För några år sedan så tipsade en klok person mig om en sak. Jag är inte säker men jag tror det var en man men vad spelar det för roll? I alla fall. Han berättade att det finns de människor som kan börjar gråta när de får massage eller när man blir klippt. I sådana där situationer där man slappnar av. På något sätt så släpper spänningar och då finns det de som börjar gråta just för att spänningar släpper.
Jag frustade lite åt det då. Tänkte att det lät lite konstigt för att inte tala om pinsamt. Vad sjutton skall man säga om det händer? “Jag var lite spänd?” Ehm? “Jag kände mig lite spänd men nu är det lite bättre” *snyft, snyft*. Det enda jag såg framför mig var människor som kollade lite knäppt på mig, om jag nu skulle börja gråta.
Med andra ord så tog jag inte det så seriöst. Har visserligen haft det i åtanke någon gång här och där när det har kommit på tal, på något annat sätt.
Men så igår när jag var i kyrkan (okej, nu kommer jag nästan bekräfta en fördom som vissa människor har om folk i kyrkan) så masserade en vän mig. Jag vet inte hur jag skall förklara, det låter så löjligt. Men ja, sån där enkel massage som jag lärde mig i skolan när jag gick på mellanstadiet (ehm…bra förklaring!). Nu säger jag inte att hon gjorde det dåligt ( tvärtom) utan jag vill betona hur “enkelt” det var.
Och ändå! Så märker jag att jag är sjukt nära att börja gråta. Inte för att jag egentligen var så ledsen. Jag blev lite förvånad och funderade på vad sjutton det här är. Och så kommer jag ihåg det där som han(eller hon) sa.
Och ja, det kanske är lite så. Men jag började aldrig gråta, för det var för mycket folk runt omkring och det kändes fel.
Men det finns något i det han sa.
Att massage faktiskt kan få dig att börja gråta.
För att vissa spänningar i kroppen släpper.