jag i dåtid och inte nutid. Ja, för jag har tröttnat lite. För det finns några saker jag saknar med mitt nya upplägg.
Jag saknar:
1. Pulsen, i benpassen kan jag känna av den men jag lyckas inte i överkroppspassen. 
2. Jag saknar TRX
3. Jag saknar cirkeluppläggen
4. Jag vill ha lite större variation.
 
Jag har också fått förlita mig mycket på min teknik och har fått kämpa mycket med den. Jag behärskar fortfarande inte alla övningar vilket gör att jag kan känna mig begränsad. Det har varit supernyttigt och jag gillar verkligen övningarna men kan ibland sakna det där med att behärska det och ja, då är TRX och kroppsvikten väldigt skön att lägga in i passen just för att kunna ge allt utan att oroa sig för tekniken. 
 
Den här veckan har jag helt enkelt gjort om lite. Lagt in lite TRX för att röra mig i andra riktningar, få upp pulsen lite och göra annorlunda. Idag när jag tränade med syster så tog jag bort vissa av övningar och ersatte dem med andra. Och jag har trivts mycket bra med det.
 
Jag har gillat det inrutade mönstret, att jag alltid vet vad jag skall göra men det gör också att jag snabbt tröttnar. Jag hade tänkt köra det här i alla fall två månader, få in rutinen, kunna se skillnaden och så men jag kommer tänka om. Jag kommer ta med mig det positiva, forsätta med ungefär samma övningar. Jag kommer behålla mycket av det jag gör nu men lägga in lite nytt också. 
 
Jag fortsätter alltså min träning, testar nytt och testar annat.
Variation förnöjer.
Visst är det så?
 
 
Träningsdagbok

Bara pilar uppåt

Haft en riktigt bra dag idag. Vaknade pigg, rolig jobbdag och sedan iväg och träna nästan med en gång (nästan nytt rekord…jag är en mästare på att dra ut tiden när jag jobbat morgon.)
 
Dagen till ära tränade jag på STC, det var roligt att vara ”tillbaka”, i början av sommaren spenderade jag många kvällar på STC men under min semester och veckorna därefter har jag inte varit där och tränat, därför var det roligt att köra där igen även om jag fick improvisera lite i mitt träningsprogram som inte är helt anpassat att vara där. Jag trodde först att jag skulle behöva göra om majoriteten av övningarna men det visade sig ganska snabbt att det egentligen bara var en övning som jag fick ändra helt. 
 
Jag hade grym energi idag. Jag vet inte om det beror på mängden äpplepaj jag tryckte i mig igår kväll, att jag var pigg och glad när jag vaknade, om det var seniorernas glädje, den roliga jobbdagen eller om den riktigta längtan efter ett träningspass orsakade energin. Den här grymma energin ledde i alla fall till att jag efter nästan varje set kunde skriva en pil som pekade uppåt. Enligt mina anteckningar innebär detta att jag skall öka. 
 
Jag gillar de där pilarna. Det innebär att jag får resultat, att det jag gör går åt rätt håll. Det innebär att jag hänger med på fysiskt och psykiskt (när det kommer till JHHs träning handlar det till 75% tankarna och 25% om kroppen, huvudet styr…) Det går bra nu! När jag kom tillbaka från semestern hade jag en liten svacka, jag lyckades inte riktigt med träningen, det berodde nog mest på att jag var nervös över hur det skulle gå och hade mer fokus på det än att faktiskt hålla fokus på själva träningen. Nu har jag kommit in lite i vardagen igen och jag är tillbaka till den där härliga känslan att det går åt rätt håll. 
 
Nu skall jag och den träningsgalna kroppen sova,jag erkänner…jag skrev träna först, av ren vana. Frågan är om jag kan lura mig själv imorgon att 20 minuter cykling och stretch på det räcker? Det krävs mycket disciplin för att inte träna för mycket nu. Tycker det bådar gott. Då är kroppen fylld av energi.
 
En sån där lagom bild där fokus inte ligger på JHH. JHH gillar inte att vara i centrum…
Träningsdagbok

Femtio av varje

Körde ett bra pass igår. Hade egentligen inget planerat när jag kom dit. Ja, visst är det ovanligt för att vara JHH men lugn, det finns en förklaring. Först hade jag tänkt köra någon form av intervaller inomhus men sedan blev det lite ändrade planer och jag kunde köra ben kvällen till ära. Dock hann jag inte planera vad för benträning jag skulle köra, och väl var väl det. 

 
På plats hade jag ungefär en timma på mig. Krafsade snabbt ner ett förslag på kvällens benträning. 50 frontsquat, 50 utfall, 50 boxjump och 50 airsquat. 
 
