När jag kommer till barnträningen en dag så frågar ett utav barnen ”har du färgat håret?” och nej, det hade jag inte men jag hade däremot klippt mig så något hade jag ju gjort.
Och ja, jag kan bli lite berörd utav att de märker att jag har klippt mig för det betyder ju att de har lagt märke till mig. Men en sak som blev ännu tydligare är hur mycket barn uppmärksammar. Att barn uppmärksammar saker mycket tydligt betyder ju att man hela tiden måste vara medveten om vad det är man gör. För det är ju så att allt det man gör – det kommer de märka. Även om jag var medveten om det här tidigare så blev det så tydligt.
När man är med barn eller ungdomar eller ja, faktiskt med alla människor får man på ett eller annat sätt ett ansvar och när man får ett ansvar så blir man på något sätt också ett föredöme.
Och det kan kanske låta negativt eller något som är kravfyllt men jag tänker också att det ger så mycket tillbaka. För är man ett fördöme och är man sig själv så tror jag nästan det ger ännu mer tillbaka än det kräver energi. Även om det ibland kan vara tufft, precis som med allt annat.
sv: oj, stackare. Om det är till någon tröst så vräker det ner här nu 🙁