Är ni sådana ibland att ni tänker “men det där är ju så lite så det kan inte vara så farligt”? Eller att man tänker att större djur är farligare än mindre? Eller att lägre berg är enklare att bestiga än högre berg (det där kan ju kanske vara sant…). Dit jag vill komma är i alla fall att jag ibland är sådan att jag “skrämms” mer av det som är större än det som är mindre.
Men när det kommer till knottbett/myggbett!
Hur kan de där små, små prickarna från de där små, små djuren klia så FRUKTANSVÄRT MYCKET?
Jag håller på att bli galen!
Kanske är det så att knotten och myggen har fått i uppgift att dels vara föda till fåglar samt att lära oss människor att inte undeskatta det som är litet?
Det där lilla kliar så jag blir galen
(okej…jag kanske har kliat tillbaka lite….)
Knottbett och myggbett är fruktansvärda. Så smått kan verkligen vara jobbigare än stort. (fast kanske tar tillbaka det uttalandet när jag möter en älg i skogen) 😉
Har sett ditt mail, svarar så fort som möjligt! Kramar