Jaha. Det var väl bara att köra igång. Jag valde att köra relativt lätt på alla övningarna, jag litar varken på mina ben, knän eller teknik. Jag höll inte heller så högt tempo utan såg till att ta mig igenom det utan några större konsekvenser. Boxjumpen var helt klart jobbigast, både fysiskt och pyskiskt. Boxjump är något jag måste öva upp, så är det bara. 
 
Men jag är ändå nöjd. Jag klarade mig igenom det. Nu har jag en tid att slå vilket innebär att jag kommer öka tempot. Sedan kan jag öka vikten också. Jag är glad och tacksam att jag har fått köra så mycket WOD:ar på min PT-träning. Det har skapat en envishet som tar mig igenom mycket. 
 
Efter den lilla rundan körde jag lite marklyftsteknik också. Försöker känna mig trygg där, det går sådär men framåt och med tanke på hur det såg ut för ett år sedan så är jag nöjd. Jag rör mig långsamt, långsamt framåt och det är roliga steg framåt. 
 
Skall nog lägga in några planera-på-plats-pass då och då. Det verkar ju gå bra! 
Och träningsvärken framöver är ett faktum

Vad säger ni om min fantastikt fantasifulla och skarpa bild? 😉
 

Träningsdagbok

Att vinna något ur det som ses som misslyckat

Min tanke denna löpardag var att springa/jogga ca 5-6 km på vårt elljusspår (variation förnöjer). Jag hade plan att ta det ”jobbiga varvet” men den långa backen som slingrar sig som ett S uppåt. Tanken med detta var att då skulle jag kunna få upp ett tempo resten av varvet som är ganska snällt. Hade jag tagit andra hållet hade jag fått fler uppförsbackar och S-backen nerför. 
 
Jag vet inte om jag hade för höga tankar om mig själv eller för låga tankar om backen. Backen ligger ungefär 500m in på rundan (från där jag startar) och när jag hade tagit mig upp för backen och tanken var att jag skulle dra på så fanns det nollkrut i benen. Det gick inte. Jag försökte. Men nej. 
 
Först blev jag lite besviken. Men jag fortsatte, tänkte att någon gång måste jag ändå bli så vältränad så att jag inte gör mig själv besviken och att ge upp är inget bra alternativ. Så jag fortsatte första varvet runt. Innan passet hade tanken vara att hålla fokus på de enkla partierna under varvet och där få upp ett bra tempo och sedan låta backarna bara komma. Efter första backen ändrades fokus till just den långa backen och att jag bara skulle ta mig igenom det andra.
 
När jag kom till backen andra gången började tankarna ”jag svänger av hemåt nu och får ihop 3km, 3 mycket jobbiga sådana.” Men nehej, det gick jag inte på. ”Har jag sagt att det är 2 varv ja, då är det två varv hur jobbigt det än är.  Du tar dig igenom det här även om det är så att sniglarna kör om dig. Okej?” Det var bara att attackera backen igen. Den här gången höll jag inte hög blick, jag ville inte veta hur långt det var kvar,jag tog ett steg i taget och bara fortsatte. Tillslut var jag uppe. 
 
Benen och pulsen efter den där backen är inte att leka med, i alla fall inte för mig. Och jag sa till mig själv att jag skulle slippa intervaller i den backen den här sommaren. (tack för det!!). När jag hade tagit mig upp för backen en andra gång var jag trött och hade inte mycket i kroppen. Då såg jag till att inte se mitt tempo på klockan utan bara trampa på framåt, tänka mot målet och låta sniglarna dra förbi. Det gick framåt men ack så långsamt och istället för 3 km blev det 5,7 (5,7 mycket jobbiga kilometrar)
 
När jag kom till den långa backens början för den tredje gången och visste att istället för att ta mig upp för den skulle jag svänga av hemåt, då var jag nöjd. För även om jag i slutet av augusti inte skulle klara av att nå den tid jag satt upp som mål (nu är det två månader kvar och mycket kan hända) så kommer jag efter den här sommaren i alla fall ha tränat upp pannbenet, fått mer displin och ökat självförtroende som jag kan använda vid annan träning, i jobbet och i resten av livet. Och är inte det en liten seger i det stora hela?
 
 
Träningsdagbok

Torsdagens löpning

Jag måste bara få berätta om min lilla löptur som jag gjorde i torsdags. Egentligen är det inte så märkvärdigt men för mig, tjejen som förr inte gillade att springa, är det det. Återigen imponerades jag av mig, av min hjärna och av mina egna tankar. 
 
