Jag är upprörd! Riktigt upprörd!
Vad är det här? Skall vi kalla det här ett jämtställt samhälle? Ha?
Får inte alla lov att vara brottslingar?
Nej, för här ser vi tydligt att det är de över 160 cm som får lov att vara med! Jag känner mig kränkt! Riktigt kränkt! Vad är det som gör att vi under 160 inte får lov att vara med? Vi kan minsann också! Sådetså! (ja sen att vi får använda pall när vi skall ta saker högre upp och så…det är en annan sak…men vi behöver inte heller lika stort utrymme att gömmas oss på…)
Vadå att kategorisera ihop oss under 160? När de som är 160-170-180 får egna kategorier? Precis som om vi under 160 skulle vara lika? Jag vill be och få tala om att det är PRECIS lika stor skillnad mellan 140 och 150 som det är mellan 160 och 170.
Okej, okej att Sveriges medelängd ligger någonstans runt 160 och okej att man många gånger säger att det är flest män som gör inbrott (och att de i många fall är längre än 160).
okej, jag kan kanske finna något i det. MEN ÄNDÅ!
Jag vill också få lov att vara med!
Alla skall få lov att vara brottslingar! Oavsett längd!
Obs! Detta inlägg skall läsas med mycket ironi!
Det är många gånger som jag förundras över hur saker och ting egentligen är och hur det utvecklas. Jag tycker det är ofta är så att man är i en situation som man tycker är jobbig och senare så hamnar man i en situation där man man kan dra nytta av erfarenheterna man fick i den tidigare situationen. Så är det för mig just nu.
Jag var på gymmet en kväll. Där var också ett gäng olika killar, vissa hängde två och två medan andra var ensamma. Jag kunde inte låta bli att skratta lite åt dem, inte elakt, absolut inte! Utan lite mer ja, ett sånt där tycka-synd-om-skratt. För de flesta kollade på mig och på varandra. Det var väldigt oroliga blickar som flackade runt. Såg jag så hotfull ut? Borde jag tänka på hur jag bemöter folk? Mjo kanske men i det här fallet tror jag det mer handla om att inte vara sämre än mig eller någon annan.
Men jag känner ingen press alls. Visst kan jag tycka det är lite pinsamt att många pensionärer har mycket mer vikter när man vet att min kropp borde var starkare med tank på åldern. Och det här, att inte känna press av de andra, det har jag lärt mig tack vare att jag har tvingat mig själv till friidrotts-hallen där jag mer eller mindre har gjort bort mig för tränare, ungdomar som är aktiva,många duktiga juniorer och några av Sveriges bästa friidrottare. Men det har kommit något gott ur det. Inte bara det att jag mot slutet tyckte det var roligt att vara där utan också det att jag kan ta med den erfarenheten till ett nytt ställe, i det här fallet till gymmet. Man får användning av det som sker och det man lär sig! Det gäller bara att komma ihåg det nästa gång man ställs i för en tuff situation.
