På första gången på mycket länge har jag sådan lust att gå ut och träna.
Jag skall bara titta klart på ett klipp och sedan gå ut och träna.
Tänker jag…
Men mitt i skratten (klippet var riktigt roligt…) Så har jag helt glömt av att det har blivit vinter och att det är massvis med snö, det är mörkt trots att klockan inte ens är fem och det är minusgrader. Där sket det sig, kan man säga.
Vad är det som har hänt mig?
Hade det varit för ett år sedan så hade jag tänkt “äsch, skitsamma lite snö har ju ingen dött av” och så hade jag tagit på mig underställ och träningskläder och gett mit ut i halkan och fått ihop ett litet träningspass.
Men nej..inte nu för tiden.
Jag saknar tiden när jag var galen. Okej, det skall vara till en balans.
Men jag märker nu att mitt självförtroende är sämre och att jag dessutom har börjat tänka så där jobbigt mycket igen.
Det finns så oändligt många anledningar till att träna.
Det är bara det…har man en gång slutat är det så svårt att börja igen.
Jag får komma på något sätt att lura igång mig själv igen!