Jag vaknade upp, seg och med huvudvärk liksom efter en kväll full av fest och stämning. Så var icke fallet utan det hela berodde nog på en sen kväll och dåligt syre i rummet under natten. Tänke tillåta mig själv att ta en liten lugn runda 2,5-3 km skulle vara helt okej med tanke på kroppen. 
 
Ner för den branta backen gick jag. Sedan var det dags. Hade bestämt mig för att springa fram till motorvägsbron (ca 2,5 km). Det gick bra. Långsamt men bra. Jag hade lite, lite nerför och det var inga backar. Det var skönt att bara kunna mata (trots detta fick jag inte upp tempot…kanske vågade jag inte?). Jag märkte att mina tankar började gå mot hur vägen tillbaka skulle bli samtidigt som jag faktiskt njöt av att vara ute (obs. läs den meningen igen. Och en gång till och fundera sedan på vad det står. Vem som har skrivit. Vem det handlar om. Skriv sedan…oh..förlåt men obs. Läs meningen en gång till ;)). Jag beslutade mig då för att ändra planerna. 
 
Istället för att springa till motorvägsbron och tillbaka så fortsatte jag. Till nästa bro. Hoppades på att det skulle bli ungefär detsamma. Lät benen bara gå. Lät tankarna flyga och bara njuta av solen. Väl framme vid bro nummer 2 hade jag nått 5 km. Då tog jag en liten paus  för att sedan vända hemåt. 
 
Jag sa till mig själv att jag fick välja precis vad jag ville. Gå eller springa. Jag försökte springa men nej, på något sett var hemvägen tyngre än dit (inte bara på grund av backarna). Jag är med andra ingen häst som ökar tempot så fort man vänder hemåt, tyvärr. Jag gick de 5 km hem, njöt av vädret, njöt av att ha gjort de där 5 km. Gick i kapp en kvinna (jag kunde ju inte gå långsammare än vad hon gjorde…tävlingsmänniskan JHH) och fick upp ett bra tempo.
 
Sedan uppför backen (som jag förövrigt skall springa uppför 2 gånger i sommar.) och så var jag hemma. 
 
Väl efteråt har jag räknat ut att de där 5,02 km (man skall vara exakt…) gick på 31.05 och då hade jag kunnat öka. BRA JHH!! Riktigt bra! Vi är på rätt håll! Nu skall vi bara lägga till lite backar, lite tempo och många kilometrar så skall vi nog nå vårt mål. 
 
Att jag sedan gick den där backen upp på 4.31 visar bara att mina ben har en del krut i sig trots veckans utfall. (Jag gick ner på 5 minuter). 
 
Kanske inget speciellt om man jämför med andra. 
Men jag jämför mig inte med andra utan bara mig själv.
Då är det galet bra!
 
Träningsdagbok

Dagens intervaller

Den här dagen. Tusen planer på att dagens träning men ingen träning gjord när klockan var sex. Somna i soffan men sedan efter väldigt mycket velande och daltande lyckades jag tillslut komma ut. Började med att gå lite bara för att komma igång, sedan lite jogg. Efter det var det dags för intervaller. Jag visste redan innan att jag skulle tycka den här typen av intervaller skulle vara det jag har mest svårt för. Just det här att att högre tempo under en liten längre tid, det har jag galet svårt för. Att springa fort en kort sträcka – det har jag lite enklare för. 
 
Försöke med den första intervallen. Men det gick inte. Inte alls. Jag stannade. Gav upp. 
 
Och så skällde jag ut mig själv. Sa till mig själv att ”du är inte klar förrän du har gjort de planerade intervallerna, hur lång tid det än tar, vi har hela kvällen på oss. Dessutom är det så att om du någonsin vill bli bättre och nå dina mål så måste du göra sånt här. Färdigdiskuterat. Punkt.” Och vem har mage att inte springa de där intervallerna efter en sådan utskällning?
 
Så jag samlade mig, fokuserade på vad det var jag skulle göra och satte igång. Den första intervallen, den andra intervallen och så den tredje. Ja, för det var bara tre stycken jag skulle genomföra, det var inte värre än så. Jag skulle bara testa på den här typen av upplägg. 
 
Det finns två sätt att se det här. Variation 1. Att se det som är mindre bra. Ja, som att jag gav upp från början, att det tog väääldigt lång tid, att det bara var tre intervaller, att min teknik som från början inte är på topp blir ännu sämre när jag blir trött och att jag tjuvar och väljer ställen det inte är så backigt. 
 
Eller så väljer jag att se det på ett annat sätt. Variation 2. Jag gjorde det. Jag gjorde det! Övertalade mig själv. Genomförde intervallerna trots att det är just det här som är som är min svaga sida.
 
