Känns som om jag borde rätta till gårdagens inlägg.
Pianotspelandet har den senaste tiden gått riktigt dåligt och jag har tappat känslan. Det är till och med så att jag stundvis inte ens kan läsa vanliga noter, lite skrämmande. Så nu vet jag inte riktigt hur jag skall lösa det. Funderar på ta en paus och bara låta pianot och musiken vara lite, alternativet är att hitta något där jag återigen bara finner den där känslan av att jag tycker om att göra det.
Skolan har börjat formas till något bra och praktiken och så. Det känns som det inte är lika jobbigt att göra allting längre. Jag har fått in busstider och sträckor och så. Men jag är fortfarande väldigt trött
Maria har flyttat.
I helgen var jag på läger. Ett bra läger dock är jag trött så här efteråt. ny miljö och nya människor. Men ett bra läger ändå. Samtidigt som det känns jobbigt att komma in nya miljöer och så.
Trots att jag bor hemma så träffar jag min familj ytterst sällan, det känns ganska jobbigt och ensamt.
Så igår, när jag fick reda på att jag inte kommer få möjlighet att träna med tränare den här hösten. Då sprack det liksom. Mer vill jag inte säga. Men läget är i alla fall att det är lite kämpigt nu. Det som har haft betydelse är på något sätt borta nu. Det tar lite tid att acceptera det.
Men visst kommer Johanna komma tillbaka?
I alla fall jag hoppas det.
Det skulle vara olikt henne att ge upp.
neutralt men ändå inte…på något sätt