Vardag

En sen torsdagkväll

Jag gillar torsdagar. Speciellt den här torsdagen.
Jag gillar torsdagar på kvällen, speciellt den här kvällen.

Kliver ut från församlingshemmet där jag gör praktik. Klockan är ca 21.30.
Det blåser så löven flyger.
Hade löv haft känslor eller varit mer levande så hade vi nog haft lite samma känsla.
För det är nästan som jag håller på att flyga iväg.
Så mycket blåser det.

Och så börjar vägen hem. Med en massa stopp på vägen.
Stopp 1:
Det är 9 (nio!!!!) minuter kvar till bussen kommer. Inte för att det annars är lång tid men nu ikväll är det det. Jag är hunrig, trött och har varit i gång sedan klockan sex. Dessutom är jag kall, för även om jag har tagit på mig vinterjackan och vantarna och halsduken så är de tunna skorna forfarande på.

Stopp 2:
Biljettkontrollant på bussen.
Jag som alltid betalar min biljett kan sitta där i lugn och ro,

Stopp 3:
På tåget: Johanna har hittat en bra plats, det är några minuter kvar till tåget går. Hon har förberett sig för att kunna få sova en liten stund innan hon är framme (tåget tar bara 30 minuter). Efter en stund kommer det ett meddelande från en snubbe på tåget ”på grund av spänningsfel så kan inte tåget åka”. Stopp.

Stopp 4:
Försöker hitta en buss som går. Behöver vänta i några minuter. Sätter mig på bussen och bussen åker iväg.
Vi hamnar i en bilkö. Hallå? En bilkö? Klockan halv elva på kvällen???

”stopp 5”:
När vi väl kommit ut på den riktiga vägen igen efter att kört på ”småvägar” så blåser det så mycket så att hela bussen gungar fram och tillbaka. Jaha…det var den sömnen.

Stopp 6:”
Det regnar. Det regnar löv. Det regnar. Eller vänta lite? DET SNÖAR.
Sån där snö som också kan kallas äckel. Äckel-slask-snö-blandat-regn.

Efter många om och men är jag iallafall hemma.
Och nej, jag har inget kort på snön, för min mobil var nästan död och då kan den inte ta kort.

Kommentera