Jag väljer variation 2. 
 
Tiden på intervallerna  var på den nivå som jag hoppades på att det skulle vara. Jag hade satt upp ett tak – långsammare än så fick det inte gå men så hade jag också en viss tid jag egentligen ville vara i närheten men inte riktigt kunde tro att jag kunde nå. Joho då! Den här tjejen börjar kunna nu! Den här tjejen börjar få ett pannben av icke dess like! Det är grymt!! Jag är så galet imponerad av mig själv. Faktiskt. 
 
 
Träningsdagbok

Ett grymt träningspass

För dem som följer mig på instagram, är vän med mig på Facebook och läser min blogg börjar nog det här bli lite tråkigt läsande nu.

Men…jag måste bara få uttrycka min lilla glädje. Jag har kört ett så galet bra pass idag. Armar. Brukar sällan köra triceps&biceps i samma pass men den här veckans träning har gjort att det blev så.

Idag tog jag mig till gymmet efter jobbet. Satte igång musik och körde igång. Den senaste tiden har jag inte känt för att träna men idag gick verkligen in i min bubbla och körde. Och körde lite till. Fegade inte ut utan vågade fortsätta.

Nu skakar mina armar och jag är såå nöjd!! Det är skönt när man får sådan här upplyftande pass. Det är ljuvligt!

Nu skall det bli skönt med kväll!!

Träningsdagbok

Rena rama träningspalatset

Funderade i förmiddags på vad jag skulle göra idag innan jobbet. En promenad? Gymmet? Eller ingen träning alls för att känna att jag har en ledig dag? Tillslut intalade jag mig själv att bara sitta och inte göra något alls inte skulle göra mig särskillt mycket piggare. Att åka till gymmet brukar kännas bra men eftersom det var soligt kändes det onödigt. 
 
Till slut kom jag på det. Jag har ju mina band med olika motstånd som jag köpte av just den här anledningen -träning när jag inte vet vad jag skall göra. Så jag drog på mig träningskläder och skor och gav mig ut med fickorna lite mer fyllda än vanligt. Jag joggade 1 km till jag kom fram till en lekplats. Eftersom det inte var några barn där (vad gör barnen en sådan här dag? Säg inte att de sitter inne…) så passade jag på att ”leka där själv!
 
Och det är ju redan rama lekpalatstet! Har ni tänkt på det? Man  kan göra hur mycket som helst! Med hjälp av mina gummiband kunde jag öva chins&pull ups (det går sådär) och biceps&triceps. Lyckades få ytterligare lite ryggövningar ocks.
 
Dessutom finns hur många andra saker att träna. Tex armgång eller armpendling, dips, armhävningar (tycker armhävning mot gunga med vatten under låter som en utmaning). Övningar för benen kan man ju komma på hur många som helst. 
 
Jag fick mig under det här passet alltså: lite jogg, rygg,biceps och triceps-träning och så en promenad hem. Lägg till sol, utomhus. Och passet är komplett. 
 
Kanske barnsligt men jag uppskattade faktiskt det. 
utomhusträning med diverse olika utmaningar och att få lov att använda sin fantasi.
Passar barnsliga JHH perfekt!
 
Träningsdagbok

Ett litet jubel

Jag tillåter mig själv att bjuda er på en sådant där träningsdagsboksinlägg. Eller kanske snarare, jag tillåter mig själv att bjuda mig själv på ett sådant där träningsdagboksinlägg. För jag uppskattar det här. Att kunna se min utveckling.
 
Dagens träning: 
Jogg ( Ta mig fram fortare än att gå) ungefär 5 km. 
 
Och hur gick det idag?
Jag behöver inte komma igen nästa vecka (eller jo…men inte av den anledningen) utan jag jublar. Med andra ord gick det bra. Fortare än förra gången och precis lika trött. Nu känns det inte längre som en slump att jag orkar det här. Jag har numera svårt att säga att jag inte orkar. Sedan att tiden inte är bra, det är en annan sak. Jag tar mig runt 5 km, okej då 4,78km, och de sisa 1,5km är mycket backar. Jag skulle orka mer om jag bara bestämde det från början. Jag är inte snabb men jag kan.
 
Den här gången var inte tanken ”aldrig mer igen” utan mer ”jag skall bli bättre”. 
Det är ett väldigt bra steg framåt! Speciellt med tanke på att jag i höstas vägrade springa. Jag vill fortfarande inte påstå att det är roligt men jag…kan se det som en utmaning. 
 
Så. Nästa vecka kör jag helt enkelt igen. 
Då får vi se hur det går. 

 
Träningsdagbok

Skam den som ger sig

Äntligen!! 5 km jogg. Avklarat. Bock på det. Okej, 4.81km visar telefonen men den har varit helkass den senaste tiden så jag tycker jag får vara nöjd ändå

Tempot var likt en snigel. Eller snarare, en snigel att kunnat gå förbi mig. Men jag joggade hela sträckan och stannade endast för att knyta ett skosnöre (tyckte det var lite onödigt att springa med det släpandes) (hade kanske varit en bragd visserligen? 5km med löst skosnöre). Så jag får vara nöjd.

Om jag vill göra det igen?
Knappast.

Träningsdagbok

Löpintervaller

I lördags stod det morgonträning på schemat. Jag hoppades på det i alla fall. Och jag klarade det. Att komma iväg alltså. Innan jobbet. Även om jag blev en kvart försenad och bara fick 30 minuters träning. Så klarade jag det. Det var dags för löpning. Och det borde jag ha förstått att jag inte skulle palla. Jag behöver en halvtimmes mental uppladdning för det. Inte rakt på, bang boom. Så ett snabbt beslut fick det bli. Styrka i stället. Och det gick bra. Men jag var inte helt nöjd. 
 
Igår stod det löpning igen på schemat. Den här gången intervaller. Jag bävade. Intalade mig själv. ”Du tycker det är roligt”. Även fast hela världen vet att jag ljuger. Hade bestämt mig för att springa 500meters-intervaller. Bara för att någon i livet komma igång. Först var det åtta stycken jag skulle klara av, sedan halverade jag det (innan passet ens hade börjat). Insåg att jag aldrig skulle göra det annars. Fattade beslutet att sätta låga mål och faktiskt göra det. 4 intervaller skulle jag klara av.
 
Och det gjorde jag också. 4*500m är inte farligt. Även om jag var rejält trött efteråt. Vet att nu kan jag sakta bygga på 100m. Tanken är att intervallerna skall bli 1200m tillslut. Men jag väljer att bygga långsamt. Kanske hitta lite kärlek till det. Eller i alla fall inte lika mycket ”hat”. Jag hade sett ut ett tempo jag skulle springa i men vissa intervaller ökade jag, bara för att komma i mål fortare. Tempot jag höll passade inte mitt steg riktigt, det var aningens för lågt men ökade jag för mycket orkade jag inte hela vägen igenom. 
 
Jag håller ingen hög klass. Men tog mig igenom det. Jag klarade det. Nu kan jag öka till 600m och kanske till och med 5 stycken. Och sedan mer och sedan lite till. Och se, snart kanske jag till och med tycker om det. Men vi tar det lite försiktigt nu i början. Låter Johannas hjärna bli lurad. Tillslut kanske det till och med är roligt att springa lite ”längre” sträckor. 
 
Vi tar inte ut för mycket i förskott. Men jag är nöjd med gårdagens löpning, som jag faktiskt kan kalla det! Efter det blev det 30 min CX, som var jag jobbigare än vanligt. Men det kan man ju förstå. 
 
Nu fortsätter vi så här! Det kan bli något!
Nu är jag nöjd
 
 
Träningsdagbok

Träningsstatus: Januari 2013

 
När jag går igenom min träning nu i januari 2013 blir jag ändå rätt nöjd. Visserligen har jag velat väldigt mycket mellan hur jag vill att mitt upplägg skall vara, låt oss säga så här: jag har inget upplägg just nu. Men det jag är nöjd med det är att det ändå är rätt uppdelat mellan de olika. Det är inte bara TRX utan lite inslag av en kombination av kondition och styrka och lite annat smått och gott. 
 
Så, en liten tjuvkik på vad jag ”önskar” mig/behöver i träningsväg i februarimånad:

  • Kondition
    Det är så lagom nu. Jag borde ha börjat med det redan i september då jag visste att jag skulle åka skidor. Men så får det vara
  • Ski Erg
    Det mest liknanade skidor inomhus…
  • Många pass som det här 
    Dels av anledningen att jag gillar det, det passar min vardag fint att ha ett kort pass med hög puls och styrka. Dessutom kan man göra tusen varianter av det vilket gör att kroppen får sig en genom ordentligt under veckan. 
  • TRX 
    Det är bara att köra, köra, köra
Så. Jag ser framemot träningen i februari! Det skall bli utmanande att köra effektiva pass blandat med kondidtion! Det skall bli roligt att fortsätta gå på CX och förhoppningsvis kommer det kanske gå att åka skidor också. Men först. Först kör vi gång med en hel helg med bara träning uppe i Stockholm. Vilken start på februari!